• Fnollet

    Varför används HSP som det vore en diagnos?

    Anonym (Pokerface 31) skrev 2017-03-28 14:27:47 följande:

    Det står väl i din journal för att du själv har sagt det.


    Nej, det står i min journal eftersom läkare har bedömt det och att jag därmed inte kan ta alla sorters mediciner. Det har en relevans och är rätt viktigt för de läkare som behandlar eller kommer behandla mig i framtiden, exempelvis om jag skulle bli inlagd och vara medvetslös. Tex måste jag bli inlagd vid vissa medicinbyten av starkare sort eftersom de behöver ha koll på mig så att jag inte skadas på något vis.

    Tror du verkligen att läkare skulle skriva in något sådant i min journal för att jag själv säger det?
  • Fnollet
    Anonym (Pokerface 31) skrev 2017-03-28 14:27:07 följande:

    Självskadebeteendet hos människor beror på oförmåga att härbärgera, hantera och processa känslor. Det handlar inte om någon förhöjd upplevelse av verkligheten på grund av känslighet, det handlar om avsaknad av copingmekanismer. Om du kritiserar borderlinepersonen så tar hen ut det både på sig själv och på dig. Du blir djävulen och du blir aldrig förlåten för att du sagt det där "elaka". Borderlinepersoner gör både sig själva och andra illa. Överkänslighet innebär inte nödvändigtvis empati. Mot andra människor blir borderlinepersonen oftast bara okänsligt.


    Det du bland annat skriver nu är impulsiv borderline, och det är inte den enda "variationen" på borderline. Alla agerar inte utåt eller tar ut sin "vrede" på andra. Beroende på vad syftet är med "självskadebeteendet" förändras också anledningen till varför man gör det. Om man lätt tar illa vid sig, är man då inte känslig? Om någon liten händelse kan rasera ens egen självbild, är man inte känslig då? Vad innebär egentligen ordet känslighet för er öht? För mig är "känslighet" att man påverkas kraftigare av händelser runt omkring en än vad "normala" gör.

    Att man inte kan känna empati bara för att man har borderline är en grov generalisering. Flera med borderline har enorma problem med att de känner alldelles för mycket empati. Den andres känslor absorberas av personen med borderline till den grad att de upplever den "jobbiga händelsen" som om de vore deras egen. De har svårt att se deras egna känslor och överför omgivningens känslor till deras egna som en svamp vilket blir oerhört belastande. Du kanske har hört om att det finns triggers bland folk med borderline? Att man hör väldigt sorglig musik eller ser något väldigt sorgligt och mår riktigt dåligt? Det beror på i många fall att man absorberar andras känslor och känner alldeles för intimt medlidande med personen ifråga.

    Sen kan vi nog alla komma överens om att de flesta personer med borderline har alldeles för kraftfulla känslor och svårt att behärska dessa på ett lämpligt sätt. Vissa agerar utåt eller skadar sig, medans andra slutar lita på sina egna känslor och undviker kontakt med andra människor så långt det går. Oavsett är relationer väldigt svåra för borderliners eftersom man involverar sig med för mycket känslor och svårt att avgöra när ens känslor är befogade eller ej.

    Borderline kan yttra sig på väldigt många olika sätt, men jag tycker själv att ordet "känslig" passar in på de flesta med borderline.
  • Fnollet
    Anonym (Pokerface 31) skrev 2017-03-28 15:09:32 följande:

    Ja, det tror jag. Läkaren har förmodligen frågat dig hur du reagerat på olika mediciner.


    Så om jag berättar för läkaren om mina biverkningar av mediciner så påstår jag med andra ord att jag är medicinöverkänslig? Nä, nu förstår jag verkligen inte dig öht. Det är läkarens jobb att fråga mig eller ta reda på hur jag reagerar på olika mediciner. Det frågar de alla deras patienter. Vad de sedan gör med informationen är lite deras jobb, och om de anser att reaktionerna indikerar på överkänslighet så rör det sig nog om överkänslighet.

    Jag kan säga att i mitt fall har det misstänkts medicinöverkänslighet redan när jag var barn (mina föräldrar berättade detta för mig i vuxen ålder) men det blev konstaterat när jag fick så pass allvarliga biverkningar av en medicin att min hälsa blev i fara. Därefter har varenda medicinjustering av starkare preparat (eller sådana med väldigt farliga biverkningar)' innebärt en inläggning under minst en vecka tills de ser om jag klarar medicinen eller ej. Du kan jämföra det med en medicinallergi där de inte vet vad jag är allergisk mot.
  • Fnollet
    Glinda från Oz skrev 2017-03-28 15:48:48 följande:

    Hur kollade läkaren att du inte klarade medicinerna? Gjordes det någon slags tester som t.ex blodprov? Om inte så har naturligtvis läkaren gått på det du sagt och det du har sagt står därmed i journalen. Det mesta i psykiatrins journaler bygger på vad patienten har sagt, resten är läkarens upplevelse och ibland är det resultat av t.ex blodprov.


    Jag har varken berättat vilka mediciner det rör sig om eller vilka läkare som konstaterat det, så varför tror du att det just är psykiatrin som skrivit det? Det var inte till akutpsyk jag fick åka när jag fick farliga biverkningar där de fick på svart och vitt att jag är medicinkänslig, utan "vanliga akuten". Det har gjorts tester, men inget har indikerat på en specifik allergi mot vissa preparat. Så nu blir det övervakning gällande vissa mediciner, och långsam upptrappning av i princip alla mediciner för att kontroll på det hela. Det är inget roligt att vara medicinöverkänslig och är inget jag önskar någon. Det är oerhört många mediciner som verkligen skulle vara bra för mig som jag inte får ta tack vare min medicinöverkänslighet, Vidare får jag alltid besvärliga biverkningar av i princip alla mediciner, så det är inte särskilt kul heller.

    Så för er som undrar så är det inte jag själv som påstått det, det är inte jag själv som kommit fram till det, det är flera läkare som konstaterat samma sak, jag har alltid haft det men det har aldrig innebärt någon större fara (förutom att det är besvärligt) förens jag började ta tyngre mediciner pga grava sömnsvårigheter samt några fysiska problem, jag har blivit testad osv. Jag har testat diverse mediciner "mot min personlighetsstörning", men alla har hittintills bedömts som för farliga för mig så jag orkar inte fysiskt eller psykiskt att testa fler. Jag har aldrig prövat narkotika under min livstid (förutom mediciner utskrivna av läkare) och har aldrig kunnat hantera alkohol vilket gör att jag numera är nykterist.

    Jag förstår inte varför ni ifrågasätter det jag säger? Vad skulle jag tjäna på att ljuga om något sådant? Det är inte direkt något eftersträvbart att vara överkänslig mot medicin, och jag önskar faktiskt att jag inte hade det öht :/
  • Fnollet
    Anonym (Pokerface 31) skrev 2017-03-28 16:06:43 följande:

    Jodå, men det reagerade på var ditt påstående att om det står i journal så är det sant. En stor del av det som står där är uppgifter från patienten själv som läkaren inte har någon anledning att ifrågasätta, men som kan behöva verifieras med tester i vissa sammanhang.

    Det är en utbredd missuppfattning att en läkare "konstaterat" något så fort det skrivits in journal. Jag jobbar själv med att tolka medicinska underlag och jag får vara mycket uppmärksam på varifrån uppgifterna kommer.


    Mitt inlägg där jag skrev om min medicinöverkänslighet var ironiskt. Jag syftade snarare på att om hps innebär medicinöverkänslighet så har jag det med, fast jag och (suck) är väldigt olika i tankesätt. Jag ville ge lite tyngd i mitt inlägg och nämnde därmed detta om att det stod i min journal. Jag ville inte att fokuset skulle komma på huruvida det står i ens journal eller ej, utan snarare att det ena symptomet behöver inte automatiskt leda till ett annat.
  • Fnollet
    Anonym (Suck) skrev 2017-03-28 16:25:43 följande:

    "Glorifierar" Vad löjligt. Jag orkar inte bemöta såna påståenden. Vet du vad du gör som försvårar den här diskussionen? Du värderar det jag säger och kommer med påståenden som "Du glorifierar", "du nedvärderar"

    Jag varken glorifierade eller nedvärderade, du tolkade det så.

    Riktiga diagnoser?! Hsp är ju ingen diagnos, hur svårt ska det vara att förstå det? Som sagt är begrepoet myntat av en forskare inom psykologi och aldrig menat att nånsin handla om en diagnos eller funktionshinder. Det är ingen medfödd skada eller störning, det är en medfödd begåvning. Om det gör dig avundsjuk och tycker att personlighetsstörningar borde ha samma "status" så har jag inget svar till dig.

    Det är som att jämföra morgonmänniskor med autism eller extroverta med borderline. Det beskriver helt olika saker.

    Man kan ha olika grad av känslighet och över en viss nivå räknar psykologen och forskaren Elaine Aaronsson som högkänslighet.

    Man kan vara en morgonmänniska eller kvällsmänniska.

    Man kan vara introvert, extrovert eller mittemellan. Ingen av dessa exempel handlar om diagnoser eller något "fel", förstår ni nu? Det är bara beskrivningar av hur människor kan vara olika "byggda".

    Adhd är ett neuropsykiatrisk funktionshinder. Borderline är en personlighetsstörning. Dom diagnoserna har inte i denna diskussion att göra och du kan ta det som "nedvärdering" eller ej men "Hsp" är ingen skada, störning, sjukdom eller ett funktionshinder.

    Högkänslighet är mer än det du skrev och jag har gett fler exempel som att inte tåla alkohol, vara känslig för olika mediciner, uppfatta subtila signaler bättre än genomsnittet osv.

    Lämnar tråden nu.


    Du väljer att beskriva hps genom att skriva väldigt fördomsfullt om vissa diagnoser. Du hade helt kunnat strunta i att blanda in diagnoser öht, men du gjorde det ändå. Om du väljer att skriva generaliseringar och fördomar kring vissa diagnoser får du helt enkelt räkna med att vissa kommer reagera. Det har inget med hps att göra, utan snarare att du uttrycker dig rätt färgstarkt och ger ett sken av att du ser dig själv som bättre än folk som har diagnoser. Att folk reagerar och tycker att det du skriver låter som att du upphäver dig själv genom att sänka andra är något du kanske borde ta till dig och fundera över. Om du inte menade något illa, så kan man dock säga att du uttrycker dig väldigt klumpigt och lite hänsynslöst.

    Och varför skulle jag vara avundsjuk på dig? Jag vill inte vara ens som dig då mycket av det du skriver går emot min egen moral och världsuppfattning. Jag tycker inte man ska dömma folk eller kategorisera dem i olika fack, utan alla ska få chans att uttrycka sig utan att någons intuition ska tala om för andra vem dessa är och att de med andra ord har ett förbestämt beteende. Alla kan ändras, men om man redan efter första dagem bestämt att någon är på ett visst sätt så har man redan förbestämt dess "öde". Då är man inte särskilt öppensinnad i mina ögon. Så, jag vill inte vara som dig, jag vill vara öppensinnad och ge alla en chans innan någon dömmer dem. Jag är inte heller avundsjuk på dig då jag inte ser ditt resonerande som något eftersträvbart.

    Jag förstår att du tagit illa vid dig av vad vi skrivit eftersom det nog inte var den reaktionen du väntade dig. Men bara för att vi inte upplever dig på samma sätt som du själv gör innebär inte att vi är omöjliga eller för korkade att diskutera med. Du skriver inte sakligt eller objektivt, så det är självklart att jag då kommer värdera dina uttryck på något sätt. För dina uttryck är ju redan värderande i sig, men det kanske du inte tänkt på?

    Om du är nöjd med dig själv så är det väldigt bra, och viktigare än vad någon annan säger. Men så fort du väljer att höja upp dig själv genom att trampa på andra så kommer iaf jag att reagera. För det tycker jag inte är särskilt schysst eller okej att göra.
  • Fnollet
    Glinda från Oz skrev 2017-03-28 16:40:51 följande:

    För att vi pratar om HSP och andra psykiska diagnoser i den här tråden. För fysiska sjukdomar finns andra trådar. Du är alltså väldigt off topic. Jag ser ingen här i tråden som har ifrågasatt det du sagt och ingen har anklagat dig för att ljuga heller.


    Jag blev ifrågasatt pga av mitt inlägg, och jag besvarade det, och då ifrågasätte du mig om hur jag det kommit fram att jag har det, och jag besvarade dig. Det var inte min avsikt att stjäla tråden, men om någon kommenterar mig så kommer jag självklart besvara detta. Anledningen till att jag skrev det öht var eftersom någon skrev att just detta indikerar på att hen har hps, och eftersom jag har det men inte tror att jag har hps så skrev jag helt enkelt detta. Jag fattar att jag utryckte mig klumpigt, och de ber jag om ursäkt för, men det var fortfarande inte jag själv som satte igång diskussionen rörande min medicinöverkänslighet, utan jag svarade bara på andra inlägg. Om du inte ville ha något svar från mig Glinda, så hade du inte behövt ställa frågor till mig rörande det ämnet. Eller kunde du lagt till att dina frågor var retoriska.
  • Fnollet
    Anonym (Suck) skrev 2017-03-28 16:40:07 följande:

    Du borde läsa en bok i ämnet eftersom du inte vet vad begreppet innebär. Överkänslighet mot sunstanser/allergier kan man ha ändå. Att folk inte ens orkar förkovra sig innan dom börjar debattera i ett ämne... Det första man gör är väl att läsa på innan man börjar reagera och argumentera?


    Jag kommenterade det du skrev om "känsligare nervsystem" och min poäng var just att det inte behövde vara ihopkopplat med hps, så det du skriver nu är exakt samma sak som jag försökte få fram. Sen kanske jag misstolkade det inlägget du skrev, eftersom du nu säger det som jag försökte syfta till och då ber jag om ursäkt.

    Jag vill lära mig mer om hps och säger absolut inte att det ej existerar. Problemet för mig är att gränserna kring när man har det eller ej är väldigt subtila och jag försöker förstår hur de människor som anser att de har hps resonerar. Alltså, hur kommer man fram till att man har det. Om du läser mina tidigare inlägg innan jag kommenterad dina (och det för att jag tyckte du var fördomsfull angående vissa diagnoser och inte huruvida du har hps eller ej) så kanske du kan se att jag ifrågasätter argumentet om igenkänning när man läser om en personlighet/diagnos etc. Jag själv tycker det är oerhört svårt att avgöra huruvida jag är si eller så iom att jag kan tolka saker på ett väldigt subjektivt sätt. Tom ordet känslighet tolkas väldigt olika i just den här tråden så hur kan man själv veta om något är på ett visst sätt? Det är sådant som jag undrar över, och vad jag förstår från dina inlägg (tror jag) är att en läkare bedömt att du har hps? Intervjuade hen då dig eller gjordes det en "hjärnscanning" som skrevs i ett annat inlägg?
  • Fnollet
    Glinda från Oz skrev 2017-03-28 18:39:57 följande:

    Att fråga något är inte samma sak som att ifrågasätta. Har du den inställningen lär du få problem om du inte redan har det. Fysiska sjukdomar och din medicinöverkänsöighet har absolut inget med tråden att göra, varken ditt första inlägg eller de nästkommande.


    "Lär jag få problem om jag inte redan har det"? Så om du frågar något är det okej, men om jag frågar något så har jag en dålig inställning? Ja, då tycker vi olika och jag lämnar ämnet här då jag tycker det dragits ut alldelles för mycket och jag inte förstår poängen med att tjafsa om hur jag tolkar saker annorlunda än dig. Så tack för din input, jag ska försöka hålla mig till ämnet.
  • Fnollet
    Glinda från Oz skrev 2017-03-28 19:55:04 följande:

    Jag tror aldrig jag har träffat någon som missförstår så mycket du du gör, min gissning är att det beror på någon diagnos du har. Det är bara en reflektion, inget negativt menat. Om man tar varje simpel fråga som ett ifrågasättande så har man dålig inställning, och man kommer i konflikt med allt och alla, precis som du gör i den här tråden.


    Har du övervägt tanken att ordet ifrågasätta innebär kanske något annat för dig, än för mig? Jag tycker det var ett slag under bältet att säga att detta beror på någon diagnos då du egentligen inte vet särskilt mycket om mig. Jag tycker att det är även du som missförstår mig, jag har bara försökt förklara och svara på frågor (om en kanske på ett klumpigt sätt). Jag är varken arg eller ute efter att bråka så varför tolkar du mig som att jag är i konflikt med allt och alla? Jag har bett om ursäkt, jag har erkänt att jag kan uttrycka mig klumpigt men trots detta så är jag konfliktsökande? Jag vet helt ärligt inte vad mer jag ska skriva. Tycker du att jag skriver på ett så aggressivt eller otrevligt sätt att jag söker efter bråk? Jag kan erkänna att jag är defensiv nu, men det är för att jag tycker att du gått över gränsen. Du menar säkert inget illa, men jag tar illa vid mig när någon tror sig veta hur jag fungerar efter inlägg i ett forum. Och det är för att många här på FL använder "diagnoskastande" i syfte att förminska och dumförklara de som inte tycker likadant. Det används i princip som ett skällsord.

    Så det är mycket möjligt att jag missförstår dig, men jag tror att du missförstår mig med. Vissa saker är känsliga för mig eftersom de har inneburit mycket smärta och då kan jag nog uttrycka mig väldigt defensivt och övertolka vad andra skriver till mig. Men jag försöker alltid be om ursäkt och förstå vad jag gjort fel. Min största rädsla är faktiskt att jag ska såra/skada någon och jag skäms då något enormt, och där är det min diagnos som spökar.

    Du får gärna kritisera mig eller påpeka vad jag gör fel, men gissningar om hur jag fungerar eller vilken diagnos jag har vill jag helst inte höra. Men jag kan säga som såhär att jag faktiskt är väldigt konflikträdd

    Så återigen, jag ber om ursäkt att jag stal tråden lite, och jag ber om ursäkt ifall jag varit elak/oförstående. Jag vet att jag ältar men jag försöker bara förstå vad jag gör fel eller på vilket vis jag uttrycker mig fel skriftligt för jag har endast stött på dessa problem här på FL :(
  • Fnollet
    Glinda från Oz skrev 2017-03-28 22:53:28 följande:

    Jag skrev ju klart och tydligt att det mer var en reflektion. Det är inget fel att ha en diagnos, det är tragiskt att du tycker det. Men i ditt fall är det så uppenbart, det var därför jag skrev det, för mig är det en förklaring till ditt beteende. Jag har inte skrivit någonstans vilken diagnos du har, det måste du blandat ihop med någon annan. Vad gäller ord måste man gå efter gängsle uppfattningar, börjar man hitta på egna definitioner kommer det bli missförstånd. Det är ju inte bara mig du bråkar med heller.


    Var har jag sagt att det är fel på någon som har en diagnos? Jag tycker jag är väldigt tydlig med att jag inte vill bråka och har upprepade gången ursäktat mig, men du fortsätter ju bara att kritisera mig. Vad jag än skriver så vrider du och vänder det till något negativt. Nu har du tom påstått att jag tycker det är fel att ha en diagnos, vilket jag aldrig skrivit. Och återigen, du känner inte mig, och hittintills har inget på FL gissat rätt angående vilken diagnos jag har, så uppenbarligen är min diagnos inte så tydlig som du själv påstår. Så snälla respektera istället vad jag ber dig om och sluta ge dig själv tolkningsföreträde på någons "ohälsa" via inlägg på internet. Inte för att vara elak, men jag tycker inte den här diskussionen leder någon vart. Jag använde ett enda ord på ett tvivelaktigt sätt (ifrågasätta mig) och har bett om ursäkt men det verkar inte räcka för dig. Vidare vill du inte respektera det enda jag bett dig, så det känns lite som om du bara vill tjafsa med mig och hitta fel. Så jag tänker backa nu och lämna diskussionen.
  • Fnollet
    Glinda från Oz skrev 2017-03-29 01:26:17 följande:

    Det är ju en del av ditt problem, du ser allt som kritik och kan inte ta en diskussion. Det här är ett diskussionsforum och där pratar man om saker. Det finns andra ställen där man inte diskuterar, där du kan få medhåll för nästan allt oavsett vad du säger. Men jag tycker att du ska jobba på ditt svartvita sätt att se världen, för det är inte rimligt att tro att random människor försöker svartmåla dig.

    Du säger att det är under bältet att så mycket som att nämna en diagnos, och då måste du tycka att det är fel. För vem skulle säga något sådant om något man tyckte var rätt eller bra?! Återigen jag har ALDRIG GISSAT VILKEN DIAGNOS DU HAR!!! Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig tydligare än så. Du vägrar ta in det utan tror att jag sitter och gissar fast det inte står ett pip om det. Jag kan inte göra så mycket åt det, du får tro vad du vill.


    Nej du sitter inte och gissar, för du VET enligt dina egna uttalanden

    Allvarligt talat, jag förstår inte dig eller var du hämtar dina uttalanden ifrån, och du förstår uppenbarligen inte mig. Du är den FÖRSTA person jag bett backa på FL för att jag tycker du gått för långt. Jag har inga problem med att diskutera med andra, men med dig tycker jag det spårat ut. Jag orkar inte mer, för ditt nästa inlägg kommer innehålla något annat du kommer kritisera mig för. Och att ta slutsatsen att jag inte gillar diagnoser bara för att jag inte uppskattar ditt amatöranalyserande av mig är väldigt långsökt. Och oavsett vad jag säger så bara fortsätter du med att påpeka fler fel på mig.

    Oftast argument väldigt långt från sanningen. Och nu har du syftat till borderline så du bara fortsätter självutnämna dig som en expert på mina svårighet fast jag bett dig 2 gånger (3 nu) att backa och inte gå in på det ämnet. Jag har också förklarat varför jag inte vill det, men du verkar inte ta hänsyn till detta.

    Jag är trött nu, och vill verkligen inte tjafsa något mer. Om du hade känt mig eller vetat min diagnos så hade du vetat att jag tar väldigt illa upp när folk håller på som du. Genom att rabbla upp fel om mig i minst varje inlägg när jag försöker bryta ämnet kommer inte påverka mig positivt, utan väldigt negativt så jag orkar inte höra mer fel i min personlighet och beteende.

    Så snälla acceptera det jag säger och sluta hitta fel i mig. Jag är inte perfekt, men det är inte du heller och jag sitter inte här och rabblar upp fel i dig eller dylikt.

    Sov gott Glima, om du undrar ifall jag inte svarar dina inlägg är det för att det gått för långt för mig och jag måste vara självisk och dra en gräns här. Du verkar vara en smart person, men du borde lyssna på de som skriver till dig och ber dig backa om något är känsligt för dem.
  • Fnollet
    Glinda från Oz skrev 2017-03-29 12:33:24 följande:

    Haha Du är rolig du, jag har aldrig sagt att jag vet vad du har för diagnos eller ens så mycket som nämnt en diagnos namn. Men du har ju bestämt dig för att det är så, det spelar ingen roll vad jag skriver. Att du sedan sitter och gissar vad jag tror att du har för diagnos är helt hysterisk roligt. När har jag nämnt borderline, visa mig gärna det. Det är svårt att bli mer paranoid. Visa gärna det här för personalen på ditt boende eller för din psykolog (om du träffar någon) så kan de förklara för dig, då går det kanske in.

    Att du ser det som att jag letar fel på dig är dina egna hjärnspöken, jag gissar på att du är likadan IRL och tror att alla letar fel på dig hela tiden.


    Jag har inte borderline, jag bor inte med boendestöd eller på behandlingshem, jag har inte problem IRL med andra människor eller hamnar i konfliker öht, och just detta ämne är det enda där jag säger ifrån och inte vill diskutera. Min problematik är uppenbarligen inte det du verkar tro, och jag vill verkligen inte fortsätta diskutera vad jag har/inte har problem med, för jag är väl medveten om mina svagheter så du behöver inte hela tiden analysera hurdan person jag är eller vad jag har problem med pga "någon diagnos".

    Hursomhelst..

    Glinda, jag ber dig sluta hitta på saker om mig för det blir en ond cirkel där jag om och om igen tvingas försvara mig och förklara mig. Det beror inte på dig, utan på mig så jag ber dig att av hänsyn till mig inte skriva om hur du tror att jag är, vart jag bor, vad jag har problem med etc pga en bakomliggande diagnos för det finns en orsak till att jag reagerar väldigt defensivt och överdrivet som jag vill slippa gå in på. Så det är därför jag hela tiden ber dig att sluta. Jag förstpr att det är väldigt populärt på FL att psykoanalysera främmande människor, men du är väldigt fel ute och då blir det oerhört jobbigt att försvara sig utan att behöva ge allt för mycket information om vad jag faktiskt har riktiga problem med. Du tror att jag missförstår och överdriver, men det enda jag försöker göra är att förklara för dig att jag inte vill ta denna diskussionen öht och att det är ett känsligt ämne för mig. Jag vet att du inte skrivit en diagnos, men du uttrycker dig väldigt vinklat angående min personlighet och därmed hela tiden antyder vad jag har för diagnos och "gissar" (kan inte komma på ett bättre ord) vad jag har problem med. Och det är det som jag ber dig i all välmening att sluta med, för jag kan inte ta den diskussionen utan att få direkta associationer till ett trauma jag har varit med om. Detta är även varför jag hela tiden tvingas svara på felaktiga påståenden eller analyser om detta och har svårt att distansera mig till ämnet. Så snälla, kan vi sluta diskutera mitt psyke? Du får kalla mig idiot, skratta åt mig eller vad du vill, men snälla lämna min ohälsa/diagnos/psyke utanför.
Svar på tråden Varför används HSP som det vore en diagnos?