Får de som jobbar på FK, soc mm någonsin dåligt samvete?

Vi har tre nivåer domstolar också, just för att man är medveten om att det blir fel ibland. 

Människor är inte perfekta och lagtolkningar kan vara ett elände, bara det lilla jag har hållit på med det. Så varför utgå från att just F-kassans handläggare ska vara perfekta?

Vi har haft väldigt frustrerande erfarenheter av vården för några år sen i samband med sjukintyg för barn. Tre av fyra läkare kunde inte prestera ett intyg som kassan godkände.

Två försök fick vårdcentralsläkarna, medan vi fortfarande var gröna och naiva. Två avslag fick vi på ersättning för VAB-dagar.

Sen frågade jag ut kassans handläggare på telefon exakt hur man ska skriva och vad det måste stå, och gav den informationen till läkare nr 3. Som skrev ett intyg som ändå inte svarade mot kassans krav. Intyget fick jag i posten och det var inte ens lönt att skicka in det till FK.

Den läkaren var sedan oanträffbar i flera veckor, varpå vi i förtvivlan vände oss till en fjärde läkare på sjukhuset och hen skrev av sitt hjärtas godhet ett retroaktivt intyg för hela perioden, från 8 veckor innan hon ens sett vårt barn. Och det intyget accepterade kassan utan kommentarer.

Jag kommer aldrig att fatta logiken i det där, men vi fick långt om länge våra VAB-pengar för hela karusellen, så det är väl bara att glömma och gå vidare.

Eller kan det vara så enkelt att när perioden slutar med flera heldagar för uteslutande undersökningar och sedan en operation på sjukhus så blir det lättare för FK att förstå att barnet nog var sjukt? 

Jag vet minst två, och det är bara här lokalt i Östergötland.

En tanke som slagit mig är att man i sitt regelverk har att man inför avslag av sjukpenning måste ta en personlig kontakt med den behandlande läkaren och, om det behövs, en medicinsk expert inom området.

Jag anser också att man hellre ska fria än fälla, dvs besluten ska grundas på att personen verkligen behöver sin sjukskrivning men att man redan, om man anser att det är tveksamt, tar in åtgärder som gör att personen antingen får den rehabilitering som behövs eller en utredning som påvisar att personen inom rimlig tid ej kan återgå till arbetet.

Man måste även vara medveten om att en sjuk person inte är anställningsbar och för övrigt så ser jag ingen mening att pröva mot hela arbetsmarknaden om personen redan har en anställning och någon annan arbetsplats kan inte heller göra det bättre.

jag vet att det har förekommit (min väninna arbetar på ett sjukhus med rehabilitering) både före och även nu, att FK anser att sjukskrivningen ska upphöra, trots att patienten fortfarande ligger inne på sjukhuset för rehabiltering och inte ens kan klara ett liv hemma.

Det är ju inte bara att söka ett nytt jobb så är problemet löst. Även ett nytt jobb kan innehålla de svårigheter som är relevanta för det medicinska eller psykiska problemet. Ett nytt jobb kan kräva en annan utbildning. Rehabilitering av en gammal skada kan vara nödvändigt även om man byter jobb.

Självklart, kan man inte arbeta med sitt arbete pga de skador/sjukdomen inte går att kombinera med det arbete man gör så ska man satsa på omskolning, för vem vill ha en målare (som är det enda han kan) som inte kan måla?

Vi har som exempel min väninna, numera sjukpensionär. Hon arbetade på ett kontor, trots att man gjorde allt på hennes arbetsplats så kunde hon inte arbeta. Vissa dagar tog hon sig inte ens ur sängen pga smärtorna och ändå ansåg FK att hon skulle prövas mot hela arbetsmarknaden. Vilket arbete skulle hon kunna ta, vilken arbetsgivare vill ha en anställd som vissa dagar inte kan arbeta?

Hon fick rätt i nästa instans, men då fick hennes behandlande läkare förklara hennes smärtproblematik.

Jag har en gammal klasskamrat (vår mammor är nära vänner, därav vet jag detta) som lider av ME (kronisk trötthet) och hon är nu i snurrorna. De anser att hon ska prövas mot hela arbetsmarknaden, men hon kan inte arbeta mer än max tio timmar i veckan och inte heller vet hon vilka 10 timmar hon kan arbeta. De godkänner inte hennes sjukdom utan ser bara att hon ska arbeta (att hon bara har max 10 år kvar på arbetsmarknaden och kommer med all sannolikhet bara bli sämre bryr de sig inte om), andra med ME har fått sjukpension, varför är det så olika?

Det vet jag, problemet är att de verkar inte tro på vad läkaren skriver om deras arbetsförmåga.

Problemet med "alla lika inför lagen" är att en människa sjukdomsbild kan vara så olika. Exakt samma skada /diagnos kan slå så olika för olika individer.

Jag har, tyvärr, haft mer än en väninna som fått bröstcancer, några av dessa kunde arbeta nästan heltid under behandlingen, några har varit totalt utslagna, men fått ta det som egen sjukskrivning till och från någon annan fått heltidssjukskrivning. Dvs det är ett lotteri hur en person bedöms.

Ja, det är människor som tar besluten, inga robotar, det är jag väl medveten om. Det är därför jag anser att avslag ska behövas prövas hos fler än hos den enskilda handläggaren.

Finns det någon som inte bör undvika monotona och tunga rörelser ovan axelplan?

Det skulle vara trevligt,om en Försäkringsläkare här, kunde tala om för oss. Hur det går till? Det väl klart att någon läser detta? Ser fram emot det..

Om ingen svarar beror det nå på att ingen förstår dina frågor. Helt ärligt.

Med risk för att låta elak, måste hålla med här. Tror du får fler och bättre svar om du är lite mer konkret i dina frågeställningar. Just i det här fallet kan det som sagt vara svårt att få svar oavsett då det som sagt inte finns så fasligt många fmr i riket i stort.

Absolut! Däremot kan du behandla två individer olika pga att de har olika förutsättningar för att klara av ett visst sjukdomstillstånd.

Som någon sa så finns det personer som inte reagerar knappt alls på tex cytostatika, medan andra blir sängliggande. Här måste ju ni som handläggare göra bedömningen utifrån hur individen mår, inte utifrån ett genomsnitt eller en randomläkares antagande, och om era direktiv säger något annat måste ni påtala att direktiven är felaktiga.

Det är i det läget man ser skillnad på duktiga handläggare och mindre duktiga sådana. En duktig handläggare strävar efter att göra rätt och följa meningen med direktiv och lagar (och har vad jag förstår oftast faktiskt mandat att göra det med). En mindre duktig handläggare strävar efter att följa direktiv och lagar och bryr sig inte om att tänka längre än så.

Det vore bättre om man hanterade sjukförsäkringen som vad det är, en försäkring och inte blandade ihop det med bidrag.

Försäkringskassan hanterar ju inte bara sjukskrivningar, utan även bostadsbidrag, barnbidrag, underhåll, förstidspensioner etc.

Ja eftersom det är en försäkring.

Det står någonstans i tråden att sjukförsäkringen går med vinst och till och med finansierar offentlig verksamhet. Det tolkar jag som att försäkringspremien är tillräckligt hög i förhållande till vad man får ut av den.