Det enda jag får höra om att skaffa barn är att de är jobbiga, man får aldrig sova, sexlivet dör ut, livet tar i princip slut och blablabla.
Finns det NÅGON som kan tala om för mig vad som är bra med att skaffa barn? Vilka är fördelarna?
Har ju svårt att tro att det är 100% jobbigt, varför skulle någon då skaffa barn över huvud taget liksom :)
Det enda jag får höra om att skaffa barn är att de är jobbiga, man får aldrig sova, sexlivet dör ut, livet tar i princip slut och blablabla.
Finns det NÅGON som kan tala om för mig vad som är bra med att skaffa barn? Vilka är fördelarna?
Har ju svårt att tro att det är 100% jobbigt, varför skulle någon då skaffa barn över huvud taget liksom :)
När de är små är de söta och roliga att titta på och när de är större är de bra sällskap och kul att umgås med :)
Det KAN vara himla jobbigt för en relation när man har småbarn. Men om både du och mannen är införstådda med att saker och ting inte riktigt är som förr så kommer det gå alldeles utmärkt. Men tror man att allt ska vara som vanligt, som INNAN barnet kom, då kan det säkert bli både relationssprickor och skilsmässor.
De är gosiga och mjuka (iaf till en början). Det är jättekul att se dem utvecklas och lära sig saker. De är hemskt fina att se på. Man blir en del av "barnsamhället" och lär känna barnkultur, skolans/dagis värld och får därigenom träffa folk som man kanske inte hade träffat annars.
Som förälder är man verkligen behövd, och det är en skön känsla.
Iom att barnen utvecklas händer det alltid saker i ens liv - det är stimulerande, man tvingas tänka efter, tänka om, prova nytt.
Man för släkten vidare, vilket är en rätt häftig känsla i sig. Sedan är det som om man återupplever livet igen under barnens uppväxt, när man ser saker genom deras ögon.
Sen är det rätt kul att ha en ursäkt att åka på äventyrsbad, bygga snögubbar, åka pulka och annat som man kanske har glömt bort som vuxen. Och det är en fröjd när man blir stolt över att de faktiskt verkar bli riktigt bra människor.
Om du INTE ska ha barn, vad ser du då som meningen med livet? Obs, det är ingen raljerande fråga, utan den är ärligt menad. Jag är medveten om att det kan tyckas vagt att se som sin uppgift här på jorden att man ska gå ut och föröka sig, men vilket är alternativet? Alla har ju inte potentialen att hitta botemedlet mot cancer eller stoppa världssvälten eller göra något annat vettigt som gör att det var någon poäng med att man levde.
Det finns inget större än kärleken till sitt eget barn. Den går utanpå allt du någonsin upplevt!
Mina tre barn har en helt vansinnig humor och får mig ofta att skratta så jag gråter. Två av mina barn är vuxna och det är helt underbart att hänga tillsammans och få se deras lätt vingliga väg ut i vuxenvärlden och få känna sig stolt över att det blev något vettigt av dom.
Mina tre barn har en helt vansinnig humor och får mig ofta att skratta så jag gråter. Två av mina barn är vuxna och det är helt underbart att hänga tillsammans och få se deras lätt vingliga väg ut i vuxenvärlden och få känna sig stolt över att det blev något vettigt av dom.
Kärleken!
Roliga stunder, mysiga stunder, många skratt och kramar - jag älskar dig mamma osv.
Man lär sig mycket om sig själv och utvecklas (om man vill) till en bättre människa.
De är söta när de sover 
Ibland är de självklart gratis men däremellan så får man sig många goda skratt också. Och kärleken när man får en kram eller när de kommer och gosar upp sig emot en i soffan 
Om du INTE ska ha barn, vad ser du då som meningen med livet? Obs, det är ingen raljerande fråga, utan den är ärligt menad. Jag är medveten om att det kan tyckas vagt att se som sin uppgift här på jorden att man ska gå ut och föröka sig, men vilket är alternativet? Alla har ju inte potentialen att hitta botemedlet mot cancer eller stoppa världssvälten eller göra något annat vettigt som gör att det var någon poäng med att man levde.
Det kan säkert vara kul och givande att uppfostra och guida en liten människa till en större människa och till en vuxen. Om man är lagd åt det hållet, själv får jag obehagskänslor bara jag tänker på det.
Känslorna är förmodligen något av det största man kan uppleva. Säkerligen på gott och ont, om barnet skulle skada sig eller må dåligt och så vidare.
Man för vidare sina gener, även i ett bredare perspektiv. Sitt sätt att vara, tänka och känna. Men också något nytt, eftersom det blandas med barnets personlighet.
Notera att jag inte har barn och inte vill ha barn, men det hindrar mig inte från att se vissa fördelar med barn.
Jag ser inte meningen med livet som att där finns ngt enormt mål, tex bota cancer. Det är inget man kan säga att "jag har uppnått meningen med livet", utan meningen med livet är väl helt enkelt att leva och uppleva så mkt som möjligt av det som världen erbjuder.
Men jag vill ha barn. Ville veta de fina sidorna pga min tvekan då alla säger åt mig att det är pest och pina.
Tack alla för superfina svar :)
Jag är övertygad om att föräldraskapet blir vad man gör det till.
Många som upplever livet med barn som jobbigt och svårt osv hänger delvis ihop med deras egna personlighet, oftast har de samma inställning till det mesta i livet och tycker rent generellt att livet är krångligt, pestigt och bara ser svårigheter istället för lösningar. Det är dessa personer som sitter panikslagen på en köksstol med bebis i famnen och inte får något gjort för att det bara är jobbigt och svårt med allt och inte ens ids försöka. Och känner sig överväldigad av rollen som förälder.
Är man däremot medveten om svackorna och svårigheterna och på förhand letar strategier och tar det mesta med ro och tillförsikt så blir rollen som förälder hanterbar och går att ta det med humor och glädje. Kräksfläckar på jeansjacka är inte hela världen, att sjava runt i pyjamas är inte misslyckande och man kan garva åt avbruten sexstund pga illvrål och fnissar åt att man tog tofflor till jobbet och satsar på högskolan som 40-års present till sig själv.
Jag har bara ett litet barn, så vet inte hur det är att ha stora barn men svarar efter min upplevelse.
Hade aldrig trott att ser skulle va så roligt att ha barn - alltså skrattar mer än jag gjort i hela mitt liv, och då tycker jag själv att jag är en ganska festlig typ faktiskt Skrattar mycket med min man och son, men också när jag är själv med sonen på dagarna. Och så är det såklart sjukt gosigt och kärleken är så stor - är som att va nyförälskad. Klart det är jobbigt, särskilt första månaderna innan alla dessa positiva upplevelser växer fram och det mesta går på instinkt. Men trots atr jag ofta kan va trött och längta tills det är läggdags så sitter jag ändå sen på kvällen och tittar på bilder/filmer av honom och tänker på honom. Sen är det faktiskt skönt att ha nått annat syfte i livet än bara jobb, nått att verkligen bry sig om. Känner mig viktigare och mer meningsfull - låter töntigt och ego säkert men så är det iallafall.
Riktigt längtar till att dela mer och mer upplevelser med honom när han växer upp och att se världen genom hans ögon. Det är så otroligt tillfredsställande att se hans ögon glittra eller när han blir fascinerad av något nytt.
Men självklart finns det baksidor. För mig var det tufft med sömnbristen där ett tag plus att det är tråkigt att sexlivet knappast är sig likt. Men känner mig ändå kär i min man och hoppas det är ömsesisidgt, försöker visa kärleken på andra sätt binär liggandes inte är så intensivt.
Barn är roliga och kul! Första 2 åren är slitsamma på olika vis, men att ha en 4-åring och en 6-åring är bara kul! Alla sover, inga blöjor, de äter själva, man kan ta med dem utan problem typ överallt. De vill liksom bara vara med sina föräldrar och uppskattar nya upplevelser. De filosoferar om livet och ställer roliga frågor. De överraskar mig varje dag! När mina barn var minde var de mer krångliga, måste äta och sova vissa tider, annars blev det kaos osv.
Det enda jag får höra om att skaffa barn är att de är jobbiga, man får aldrig sova, sexlivet dör ut, livet tar i princip slut och blablabla.
Finns det NÅGON som kan tala om för mig vad som är bra med att skaffa barn? Vilka är fördelarna?
Har ju svårt att tro att det är 100% jobbigt, varför skulle någon då skaffa barn över huvud taget liksom :)
