Livrädd för VUL idag

Jag var likadan. Tyvärr får du nog vänja dig vid att vara orolig. Jag var orolig för missfall innan vul i vecka 8. Livrädd för missed abortion eller hög risk för kromosomavvikelser inför kub, livrädd för avvikelser inför rul. Livrädd att någonting skulle hända under graviditeten, livrädd att något skulle hända under förlossningen. Och nu är jag såklart jätteorolig för min bebis. Kommer troligtvis vara oro hela livet. Är nog en del av att vara förälder :) men jag tror inte du ska oroa dig. När jag gjorde vul sa läkaren att om fostret hade klarar sig så länge så skulle det nog gå bra! Lycka till!

Oron är bra på ett sätt. Förberedelse på OM det nu inte går bra.

Var på vul i v 5 samt v 8 på grund av blödningar. Hjärtat tickade på båda och fostret motsvarade veckan. I v 13+5 var vi på kub. Innan dess var jag sjukt orolig och målade upp att nått var fel. Sen på ultraljudet så upptäcktes det att liten somnat in några dagar innan. Ja jag blev ledsen och lite chockad men samtidigt var jag lite mentalt förberedd.

Håller iaf tummarna för dig och tror allt är bra

Otit - Verkligen! Har insett att det är en livslång oro som väntar. Kommer aldrig vara helt lugn tror jag, samtidigt som det kommer vara sååå mkt kärlek 

DragonWoman - Beklagar ditt MA, blir så ledsen att höra sånt. Hur gick det sen? har du blivit gravid igen? 

Det gick iaf bra på ultraljudet. Hon eller han låg där inne, hjärtat slog och först verkade den sova men såg att den rörde på sig när hon "störde" den litegrann. Såg de små tårna också. Den var 4,7 cm lång och skallen var också "bra" storlek på. En sten från mina axlar har lättat, men nu börjar en ny oro att den ska överleva nästa etapp, som är väntan fram till KUB om 10 dagar.

Nu står den lilla iaf inramad på byrån i sovrummet och hoppas kunna uppdatera fotosamlingen med nya bilder nästa gång

Så kul att allt var bra på ultraljudet!! :D

Jag har inga direkta råd att ge, men jag hade det verkligen likadant. Jag var jätterädd och orolig fram till kub i vecka 12, sen var jag lättad och glad i en dag innan oron satte in igen. Jag övervägde fram och tillbaka att köpa en doppler för att kunna lyssna på hjärtljuden så det gjorde jag tillslut, lyssnade i vecka 15-16+. Det kan jag tipsa om för då lättade oron en aning! Man kan höra redan från v 12+ men det är svårt. Sedan vecka 17+1 kände jag plötsligt bebisen buffa långt nere i magen, jag hade känt redan från v 14+ men var inte alls säker då. Och sedan har det buffats och sparkats o bökats omkring varje dag sedan dess! Är i vecka 28 nu :D Jag har moderkakan i bakvägg så om du har den i framvägg kommer du att känna senare. 

Ja, så skönt! :) 

Har också funderat på doppler. Skulle du rekommendera att man skaffar det? Är i v 11+4 idag, så om 2 veckor v . 13.. Skulle vara jätteskönt att ha för att dämpa oron, men samtidigt skulle jag få panik om jag inte hörde något någon dag 

Vad skönt att allt såg fint ut! Jag hade nog inte rekommenderat det. Tycker att man spär på oron att man måste gå och lyssna hela tiden. När jag var hos barnmorskan i vecka 24 tog det henne typ 20 minuter att hitta hjärtljuden, då är hon ändå van. Förstå hur jag hade freakat ur om jag var hemma. Men alla gör som dom vill och vad som känns bäst för en själv!

Det beror lite på. Jag var extremt orolig och kunde knappt må sämre, och om man mår på det sättet så rekommenderar jag det. Men ja, det kan vara svårt att hitta hjärtljuden så det är bäst att vänta tills man är längre gången! Och sedan lyssnade jag absolut inte ofta, kanske en gång i veckan och sedan började jag ju känna tidigt. Vet du om du har moderkakan i bak-eller framvägg? Vad som däremot var lätt att hitta med dopplern var det swishande ljudet från navelsträngen och barnmorskan har sagt att det går lika bra att höra det som hjärtslagen.

Säger också att du bör skippa dopplern. Det genererar ofta smycket oro, speciellt när man använder den som 'outbildad' i så tidiga veckor. Efter vecka 18-20 är det lättare men då finns det ju ingen anledning eftersom man ofta känner fostret då.

Nästa ultraljud är KUB ju. Det är extremt ovanligt att foster dör efter det. Och skulle det mot förmodan göra det så märker man nästan alltid det i form av att man får värkar och missfallet sätter igång. Det är jätte, alltså jätteovanligt att man har missed abortion efter kub. Har träffat typ totalt 4 personer på 3 år som har råkat ut för det (träffar typ 10-20 gravida innan v 22 varje dag). Och då var det pga kromosomavvikelser/missbildningar (dom hade inte gjort kub).

Sen efter kub är det några veckor till RUL, ja. Men där någonstans kommer du troligtvis börja känna fosterrörelser och göra det resten av graviditeten och på så vis få bekräftat att bebisen lever.

Åh, tack för att du tog dig tid att svara! Jag känner mig mkt lugnare nu när du som jobbar m. detta bara träffat på så få fall av missed abortion. 
 Jag har bestämt att skippa dopplern och lita på att kroppen signalerar om något är fel. 

Japp, nästa gång är kub. Det blir spännande men ska försöka att inte oroa mig så mycket. Känns helt sjukt att 29,7% av graviditeten redan gått. Tiden kommer springa iväg och snart känner jag ju rörelser

JA :) 
Ne, jag har bestämt att skippa den just av den anledningen. Jag tror jag hade gått i taket om jag inte hörde ngt... 

Jo, det är ju såklart en fördel att man kan lugna sig om man är extremt orolig, men har valt att skippa dopplern just för att inte bli orolig om jag inte skulle lyckas höra ngt. Jag vet inte hur moderkakan ligger. Ska be henne säga det på kub om 10 dagar :) 

Ja men det är ovanligt när man kommit in i andra trimestern! Speciellt om man gjort ett ul/kub där allt sett perfekt ut! :) och skulle man helt plötsligt bli väldigt orolig så kan man alltid kontakta sin barnmorska och se om hon kan lyssna en extra gång!

Hoppas allt går bra på KUBen! <3

Okej! :) när jag gjorde KUB sa barnmorskan att min moderkaka såg ut att ligga i bakvägg men att det syns tydligare på RUL, så hon sa det inte med säkerhet först. och den ligger mycket riktigt i bakvägg :) Jag hoppas att din också gör det så att du också kommer att känna de små buffarna tidigt!
I vecka 14 kändes det som att någon killades inifrån, men det var vääldigt svagt. Sedan i vecka 17 kändes det som muskelryckningar duvet som man kan få vid ögat eller i benet eller lite varstans. och jag kände utanpå magen i vecka 17 också, även sambon, men det är däremot rätt ovanligt tror jag, att man känner det så tidigt.
Iallafall, så du vet vad det är du ska känna efter. Men sen känner väl andra kanske inte som mig, andra har pratat om de första fosterrörelserna som en liten fisk som simmar förbi eller som fladder. Det har jag aldrig upplevt direkt.

Exakt så var det för oss med på KUB...liten hade somnar i v 12+2 och jag skulle vara i 12+6...jag satt dagen innan och sa att jag är så rädd...min kille undrade varför. Att den är död sa jag då. Han försökte lugna mig. Men sen var det ju så. Värsta jag vart med om...

Tänkte att du blir skrämd av att se vad de andra skrev! Så jag vill säga att jag satt också dagen innan KUB och var jätterädd att bebisen inte levde. Min sambo försökte lugna mig också och sa att ingenting tyder på att bebisen inte mår bra, men vad han än sa så trodde jag inte att den levde. Mina symptom hade försvunnit spårlöst och jag kände mig inte alls gravid.

MEN! Bebisen levde och lever ju! Sparkade för fullt då som nu!

Alltså, då kände jag ju inte sparkarna men det syntes på ultraljudet =)