• Livetsgång

    LVU - Tvångsomhändertagande av barn

    Jag är medveten om detta är känsligt ämne!

    Det är givet att man får svara som anonym!

    Hur många av er stackars föräldrar har fått barn omhändertagna under LVU?
    Under vilka grunder?
    Kunde dom ge grund/bevis och hur styrkte dom dessa?



    Jag själv är ett barn som hamnade på barnhem för 22 år sen.
    Vi va en skara av 5 barn.
    3 av 5 av oss barn fick återkomma hem och växa upp i vår familj men 2 sattes under LVU.
    Min mamma stämplades med MbpS - Munchausen by proxy syndrom

    Min näst yngsta bror gick bort i sitt vårdhem pga sitt handikapp 7 år gammal den 18 Feb 2001

    Min yngsta bror omhändertogs på BB av socialen som ryckte bort honom från mammas bröst när han ammades och har inte fått tillbaka honom sen 1995 och är även force adopterad av fosterfamiljen.

    Bakgrunden va att man "trodde" min mamma gjorde min näst yngsta bror sjuk och orsakat hans sepsisattacker som ledde till hjärnskada och infektioner han fick. Trots han separerades blev han sämre i vårdhemmet och han fick nya infektioner. 

    Bakgrunden startade med att man misstänkte immunbrist på min näst yngsta bror då han hade otroligt mycket infektioner kroppsligt men läkaren kunde ej finna orsak och valde att stämpla min mamma som skyldig för att det inte fanns diagnos att sätta på min näst yngste bror. 

    Men anmälan till socialen kom inte direkt utan den inkom efter att min mamma hade gått ut offentligt till radio om att läkaren hade sagt och skrivit i journal att min näst yngste bror inte skulle få livsåtgärder om han blev sämre och att han inte är ett fall för intensivvården då han blivit ett "vårdpaket" så min mor anmälde läkaren ang detta och därefter rykte hon och läkaren ihop och han lämnade då in en anmälan om att min mamma är ett fall för MbpS

    Man kunde styrka underlag att han dog av naturlig sjukdom
    Vi hade styrkt på papper via obduktion, utredning, åklagare som la ner polisanmälan, psykologiska utredningar som inte visade att mamma va sjuk.
    Men tyvärr står/stod socialen över även Regeringsrätten så vi kämpar ännu! 
    Socialen fick därför välja uttlåtande i avgörande och hänvisade till vetenskapen istället till pappersunderlagen vi hade. Så Socialen stödde B.Lundin och R.Meadows vetenskap!

  • Svar på tråden LVU - Tvångsomhändertagande av barn
  • Anonym (anonym)
    Anonym (Fel, fel, fel) skrev 2017-07-18 21:03:45 följande:
    Aha. Det är väl därför familjehemsplacerade barn klarar sig sämre i skolan, oftare hamnar i fängelse och får en allmänt sämre vuxentid - för att de har det så bra i familjehemmen.

    Men du! Om nu barn får det så mycket bättre i familjehem borde kanske du frivilligt lämna bort dina egna barn. Så att de får en fin tid där "fungerar adekvat". Om du nu tycker det är så bra borde föregå med gott exempel.
    De klarar sig sämre för att de har fått en sämre start än andra barn och fått uppleva uppbrott ibland gång på gång eftersom många barn får flytta hem och omhändertas flera gånger om. I andra länder blir barn adopterade innan de fyllt 7 år om de varit placerade några år och där det inte finns några tecken på att föräldrarna kommer att klara av att vara föräldrar inom snar framtid.
  • Anonym (Fel, fel, fel)
    Anonym (Lia) skrev 2017-07-18 21:04:23 följande:

    Det händer sällan men tyvärr förekommer omhändertagande utan eller på felaktiga grunder. Har ett par i min närmaste krets som blev av med sitt barn pga sen utveckling som soc anklagade föräldrarna för. Ett par år senare framkom att barnet var sen i utvecklingen pga en medfödd sjukdom. Föräldrarna försökte då få tillbaka sitt barn. Mamman i hemmet där barnet bodde ville inte släppa taget om "sitt" barn så hon kom till rättegången och ljög ihop en story om föräldrarna. Vet detta för att hon senare erkände (så jag hörde det) att hon ljög för att få ha kvar barnet för hon älskade henne lika gränslöst som sina egna barn. Föräldrarna har fått 2 barn till och blivit utredda och godkända av soc men sitt äldsta barn fick de aldrig tillbaka.

    Dock är detta som sagt väldigt ovanligt. Här där vi bor ser man barn som helt uppenbart far illa och som soc inte vågar omhänderta pga all kritik de fick för hur de hanterade fallet med flickan som inte fick komma hem tillbaka. Det är ett litet samhälle så alla känner alla och vet det mesta. Har själv gjort ett par anmälningar då jag sett en mamma misshandla sina barn på fyllan. Hon har ff kvar sina barn och är konstant onykter. Så det kan gå åt båda hållen. Dock tror jag att alla på soc gör sitt yttersta för att misstag inte ska få ske.

    Min personliga erfarenhhet av soc:

    Hade kontakt med då mitt ex misskötte våra barn och någon hade anmält detta. De var väldigt hjälpsamma och stöttande och litade på mina ord. På samma vis litade jag på att de gjorde vad som var bäst för mina barn. De utformade i samråd med pappan ett umgänge som var så litet att barnen inte skulle ta skada. Och så att exet skulle orka med att ha dem. Samtidigt sökte de fram en avlastningsfamilj så jag inte skulle stå helt ensam med barnen under den tid pappan träffade dem 2×4h/vecka. Allt ordnade sig till det bästa och vi har idag barnen 50/50 och pappan har ordnat till sitt liv så han orkar ta hand om barnen när de är hos honom. Soc är inte med i bilden längre.


    Fast det är inte "väldigt ovanligt". Det är mer vanligt än man tror när man börjar luska i det. Sorry, men så är det.
  • Anonym (Fel, fel, fel)
    Anonym (Lia) skrev 2017-07-18 21:04:23 följande:

    Det händer sällan men tyvärr förekommer omhändertagande utan eller på felaktiga grunder. Har ett par i min närmaste krets som blev av med sitt barn pga sen utveckling som soc anklagade föräldrarna för. Ett par år senare framkom att barnet var sen i utvecklingen pga en medfödd sjukdom. Föräldrarna försökte då få tillbaka sitt barn. Mamman i hemmet där barnet bodde ville inte släppa taget om "sitt" barn så hon kom till rättegången och ljög ihop en story om föräldrarna. Vet detta för att hon senare erkände (så jag hörde det) att hon ljög för att få ha kvar barnet för hon älskade henne lika gränslöst som sina egna barn. Föräldrarna har fått 2 barn till och blivit utredda och godkända av soc men sitt äldsta barn fick de aldrig tillbaka.

    Dock är detta som sagt väldigt ovanligt. Här där vi bor ser man barn som helt uppenbart far illa och som soc inte vågar omhänderta pga all kritik de fick för hur de hanterade fallet med flickan som inte fick komma hem tillbaka. Det är ett litet samhälle så alla känner alla och vet det mesta. Har själv gjort ett par anmälningar då jag sett en mamma misshandla sina barn på fyllan. Hon har ff kvar sina barn och är konstant onykter. Så det kan gå åt båda hållen. Dock tror jag att alla på soc gör sitt yttersta för att misstag inte ska få ske.

    Min personliga erfarenhhet av soc:

    Hade kontakt med då mitt ex misskötte våra barn och någon hade anmält detta. De var väldigt hjälpsamma och stöttande och litade på mina ord. På samma vis litade jag på att de gjorde vad som var bäst för mina barn. De utformade i samråd med pappan ett umgänge som var så litet att barnen inte skulle ta skada. Och så att exet skulle orka med att ha dem. Samtidigt sökte de fram en avlastningsfamilj så jag inte skulle stå helt ensam med barnen under den tid pappan träffade dem 2×4h/vecka. Allt ordnade sig till det bästa och vi har idag barnen 50/50 och pappan har ordnat till sitt liv så han orkar ta hand om barnen när de är hos honom. Soc är inte med i bilden längre.


    Fast det är inte "väldigt ovanligt". Det är mer vanligt än man tror när man börjar luska i det. Sorry, men så är det.
  • Anonym (Fel, fel, fel)
    Anonym (anonym) skrev 2017-07-18 23:40:32 följande:
    De klarar sig sämre för att de har fått en sämre start än andra barn och fått uppleva uppbrott ibland gång på gång eftersom många barn får flytta hem och omhändertas flera gånger om. I andra länder blir barn adopterade innan de fyllt 7 år om de varit placerade några år och där det inte finns några tecken på att föräldrarna kommer att klara av att vara föräldrar inom snar framtid.
    Inte sant. De klarar sig sämre för att de slits upp från sin biologiska föräldrar. De barn som får vara kvar hos "dåliga" biologiska föräldrar klarar sig bättre än de som hamnar i fosterfamilj. Förklara det!
  • Anonym (anonym)
    Anonym (Fel, fel, fel) skrev 2017-07-19 02:04:01 följande:
    Inte sant. De klarar sig sämre för att de slits upp från sin biologiska föräldrar. De barn som får vara kvar hos "dåliga" biologiska föräldrar klarar sig bättre än de som hamnar i fosterfamilj. Förklara det!
    Nej de som får vara kvar klarar sig ungefär lika dåligt som de som fått fått leva i dåliga hem en längre tid och sedan omhändertagits.Man ska heller inte glömma begreppet maskrosbarn där barn trots stora problem under uppväxten ändå klarar sig bra. Tittar man på studier över de som hamnar i fängelse ser man att de haft en svår barndom i biologiska familjen där de behandlats illa, sett våld, varit rädda för mamma eller pappa och det är det som format dem trots att de hamnat i familjehem. Barn som omhändertas 4-5 år klarar sig bättre än de som flyttats senare.
  • Anonym (Barnet)
    Anonym (Fel, fel, fel) skrev 2017-07-18 20:25:42 följande:

    Så många fel i så lite text. Det är inte i sällsynta fall som barn omhändertas på felaktiga grunder! Det händer oftare än vad du och dina gelikar vill medge.

    Vore det inte för att det vore synd om era barn skulle jag tycka att det vore ett absolut krav för er soctanter att era barn blev omhändertagna ett par år, så ni fattade vad det gör med föräldrar och barn.

    Sedan inte sagt att det aldrig är fel att omhänderta barn, tyvärr är det ibland absolut nödvändigt. Men i den utsträckning som görs i dag i Sverige - aldrig. Ni splittrar familjer och gör det med ett självbelåtet leende. Svin.

    Och nej, jag har INTE fått barn omhändertagna. Har aldrig haft med soc att göra. Men vet tillräckligt om era metoder för att veta att ni oftast gör FEL.


    Det var just den åsikten som gjorde att socialen valde att inte placera mig och mina syskon. Jag hoppades att det skulle ändras efter min pappa försökte mörda mig, men jag dog ju inte och socialen såg det som en vanlig misshandel som spårade ur, jag var 10 år, så jag fick vara kvar.

    Det är klart föräldrarna sällan tycker de har gjort något fel, isåfall hade de inte gjort som de gjort. Jag konfronterade min pappa i vuxen ålder och han tyckte inte att han gjort något fel alls.
  • Livetsgång
    Anonym (räddad) skrev 2017-07-18 21:07:25 följande:

    Ts, jag beklagar det som hände din familj. Sjukdomar, särskilt sådana som är svåra att upptäcka, kan ställa till det och det är lätt att i efterhan döma åt båda hållen.

    Med det sagt så vill jag bemöta dina första fetade meningar.

    Hur många av er stackars föräldrar har fått barn omhändertagna under LVU?
    Under vilka grunder?
    Kunde dom ge grund/bevis och hur styrkte dom dessa?

    Varför skriver du stackars föräldrar? Menar du andra föräldrar som hamnade i er sits? Ja, beklagligt, men det är verkligen inte synd om alla föräldrar som får sina barn omhändertagna eller rent av räddade. Det finns föräldrar som är idioter och fullblodssadister och knarkar ner sina barn för att de är för jobbiga, för nyfikna eller vill gå ut och leka med andra barn. Det är inte ett dugg synd om dem om socialtjänsten lyckas rädda deras barn från misären.

    Men jag antar att du inte menar mina föräldrar, utan dina föräldrar/din mamma.


    Ska besvara din frågor Anonym :)


     


    Vad jag menade med de fetade meningarna va om det finns fler som fått sina barn LVU:ade när det inte ens finns skäl för det eller risker alls i hemmet. Kanske skulle ha formulerat dom mer noggrant.


    Och givetvis det finns barn som far otroligt illa som har behov av skydd det säger jag inte alls emot dock är det ju samtidigt viktigt när där finns barn som faktiskt far illa att man ändå inte ska bryta upp rötterna för bl a barnets närmaste släkt. Den biologiska atmosfären bör ju finnas ändå menar jag så inte hela roten försvinner. 


    Säg t ex att biologiska pappan/mamman gör sitt barn illa så betyder det ju absolut inte att släkten är likadan utan tvärtom d.v.s man bör ju ändå ha kontinuerlig kontakt för barnets skull med släkten. 

  • Livetsgång

    Vårt fall är mer ologiskt.


     


    Är det ens lagligt att läkare kan ge "misstanke" om diagnos där denne inte ens vet vem mamma är, träffat henne eller ens pratat?

    Är det rätt att socialtjänsten håller sammanträden med läkare som är emot oss och samtidigt anser att min bror inte ska ha rätten att få livsåtgärder för sin hjärnskada som inte ens vi i familj får ta del av?

    Är det rätt att storma en familj klockan 22:00 en Fredagsnatt utan underlag med tre beväpnade poliser och bära ut barn mellan 4 - 11 år gamla direkt ur sängarna när man sover 

    Vart finns logiken att LVU upphörde på 3 av oss barn medans 1 barn fortfarande hålls under LVU 


    Är det ens hälsosamt att rycka ett 10 timmar gammalt barn från mammas bröst där 3 socialtanter stormar BB medans en läkare står och hånflinar vid dörröppningen och som inte ens jobbar på avdelningen? 


     


    Socialen ansåg att det bara fanns risk för 2 av 5 barn.


    Vi 3 barn som fick återkomma hem har fått växa upp utan anmärkning någonstans men det skapade dock trauman för oss psykologiskt som sedan social vände mot oss istället. 


    Här sitter vi 3 barn idag dock med tack vare mamma och pappa och har egna boenden, arbeten, utbildning och välmående


    Medans mina 2 syskon som togs under LVU vård där en dog under samhällets vård och blev sjukare i sitt vårdhem och den yngsta diagnostiserades med grov ADHD i fosterhem, misskötte hela skolan, inte har utbildning, springer runt och super sig redlös och är otroligt omogen för sin ålder.


    Inte heller gjordes uppföljningar enligt lag var 6:e månad och inte heller etablerade socialen sig till att ha stödjande och möten för att återförena oss då socialen ansåg att det kunde vara skadligt för hans ADHD och inte heller gick man enligt lagen om att placeras hos nära anhörig d.v.s släkten så med andra ord dömdes alla mina 13 mostrar och morbrödrar ut som ej lämpliga.


     


    Samtidigt så finns inget till ställt på min familj och inte på mamma som pekades ut heller. Det enda som finns av de som aldrig träffat henne under processen som är anlitade av socialnämnden är att det bara skrivs att hon är misstänkt för att vara misstänkt... Hur är man misstänkt för att vara misstänkt är min fråga Förvånad


     


     


     


     

  • Koll1

    Jag jobbar på den andra sidan, i barnsjukvård och är en person som har skyldighet att anmäla när barn misstänks fara illa, eller att vi vet att barnet far illa.

    Bara en av de anmälningar jag har gjort har lett till omhändertagande av barnet. I det fallet var det solklar misshandel, nåde fysisk och psykisk. Föräldrarna blev fruktansvärt arga och hotade både oss på sjukhuset och på socialtjänsten. Barnet är fortfarande omhändertaget, han är en helt annan unge nu, så glad och pigg och utvecklas.

    I de andra fallen där jag gjort anmälan har familjerna fått olika slags stöd, men barnen är kvar hos föräldrarna. Ibland har jag tänkt att det förmodligen vore bättre att omhänderta barnet men soc har valt andra åtgärder.

    Föräldrar som blir anmälda håller väldigt sällan med om att de inte behandlar barnen bra, att de inte sköter barnets sjukdom rätt etc, utan tycker nästan alltid att vi inte har grund för en anmälan och att de som föräldrar borde få göra som de vill även om barnet blir sjukare, svälter eller mår psykiskt dåligt.

  • Anonym (Soc)
    Anonym (Fel, fel, fel) skrev 2017-07-18 20:25:42 följande:

    Så många fel i så lite text. Det är inte i sällsynta fall som barn omhändertas på felaktiga grunder! Det händer oftare än vad du och dina gelikar vill medge.

    Vore det inte för att det vore synd om era barn skulle jag tycka att det vore ett absolut krav för er soctanter att era barn blev omhändertagna ett par år, så ni fattade vad det gör med föräldrar och barn.

    Sedan inte sagt att det aldrig är fel att omhänderta barn, tyvärr är det ibland absolut nödvändigt. Men i den utsträckning som görs i dag i Sverige - aldrig. Ni splittrar familjer och gör det med ett självbelåtet leende. Svin.

    Och nej, jag har INTE fått barn omhändertagna. Har aldrig haft med soc att göra. Men vet tillräckligt om era metoder för att veta att ni oftast gör FEL.


    Ja det stämmer. Vi splittrar familjer med ett leende ibland. När evi placerar ett blåslaget spädbarn till exempel eller när en pojke är så rädd för sin mamma att han skriker i panik bara vi nämner hennes namn för att hon har utsatt honom för så myket våld och elakheter. Då ler jag när jag ser barnet komma till en ny familj där det får slappna av och ta det lugnt oh inte behöva oroa sig för att få stryk varje dag. Föräldrarna nekar såklart till hundra procent och hävdar att der är vi som förstört deras liv.
Svar på tråden LVU - Tvångsomhändertagande av barn