Extremt lång 11-åring. Agera?

Du har givetvis rätt till din uppfattning. För att göra en korrekt jämförelse ska du dock jämföra en kvinnlig längd på 1.93 (motsvarar pojkens förmodade slutlängd på 2.10).

Att du inte märker av att andra lägger märke till din längd eller uppfattar frågor om din längd som utpekande eller negativt är bara att gratulera. Att du inte lider av din längd, och inte uppfattar en längd på som kvinna på 1.93/man på 2.10 som jobbigt betyder inte att andra långa inte gör det.

TS ställer frågan för att hennes son redan nu uppfattar sin längd som problematisk. TS vill därför få råd om hur hon ska gå tillväga för att skaffa sig så mycket information som möjligt. Hennes son har ju givetvis något att säga till om saken själv. Första steget är ju att göra en längdprognos och sedan diskutera med barnet och med läkaren.

Och du har ingen förståelse för att många kan tycka det är jobbigt att avvika för mycket från mängden? Särskilt i tonåren.

Men nej, det handlar ju om ett helt liv efter tonåren också. Samhället är inte så anpassat efter extremt korta eller extremt långa. Operationen är väldigt enkel och görs verkligen inte på vem som helst utan barnet måste vara riktigt långt.

Tycker du det är lika fel att behandla extremt korta?

Undrar bara om du själv har någon erfarenhet av att vara mycket lång eller kort? Jag är själv en kvinna över 180 och har lämnat tonåren för många år sedan men tycker fortfarande att det är jobbigt att vara lång. Och om jag hade kunnat välja så skulle jag gladeligen valt att bli 5-10 cm kortare. Och jag menar nog att det är väldigt lätt att tycka att andras problem och svårigheter inte är något speciellt. Ungefär som att vara mager och inte förstå varför mycket tjocka människor väljer att operera sig. Eller att någon med utstående öron kan lida av det. Eller med utstående tänder.

Har redan svarat på längden i tråden. 174 cm och 11 år.

Blir man alltför lång medför det en hel del svårigheter i vardagen såsom problem att hitta kläder, hitta vettig bil, åka buss, tåg, flyg mm mm. Därtill kommer gärna fysiska problem när man blir äldre om det inte redan skett när man är yngre. Sen finns också aspekten att en del gillar att sticka ut och synas överallt medan andra tycker det är asjobbigt.

Blir han 2 meter så är det ok om än småjobbigt. Blir han 210 cm är det betydligt värre. Då snackar vi böja sig varje gång man ska igenom en vanlig dörröppning inomhus.

Var ni hos specialist eller husläkare? Låter väldigt nonchalant. 

Vilken del av landet bor du i? Vill du att jag ska höra mig för om vem som är bästa på området hos er så att ni kan få remiss?

Vad din umgängeskrets tycker är irrelevant eftersom människor är individer. En del trivs med sin längd, andra inte. Väldigt många extremt långa får dock någon form av fysiska problem vilket inte är roligt alls. Jag har i alla fall tre stycken två-metersmän i släkten och den äldsta av dom har haft ryggproblem och en av dom yngre har hatat sin längd.

Extremt långa brukar även kunna se rätt oproportionerliga ut av sig själv om du missat det.