Adoptera som adopterad?
Hej!
Försökte leta men hittade ingen liknande tråd.
Tycker det skulle vara ganska intressant och höra hur ni som är adopterade ser på att själva adoptera?
Jag kan på en gång säga att jag alltid förhållit mig ganska negativ till att adoptera. Detta kan nog mycket bero på att jag själv känner att jag inte riktigt fungerar emotionellt som man "borde" vid den här åldern. Och det tillskriver jag min bakgrund som adopterad, då jag blev adopterad vid 3-års ålder och har fått den uppfattningen att det är en ganska kritisk punkt i livet gällande tillit och anknytning till sin omgivning.
Min fru har alltid varit öppen för att adoptera men jag har alltid hållit den dörren helst stängd. Visst kan jag se det fina i det hela och det finns såklart de som inte tagit någon större skada av det men tyvärr inte jag. Men vem vet, jag hade kanske tänkt annorlunda om vi inte hade kunnat få egna barn, som var fallet med mina egna adoptivföräldrar.
Har jag lagt för mycket vikt i mina egna upplevelser? Kan väl tycka iallafall att det varit rätt av mig att hålla fast vid detta då jag nu inte själv varit positiv till adoption och då ska man väl inte göra det heller.