Gör man så här?
I morse knackade det på dörren kl 07:15. Jag hade varit vaken större delen av natten med en 14 dagar gammal bebis. Sambon åkte långväga på jobb redan kl 04 i morse. Det var hans första arbetsdag efter 10 dagars pappaledigt.
Den som knackar på dörren är bonusdotterns mamma. Bonus har blivit magsjuk på väg till fritids säger hon. Hon är redan försenad till ett viktigt möte och hon kan inte ställa in det. Jag förklarar att K redan åkt och att hon får ringa och prata med honom. Hon ringer men han svarar inte. Sällan att han hör telefonen när han jobbar eller att han inte har mottagning (mekaniker i gruva).
Då menar hon att hon absolut måste lämna bonus hos mig, för mötet är jätteviktigt.
Jag får lite panik när jag själv inte sovit mycket under natten. Och magsjuka i huset med en liten bebis? Jag har dessutom ingen vana av att ta hand om sjuka äldre barn.
K har bilen och jag åkte in och handlade det jag behövde dagen innan då vi bor på landet utan buss eller grannar att be om hjälp. Jag sitter alltså fast.
Bonus vill inte att mamman åker och är jätteledsen men hon lyssnar varken på mig eller sin dotter. Hon bara åker och säger att mötet borde vara klart omkring lunch.
Jag kan ju inte lämna ett sjukt gråtande barn ute så självklart tar jag med henne in. I hallen lägger hon första spyan som stänker upp över väggarna. Jag får städa medan bebisen gallskriker och bonus bara gråter efter mamma och pappa.
Bebisen vill ammas ofta och länge. Bonus kräks och har diarré. Hon har dessutom väldigt ont i öronen och i halsen. Jag får panik och vet inte vad jag ska göra. Kan inte vara på två ställen samtidigt 
Någon alvedon eller ipren för barn hade vi inte hemma. Ringer 1177 som säger att jag kan dela en vanlig alvedon och ge henne. Hon vill inte svälja den.
Ringer K som svarar men han har 3,5 h bilfärd hem och tror att mamman hinner bli klar långt innan han hinner hem.
Kl 12:30 har hon fortfarande inte hört av sig eller dykt upp. Kaoset pågår till strax efter kl 18 då hon ringer på dörren som att inget har hänt. Hon visste tydligen inte att dottern var såå sjuk. Känner mig så hemsk som inte kunde trösta eller hjälpa och det var så synd om henne när hon hade så ont.
Men FÅR man som förälder göra så som hon gjorde? Alltså bara dumpa barnet hos någon annan utan att se till att barnet får rätt vård och omsorg? Jag hade ju varken medicin eller andra resurser för att kunna vårda ett så sjukt barn. Nu slets jag mellan bebisen och ett sjukt barn. Vem ska prioriteras? Den som har ont eller den som är hungrig? Inget jag gjorde hjälpte! Fy vad synd om henne det var.