• Anonym (Vilsen)

    Vad passar jag som? Råd ang. jobb

    Hej hej!
    Jag inser efter typ 2 år på högskolan att jag valt fel... Eller, jag är rädd att jag kanske gjort det i andras ögon.

    Jag läser till socionom, för jag gillar psykologi och "pappersarbete" typ. Jag uttrycker mig väl i skrift och jag är pedagogiskt lagd. Har alltid fått höra att jag förklarar bra och är den som alltid sammanfattar saker så folk förstår. Gillar struktur, raka linjer och ordning och reda. Är bra på att lyssna och hålla mig i bakgrunden. Vill inte stå i centrum. Trivs bäst i mindre sammanhang. Är bra på svenska och engelska. Allra helst i skrift, då jag blir blyg om jag måste tala inför många. Men min engelska är egentligen bra med bra uttal, jag är bara osäker på mig själv.

    Det som blir problematiskt är då att jag inte riktigt tycker om att ha kontakt med människor i så stor grad. Jag blir dels osäker på min kompetens/roll och dels så har jag svårt för människor som luktar mycket (är känslig för många olika doftintryck, men just människor som ätit tex vitlök eller nåt är extra jobbigt, jag åker ogärna tåg/buss pga dofter). Jag är väl lite introvert. Trivs bra ensam och blir utmattad av folksamlingar/intryck.

    Så nu undrar jag vem som ska anställa en socionom som helst inte vill träffa folk...
    Har ni några tips?
    Vad kan man göra "bakom kulisserna"?

  • Svar på tråden Vad passar jag som? Råd ang. jobb
  • Creation
    Anonym (Vilsen) skrev 2017-04-08 17:59:06 följande:

    Hej hej!
    Jag inser efter typ 2 år på högskolan att jag valt fel... Eller, jag är rädd att jag kanske gjort det i andras ögon.

    Jag läser till socionom, för jag gillar psykologi och "pappersarbete" typ. Jag uttrycker mig väl i skrift och jag är pedagogiskt lagd. Har alltid fått höra att jag förklarar bra och är den som alltid sammanfattar saker så folk förstår. Gillar struktur, raka linjer och ordning och reda. Är bra på att lyssna och hålla mig i bakgrunden. Vill inte stå i centrum. Trivs bäst i mindre sammanhang. Är bra på svenska och engelska. Allra helst i skrift, då jag blir blyg om jag måste tala inför många. Men min engelska är egentligen bra med bra uttal, jag är bara osäker på mig själv.

    Det som blir problematiskt är då att jag inte riktigt tycker om att ha kontakt med människor i så stor grad. Jag blir dels osäker på min kompetens/roll och dels så har jag svårt för människor som luktar mycket (är känslig för många olika doftintryck, men just människor som ätit tex vitlök eller nåt är extra jobbigt, jag åker ogärna tåg/buss pga dofter). Jag är väl lite introvert. Trivs bra ensam och blir utmattad av folksamlingar/intryck.

    Så nu undrar jag vem som ska anställa en socionom som helst inte vill träffa folk...
    Har ni några tips?
    Vad kan man göra "bakom kulisserna"?


    Låter som du ska arbeta med något informativt med begränsad fysisk kundkontakt.
  • Anonym (Vilsen)
    Creation skrev 2017-04-08 18:17:25 följande:
    Låter som du ska arbeta med något informativt med begränsad fysisk kundkontakt.
    Ja, precis. Vad finns det för jobb för en socionom då? Önskar konkreta exempel.

    Försäkringskassan är det första jag tänker på, men det måste väl finnas mer.
    Arbetsförmedlingen? Polisen? Kriminalvården? Har dessa kontorsjobb utan kundkontakt för socionomer?

    Någon som har tips?
  • Anonym (Elsa)

    Ogillar du att träffa människor en och en eller bara i grupp? Som socialsekreterare eller kurator så brukar man ju oftast träffa personer antingen en och en eller i små grupper (som en familj). Du kan ju även plugga vidare efter din examen och läsa till psykoterapeut och kanske forska inom området?

    Om du absolut inte vill jobba med utsatta människor dagligen så kanske du kan söka dig till en hjälporganisation som Rädda barnen tex och jobba som biståndshandläggare med mer administrativa uppgifter där?

  • Alexi

    Försäkringskassan är ju utmärkt. Kanske i ett ärendeslag där du inte har personliga möten.

  • Anonym (Vilsen)
    Anonym (Elsa) skrev 2017-04-08 18:27:02 följande:

    Ogillar du att träffa människor en och en eller bara i grupp? Som socialsekreterare eller kurator så brukar man ju oftast träffa personer antingen en och en eller i små grupper (som en familj). Du kan ju även plugga vidare efter din examen och läsa till psykoterapeut och kanske forska inom området?

    Om du absolut inte vill jobba med utsatta människor dagligen så kanske du kan söka dig till en hjälporganisation som Rädda barnen tex och jobba som biståndshandläggare med mer administrativa uppgifter där?


    Alltså... Det är svårt att sätta ord på. Men jag märker att jag ogillar att tex ringa upp personer och boka möte med dem, att ta kontakt med folk/kunder/personal på arbetsplatsen för att be om något, att vara den som liksom kommer till folk och ber dem om saker eller ber dem ställa upp på samtal/möten osv. Jag vill inte vara den som drar i andra och kräver saker av dem. Lite så. Särskilt när de inte själv vill ha kontakt med en.

    Jag ogillar att initiera kontakt helt enkelt. Särskilt om det då är i ett känsligt ärende och man måste träffas fysiskt/personligen. Och det hänger nog ihop med att jag ser alla som är äldre än mig eller som är duktiga på det de gör som auktoriteter. Jag har alltså "för stor" respekt för dem och känner mig i underläge och inkompetent... och det är jobbigt.

    Men jag vill gärna hjälpa folk om de vänder sig till mig. Det är lättare om de självmant söker mig/verksamheten. Tror jag...

    Jag är som sagt vilsen i hur jag känner, och kanske beror det på bristande erfarenhet? Men jag är usel på att kallprata och fråga om väder och vind. Jag är verkligen inte den som pratar ihjäl folk. Det blir krystat för mig. Och pga det uppfattas jag nog som ointresserad/nonchalant. Men det är jag inte. Jag är bara återhållsam.

    Som kurator är det just föräldrakontakten som är lite skrämmande. Barnen hade jag mer än gärna jobbat med.
    Men f-kassan är kanske lämpligare.

    Detta blir dock mer och mer osäkert och komplext ju mer jag funderar på det. Kanske bör jag prata med skolans SYV och kurator för att bena ut det...
  • Anonym (Ek)
    Anonym (Vilsen) skrev 2017-04-08 18:23:56 följande:

    Ja, precis. Vad finns det för jobb för en socionom då? Önskar konkreta exempel.

    Försäkringskassan är det första jag tänker på, men det måste väl finnas mer.

    Arbetsförmedlingen? Polisen? Kriminalvården? Har dessa kontorsjobb utan kundkontakt för socionomer?

    Någon som har tips?


    Arbetsförmedlingen, om du tänker på "vanliga handläggare", har mycket kontakt med människor. Även handläggare på Kriminalvården. Socionomer inom polisen har jag ingen koll på. Socionom är ju liksom ett människoyrke. Jag jobbar just nu inom ekonomiskt bistånd = mycket möten, många som luktar olika saker...
  • Anonym (Vilsen)
    Anonym (Ek) skrev 2017-04-08 18:53:34 följande:
    Arbetsförmedlingen, om du tänker på "vanliga handläggare", har mycket kontakt med människor. Även handläggare på Kriminalvården. Socionomer inom polisen har jag ingen koll på. Socionom är ju liksom ett människoyrke. Jag jobbar just nu inom ekonomiskt bistånd = mycket möten, många som luktar olika saker...
    Jo, precis. Det är ju just den synen folk har. Att det är en utbildning som kräver fysisk människokontakt. Därav att jag valt "fel" i mångas ögon. Själv tror jag att min empati och andra kvaliteter hade gjort sig bra inom den typen av arbete, men på distans från klienterna. Bakom kulisserna liksom. Administrativt. Planerande. Utvärderande. Eller via telefon helt enkelt.
  • Creation
    Anonym (Vilsen) skrev 2017-04-08 18:23:56 följande:
    Ja, precis. Vad finns det för jobb för en socionom då? Önskar konkreta exempel.

    Försäkringskassan är det första jag tänker på, men det måste väl finnas mer.
    Arbetsförmedlingen? Polisen? Kriminalvården? Har dessa kontorsjobb utan kundkontakt för socionomer?

    Någon som har tips?
    Skicka PM till mig så ska jag vägleda dig. Ha ha...
  • Anonym (Ek)
    Anonym (Vilsen) skrev 2017-04-08 19:12:03 följande:

    Jo, precis. Det är ju just den synen folk har. Att det är en utbildning som kräver fysisk människokontakt. Därav att jag valt "fel" i mångas ögon. Själv tror jag att min empati och andra kvaliteter hade gjort sig bra inom den typen av arbete, men på distans från klienterna. Bakom kulisserna liksom. Administrativt. Planerande. Utvärderande. Eller via telefon helt enkelt.


    Och sådana jobb är det - enligt min erfarenhet - inte många socionomer som har. Du kanske ska börja som trainee? Finns en del arbetsplatser som erbjuder det nu.
  • Anonym (Elsa)
    Anonym (Vilsen) skrev 2017-04-08 18:48:47 följande:
    Jag ogillar att initiera kontakt helt enkelt. Särskilt om det då är i ett känsligt ärende och man måste träffas fysiskt/personligen. Och det hänger nog ihop med att jag ser alla som är äldre än mig eller som är duktiga på det de gör som auktoriteter. Jag har alltså "för stor" respekt för dem och känner mig i underläge och inkompetent... och det är jobbigt.

    Jag är som sagt vilsen i hur jag känner, och kanske beror det på bristande erfarenhet? 
    Jag utläser det som att du är orolig för att verka inkompetent framför andra kanske?  De allra flesta som börjar i ett nytt yrke är nervösa och oroliga för att andra ska se hur mycket de inte kan, men det är ju naturligt. Ju längre man jobbar desto mer kan man.
    Om du absolut är säker på att socionom och liknande yrken inte är för dig så är det klart du ska se över möjligheten att byta bana. Men annars kanske du kan försöka se om du kan hitta någon sommarpraktik eller något extrajobb inom ditt område för att se hur färdigutbildade socionomer arbetar?
Svar på tråden Vad passar jag som? Råd ang. jobb