Ungen gick loss i affären och jag tappade det!

Hon borde ha gett den trotsigs treåringen glassen redan från början så hade hon fått handla ifred är min åsikt.

Hade det varit mitt barn s¨hade jag gett en varning först.
Om detta inte hade hjälpt så hade jag burit ut det i bilen.
Inte belönat beteendet.

Jag hade burit ut ungen till bilen.

Hade "belöna" ungen med glass var bara fel agerat.

trotsiga barn är inget konstigt och inte beroende på "dålig uppfostran". Självklart hade jag inte gett barnen glass efter sånt beteende.

Men du har ingen aning om hur många gånger mamman kanske stått emot, eller hur jobbig dagen varit. Ibland tycker jag det är ok att "ge upp". Och det utan att behöva få någon spydig kommentar om barnuppfostran från en främling

Muta och bestickningar är underskattat när man ska ha med sig barn ut på stan.

Före jag fick barn så hade min tanke varit "vilken gräslig unge och brist på uppfostran".

Med facit i handen och ett barn med diagnos så tänker jag nu annorlunda. Jag hade troligtvis inte gått in i affären överhuvudtaget om det inte är nödvändigt.

Om det var nödvändigt så hade jag gått in med ett skrikande barn och så får väl alla glo och tycka att jag har en slapp uppfostran. Jag hade också svarat "sköt dig själv och skit i andra" om jag var riktigt irriterad eller så hade jag sagt "de är inte din ensak".

Folk borde veta att det finns olika sorters hinder och svårigheter och ibland måste man utsätta barnet för dom sakerna om man inte har något val. Men i dettafall, en bombutik, hade jag inte tagit med barnet till.

Fast det är faktiskt inte bara din ensak. Omgivningen påverkas i högsta grad av skrikande barn (skrikande barn sägs höja stresshormoner rejält, inte bara hos föräldrarna).
Att det sedan inte alltid beror på dålig uppfostran håller jag med om. Men ofta kan omgivningen ha stor tolerans om de märker att föräldern verkligen försöker eller ber om ursäkt.

De gjorde jag i början. Men till slut orkar man inte förklara för alla på en affär varför det blev som de blev. Hade de varit att jag skulle vara där en längre stund, absolut men inte för 10 minuter. Då lägger jag istället energin på att lugna barnet och ta mig ut så fort som möjligt och så skiter jag i vad andra tycker.

Man behöver inte förklara, utan det räcker med en ursäkt och det räcker för de allra flesta.

Tycker det är en intressant frågeställning där min man och jag inte tänker lika. Är han på en affär och medhavt barn beter sig dåligt går han ut omgående och tycker det är ett "straff" för barnet. Jag tycker tvärtom det är vinst för barnet och straff för den vuxne som tänkt handla.

Sen att gå ut för att bryta en ohållbar situation kan kanske vara relevant ibland men såna utbrott har vi aldrig haft i affären.