Mormor/farmor respekterar inte vårt beslut att inte ge socker till vårt barn

Fick du själv bullar/godis av din mamma och mormor när du var liten? Tog du skada av det? Hur ofta kommer barnet att träffa sin mormor? Är det viktigare för dig att ditt barn blir helt sockerfritt under årets alla dagar än att ni har en bra relation?

Visst är det bra att undvika socker, men det är trots allt inte ett gift. Det är inte som om din mor hotar med att lära barnet att kedjeröka. Om det handlar om ett par gånger om året så kanske du kan vara lite mer öppen. Barn är snabba på att lära sig att det är olika regler som gäller i olika hem.

Sen håller jag med Stårschan. Misstolka mig inte, vi ger inte vårt barn läsk, saft, godis, chips men däremot så får han äta en bulle om vi är på kalas eller lite glass om han har feber (för att sänka tempen och för att han ska få i sig någonting överhuvudtaget). Man kan begränsa utan att förbjuda. Ditt barn kommer inte då diabetes eller övervikt av att äta en bulle var tredje månad.

Vilket trams!

Dom säger ju bara detta av omsorg samt kärlek till sitt barnbarn.
Sen är det väl inte som så att dom kommer vara hos dom 24/7 utan bara nån gång ibland så bad är problemet om dom får lite socker ibland ?

Frågan är om din man är så pigg på detta eller om han bara är styrd av dig, o dessutom, snart får han väl inte äta en redig biff heller..Stackare...

Jag känner igen hur jag kände när vi fick barn, främst gällande svärmor. Min mamma har jag alltid haft en öppen och bra relation med och hon vet sedan tidigare att säger jag att så här är det, gällande mitt liv, så är det bara att acceptera. Annars riskerar man att inte få träffa mig/oss förrän man visar respekt för hur vi lever vårt liv. Så hon har alltid gjort sitt bästa att följa de regler vi har satt upp för vårt barn. Svärmor däremot hade jag aldrig haft några diskussioner med innan vi fick barn. Jag hade aldrig vågat säga ifrån de gånger hon klev över en gräns. Det ställde verkligen till det när vi fick barn. Första halvåret speciellt var väldigt jobbigt. Dels var jag känslig och dels behövde vi delvis forma om vår relation. Jag tog mycket hjälp av min man som fick säga ifrån men sen vågade jag mer och mer säga till själv. Det gäller att våga ta ett allvarligt samtal i lugn och ro, att få dem att förstå allvaret. Barnet morfar sa en gång till  mig att "vänta bara tills han kommer hit själv, då ska vi...", alltså de skulle göra saker som vi inte vill. Då sa jag bara "Då vet jag det. Det innebär ju att han inte kommer få komma till dig själv förrän vi anser att han är tillräckligt gammal för att göra de sakerna."

Min svärmor som vill göda med kakor och bullar klarar av att hålla sig från det efter att vi har pratat med henne. Hon överför det istället till annat, sådant som han tycker om och får äta finns det ingen gräns för hur mycket hon ger honom om vi inte säger stopp. Så det går tydligen att överföra till annat.

 

Det håller jag fullständigt med om. Sonen har börjat fråga efter det först nu och han är 3 år.

Men det är enkelt när ni är med, säg nej och ta bort. Erbjud frukt istället och ifrågasätter dom eller tjafsar så säg bara "vårt barn, vårt beslut." Och börjar dom argumentera reda nu så säger du att det är inget att diskutera och så byter du ämne.

Det är tröttsamt med folk som inte lyssnar jag vet det, men det är bara att stå på dig.

Visst är det kanske onödigt men jag får megaflipp när de säger att man kan doppa nappen i choklad vid 3-4mån så bebis får smaka. Finns ingen anledning att bebis ska smaka så tidigt. Jag känner att jag vill ha raka puckar från början men de verkar inte förstå :(

Nej men det finns kanske en bakgrund till att vi gör det nu. T.ex att min pappa har cancer och att jag vill spendera så mycket tid så möjligt med dem. Sen gör man själv som man vill med sina familjer. Jag tycker att familjen alltid kommer först i alla lägen. Jag har bott hemifrån sen 7år tillbaka och jag tycker vi klarar oss väldigt bra. Jag vill inte att mammas "socker" beroende ska förstöra den relation vi har idag. Jag vill att mitt barn ska vara omringat med kärleksfulla männsikor och jag tror på att det är viktigt med ett stort nät av människor man litar på när man får barn. Alla har ju inte samma relationer till sina familjer och det tycker jag man får respektera ;)

Jag var hos läkaren med min 10 månaders som hade haft feber i 2 dygn, han sa: ge henne glass. När de är sjuka kan man strunta i om det inte är lördag. Jag sa: Ööh nej. Hon får inte socker oavsett.

Lär dig göra nyttigt godis, jag brukar göra isglass till barnen. Smoothie på tex vattenmelon, jordgubbar, mango, fruktsaft, mixa och häll i såna platskonor med pinnar du vet - som när man gör egen isglass. In i frysen. Perfekt att ge som mellis, lördagsmys, eller som i vårt fall, när den lilla hade feber.