Känslor efter en abort

Har du ett jobb att gå till? Det kanske kan låta krasst men ibland tror jag att det bästa man kan göra i sådana här lägen är att hålla sig sysselsatt och att inte vara ensam. Det kanske känns väldigt tungt till en början, men det håller tankarna borta och bryter apatikänslan.

Hej, är 23 år och jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag gjorde abort för ungefär 1.5 år sen, och har haft många känslomässiga upp och nedgångar sen dess. Just då var jag och min kille överrens om att abort var det enda rätta, då ingen av oss kände oss riktigt redo. Jag trodde jag skulle kunna skaka av mig allting direkt och bara glömma det, men så enkelt var det inte. Kände mig först lättad, men sen väldigt tom. Jag ångrar inte beslutet, men någonstans inom mig ville jag vid det tillfället ha barn, typ som att kroppen var redo men inte huvudet, samt att min kille inte alls visade några tecken på att han var redo att bli pappa, o då ville jag inte heller på något vis. Blir väldigt påverkad av folk i min omgivning som har och börjar få barn, och samtidigt som jag känner en väldigt längtan efter egna barn så påminns jag om min abort, och blir rätt så sorgsen. Jag hoppas att man ska kunna lära sig att leva med det beslutet man tog, o vända det till någonting positivt i slutändan, men ibland måste det få lov att kännas jobbigt! Prata med folk du litar på och känn ingen skuld! Hoppas du mår bättre idag. Kram