Inlägg från: Anonym (Ej lämnat) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ej lämnat)

    Pappor som lämnar

    Jag har ej lämnat och har svårt att föreställa mig att göra det, men om jag gör ett försök och föreställer mig att jag skulle göra det och frågar mig vad som kan ha hänt. Då blir svaret att jag blivit kär på samma sätt som jag först blev kär i barnets mamma.

    Så där kär att allt annat än henne känns oviktigt i livet, fast jag hade inte barn då så vet inte om det funkar så längre på mig. Jag hade nog gjort som den där snubben i Wisconsin försökte göra när han övergav sin familj för kärleken, försökt fejka min död så att mitt barn får livförsäkringen som plåster på såren. Det tar nog bort åtminstone en del av det dåliga samvetet.

  • Anonym (Ej lämnat)
    Anonym (.....) skrev 2025-02-08 00:14:13 följande:
    Vidrigt!!! 🤮 
    Har man fått   barn så borde ingen kärlek vara än den till barnen!
    Anonym (Anja) skrev 2025-02-08 00:40:57 följande:
    Ja gud så vidrigt!!! Kär??? Ens barn är ju det mest dyrbaraste som finns och till dem har man en helt omätbar kärlek, en fullkomligt obeskrivlig kärlek. Din spy emoji tusen ggr om. Bläääää
    Anonym (Anja) skrev 2025-02-08 00:43:24 följande:
    Pengar som plåster på såren? Tro att du är död? Skrämmande, ryser av din tanke. Nej har man barn så vet man att inget är viktigare än dem i livet! 
    Jag föreställde mig ifall jag skulle göra så, vad som eventuellt skulle kunna leda till det, jag har givetvis inte gjort det.

    Jag har läst/hört om en man i Wisconsin som övergav fru och tre barn för att han blev väldigt kär i en tjej han skrivit med på internet. Han försökte fejka sin egen död för att hans fru skulle få ut livförsäkring som nån slags kompensation för det han gjorde. 


  • Anonym (Ej lämnat)
    Anonym (Hemskt) skrev 2025-02-08 10:10:00 följande:

    Det som är allra svårast att förstå är var känslorna för barnen tar vägen efter en separation/skilsmässa. Kan en pappa bara sluta älska sina barn för att en annan kvinna kommer in i bilden? Eller försvinner de direkt efter separation med mamman?

    Kan de öht älskat sina barn till att börja med? För det är helt ologiskt från en mammas perspektiv.


    När jag var riktigt nykär i mitt barns mor så blev allt annat i livet än henne ointressant. Allt annat än att vara med henne var bara något som genomleds. Så kanske en pappa kan det, men jag vet inte om jag kan bli kär på det sättet nu med barn och ålder. Jag tror inte det. Men det var väldigt starkt.

    Jag tänker mig den känslan, och kanske i det sinnesläget att man skulle kunna göra det?
  • Anonym (Ej lämnat)
    Anonym (.....) skrev 2025-02-08 10:31:09 följande:
    Men kanske dags att söka vård från en psykolog Så att du inte gör likadant ifall skilsmässan kommer ?
    Du är medveten om dina problem!
    Söka vård för att jag försöker hypotetiskt föreställa mig anledningen till ifall jag hade gjort något sådant?
    Anonym (.....) skrev 2025-02-08 10:34:49 följande:
    Fast det borde inte gå att få så starka känslor för en annan person när man är förälder!
    Det är skillnad på att vara ung och bli kär för första gången när man inte har barn, men en frisk person kommer aldrig kunna bli så kär i en annan att ens eget barn blir oviktigt, bara människor som kanske inte är så friska!
    Jag tror inte det heller, men om det går så tror jag vi har förklaringen där.
  • Anonym (Ej lämnat)
    Anonym (.....) skrev 2025-02-08 11:57:46 följande:

    Empatiskt att lämna sina små barn ? 
    Får man barn har man skyldigheter mot dom först, tills dom är vuxna. Punkt.
    Att inte förstå hur mycket barn skadas av att en förälder överger dom är något galet och samhället borde utbilda oss mer om hur psykiskt ett barn tar skada när en förälder överger dom.
    Majoriteten av alla som sitter i fängelse växte upp utan pappa, är det en slump tror du ? 
    Som ung tjej  såg hur tjejer som växte upp utan pappa  blev utnyttjade av äldre män. 
    Vi kan inte ha ett samhälle som tycker synd om vuxna som inte tar sitt ansvar. Absolut inte.


    Anonym (Anja) skrev 2025-02-08 12:03:38 följande:
    Men asså? Även om du skulle bli kär på det sättet? Ens barn är väl det viktigaste som finns? Den kärleken är ju helt omätbar, obeskrivlig, inte som att vara dödskär i en man/kvinna? Skulle inte kunna komma på en enda tanke/situation där jag väljer bort mina barn oavsett vad! Men ja, där ser man.
    Alltså jag föreställde mig att jag själv hade gjort det och i sådant fall varför. Jag är inte psykolog så för att försöka förstå andra människor behöver jag låtsas att jag gjort samma sak som dem och fundera på vad som kanske hade kunnat få mig att göra så.

    Testa själv. Föreställ dig att du övergett dina barn. Sedan frågar du dig själv "varför gjorde jag det?" 

Svar på tråden Pappor som lämnar