Pappor som lämnar

Jag tycker att när ett par separerar så är det båda föräldrarnas ansvar att barnens umgänge med föräldrarna blir 50/50. Bland de par som finns i min umgängeskrets har det generellt sett fungerat bra med 50/50-fördleningen. I de fall det inte fungerat är 100% pga av att mamman med näbbar och klor gått till kamp för att få egen vårdnad och därmed gjort allt i sin makt för att smutskasta pappan.
Det har framgått med all önskvärd tydlighet att mamman varit en psykopat. Tyvärr är det inte alla pappor som orkar ta fighten år efter år.
Jag skulle själv se mig som fruktansvärt misslyckad om jag haft så dåligt omdöme att jag låtit mig luras att skaffa barn med en psykopat.
Givetvis ska man slåss för rätten till sina barn, men jag förstår faktiskt att den sammanlagda bördan gör att vissa ger upp.

När det gäller föräldrar som helt bryter upp, flyttar och skaffar en ny familj så är de enda fall jag känner till:
1. Min föredetta svärfar som blev lämnad av sin mor. Av oklar anledning lämnade hon sina två barn och man, flyttade 50 mil bort och startade en ny familj.

2.En kollega vars mor gav upp sina fem barn och man och bara flyttade. Såhär 30 år senare vet han fortfarande inte varför och han har inte förlåtit henne.

Min  tanke är att den förälder som gör ett sådant uppbrott antingen är en psykopat som helt enkelt sätter sig själv i första hand och som insett att familjelivet inte passade dem just nu.
Alternativt är det så att motparten är en psykopat och de flyr för sitt eget liv och är så nedbrutna att de tror att familjen inte ens kommer att sakna dem.