Partner med skulder

Hej Familjeliv!

Jag och min partner har varit tillsammans i drygt ett och ett halvt år och vi har snart bott ihop i ett år. Allt har varit relativt bra med små upp och nergångar som hör förhållanden till. Men nu börjar mitt tålamod så sina och jag känner mig otroligt förvirrad och obeslutsam.

Bakgrunden till detta beror på att min partner har skulder hos kronofogden. Skulder som han inte riktigt vill ta ansvar för. Han berättade om hans skulder cirka 10 månader efter vi blev ett par och strax innan han flyttade in hos mig. Det kom som en chock för mig men samtidigt så försökte jag vara optimistisk och hoppas på att allt skulle lösa sig. Han sa att skulden inte var så stor och att allt skulle ordna sig när han kom igång med pluggandet och fick CSN igen. Han kunde vid den tidpunkten inte säga hur stor skulden var eftersom han inte visste. Jag erbjöd honom att slippa betala hyra så att han istället kunde betala av sin skuld. Efter en dryg månad hade han blivit kontaktad av fogden som hade upplyst honom om hans skuld, nästan 200 000 kr. I det läget förstod jag att detta inte var någon liten skuld som bara skulle lösa sig med CSN utan jag talade om för honom att jag tyckte det vore bra att han hittade sig ett jobb också.

Ju mer tiden gick av hösten desto mer började jag inse att han var ovillig att ta tag i saker. Jobbsökandet gick trögt, skolan blev obefintlig och därmed inget nytt CSN. Även vardagligt hushållsarbetet är jobbigt och det är jag som även på den fronten får dra det stora lasset som att handla, laga mat, städa, tvätta etc. Eftersom han inte varken sökt jobb eller studerar sjunker hans ersättning från försäkringskassan vilket gör att min egna ekonomi pressas hårdare. Jag kan tillägga att jag själv är studerande och får pengar från CSN, cirka 10000/mån. Flera gånger under hösten vacklar mina känslor för honom och jag får tillfälliga svackor då jag tvivlar på att vårt förhållande ska fungera. Vi pratar ut om det och han säger att han ska söka jobb för att allt ska bli bättre. Men ingenting händer, inget jobbsökande, ingen skola, ingenting. Han ligger bara hemma hela dagarna och spelar spel på den laptop jag köpt till honom för att han ska kunna söka jobb och studera.

Efter nyår kom han äntligen igång och kunde börja studera och ta igen kurser för att få ihop poäng som saknades för att få nytt CSN, jättebra tänkte jag! Dock så studerar han på halvfart och är i skolan på lektion 1-2h 1-2 dagar i veckan och pluggar hemma ungefär en timme. Detta som Max. Jag har därför legat på honom att åter igen söka jobb eftersom jag ansåg att han har tid att kunna ha ett deltidsjobb och då kunna pussla ihop schemat på jobbet med skolan. Men det blir ett blankt nej, han påstår att det enda jobb han kan få är ett kvälls-, eller helgjobb vilket gör att han och jag får väldigt lite tid till att umgås och han tycker inte att det är värt det.

Nu är vi här igen, jag tvekar på mina känslor åter igen. Jag är själv uppväxt och uppfostrad med att ta hand om mig själv och jobba för att ha råd med vardagen och mitt leverne, jag har aldrig behövt låna en spänn från någon i hela mitt vuxna liv. Så på den fronten är jag och min partner som natt och dag och jag har oerhört svårt att förstå hans argument.

Till råga på allt vill han nu att jag ska betala hans CSN-skuld på mellan 10 och 16000 för att han ska få kunna ta nya lån. Jag känner bara spontant att nej jag vill inte behöva betala detta, jag tycker att han själv ska få kämpa och skaffa sig ett jobb för att få ihop dem pengarna.

Är det någon här på familjeliv som har liknande erfarenhet av en sådan här relation och hur har ni hanterat detta? Jag tappar mer och mer tålamod och behöver någon form av input för att veta hur jag ska ta mig vidare. Tack på förhand!

Anonyyymis

Äldre 15 Apr 15:14

#7

Hej igen allihopa och tack för ert engagemang och era kommentarer.

Jag hade aldrig riktigt kunna förvänta mig när vi blev sambos att vi skulle hamnat här. Jag har definitivt lärt mig en läxa, jag borde inte ha låtit honom flytta in utan större krav än vad jag hade då.

Han verkar inte ha något sinne för pengar över huvud taget, trots att han inte har ett öre på banken tjatar han om att vi ska skaffa hund, större lägenhet etc. En hund kostar enligt honom knappt någonting att äga, jag tycker annorlunda. För ett litet tag sedan tyckte han att hans dator fungerade dåligt att spela spel på vilket gjorde att han i panik beställde en gamingdator för cirka 10000 kr på avbetalning. Som tur var gick inte kreditkontrollen på honom igenom. Ja listan kan göras lång. Hur mycket jag än försöker få honom att tänka ekonomiskt rationellt så känns det bara som jag misslyckas och jag börjar tvivla på att vi någonsin kan få en bra ekonomisk framtid med hans förhållningssätt till ekonomi. Jag har varit studerande i snart 5 år, och dess förinnan levt snålt och jobbat hårt för att spara ihop pengar för en framtida kontantinsats för lägenhet när studierna är klara. På så sätt har jag relativt gott om pengar men det mesta av dem är placerat i fonder och jag vill inte göra större utlägg nu när jag börjar närma mig min examen. Jag anser att jag/han behöver alla pengar vi kan få tills dess.

Efter mina studier vill jag kunna ha det ekonomiskt bra och ta igen sådant jag inte har gjort tidigare, till exempel resa mer, skaffa barn etc. Det känns just nu som att denna framtid suddas ut mer och mer.

Jag tror att min förvirring börjar klarna något. Hela situationen gör att jag nog varit alldeles förblindad och bara satt mig själv i andra hand och honom i första. Hur som helst är det nog dags för mig att stå upp för det jag anser är bäst för mig oss och att han får rätta sig efter det om vårt förhållande ska funka och att vi ska ha det ekonomiskt bra!

Anonyyymis

Äldre 17 Apr 10:24

#9

Jag läser till civilingenjör. Var tvungen att läsa till ett tekniskt basår också innan jag kunde börja så jag kommer ta min examen nästa åt. Ska bli fruktansvärt skönt!

Anonyyymis

Äldre 17 Apr 11:08

#10

Är det någon som vet hur kronofogden hanterar en situation där den skuldsatte studerar och andre partnern jobbar och har inkomst? Läste någonstans att studiemedel inte är utmätningsbart men samtidigt så kollar kronofogden på hela hushållets ekonomi? Finns det någon risk att jag i ett sådant läget skulle bli tvingad att betala hans eventuella skulder?

Anonyyymis

Äldre 18 Apr 12:00

#16

Vi har nu haft en längre diskussion om hur vi båda ser på saker och ting. Han ser det på det sätt att han har gjort allt han kan för att komma igång med skolan och att han kallt har räknat med att CSN skulle komma igång så fort han hade pluggat in de sista poängen som saknades. Att han haft obetalda skulder hade skolan som han går på tydligen sagt att dessa inte skulle vara ett problem för nya lån, förstår inte hur man kan säga så. Jag vidhåller vid att jag ändå tyckt att han har kunnat göra mer för att söka jobb och hade han gjort det från början så kanske vi inte hade suttit i denna situationen. Här verkar vi har väldigt olika syn på vad som borde ha gjorts. Han hävdar att han gjort vad han kan och att han inte har sökt jobb för att han har haft fullt upp med att fokusera på att få igång CSN.

Så just nu finns olika alternativ. Det ena är att han fortsätter som han gör nu och pluggar men utan CSN och hans enda inkomst är ett aktivitetsstöd på 1500/mån. Eller så slutar han plugga, får mer i aktivitetsstöd och söker jobb eller att jag betalar hans skuld så att han kan få nya lån och fortsätta plugga. Vad jag än väljer att göra så känns inget bra för mig. Jag får dåligt samvete och mår dåligt vad jag än väljer att göra känner jag.

Partner med skulder

INNEHÅLL