• Anonym (Emma)

    Vuxna barn från dysfunktionella familjer? Hjälp!

    Jag behöver hjälp med att stötta min man på rätt sätt och söker kontakt med andra vuxna barn från dysfunktionella familjer. 

    Min man kommer från ett trasigt hem. Hans mamma har psykiskt misshandlat hela familjen, men hon har ingen känd diagnos. Jag tror att hon har Narcissistisk personlighetsstörning alternativt emotionellt instabil personlighet (eller både och?), men det är obekräftat. Hon manipulerar, kritiserar och verkar sakna empati fullständigt. 

    Mamman är den som sköter kontakten med alla släktingar och tar sig företräde att föra andras talan såväl inom familjen som utåt. Efter flera år av känslan att min man var hatad av hela släkten insåg vi att det var helt fel, att hon bara ljugit om vad de sagt till henne. Vad hon säger om min man (eller mig) vet vi inte, mer än att syskonen är väldigt vaksamma mot varandra. Hans två syskon har ett tillsynes nära band till varandra, men inte till någon annan. Den ena har en partner men inga nära vänner, den andra har varken partner eller vänner. Min man är inte nära någon av dem, men har alltid skyddat dem med sitt liv, nästan bokstavligt. Han skiljer sig kraftigt från dem då han både har en långvarig partner (mig) och många nära vänner. 

    Mamman har alltid lagt ALL skuld för allt som går fel på min man. Har hon gjort något fel är det hans fel. Har syskonen gjort något fel är det min mans fel. Nu senast beskyllde hon honom för att ha förstört hennes äktenskap till pappan (självklart helt osant). 

    Sedan vi fick barn har allt eskalerat. Det blev så illa att min man efter telefonkontakt med henne övervägde att ta sitt liv. Jag tog då tag i saken och sa upp kontakten med henne (med hans godkännande), åtminstone för en period. Min man mår nu oerhört mycket bättre (han går även i terapi), och han är lättad över hur saker och ting är just nu. 

    Problemet är resten av familjen. Mamman föder dem med lögner om honom, och ingen står upp mot henne. Min man älskar sina systrar och vill så gärna fortsätta skydda dem som han alltid gjort, men nu använder mamman dem som vapen. De är bittra på honom och skuldbelägger honom för att han och mamman inte har kontakt. De skyddar mamman till varje pris. Det hela blir en grym "crazy-making". De påstår att saker och ting som hänt inte har hänt, trots att både jag och maken bevittnat det. De har ändrat hela bilden av deras uppväxt till något den inte var och de beskyller honom för saker han verkligen inte har gjort. 

    Jag kommer från en helt annan värld och förstår det här väldigt dåligt. Jag har tyvärr uppmuntrat honom till att bibehålla kontakten med mamman i många, många år, trots att jag så här i efterhand förstår att jag borde ha stöttat honom i att bryta med henne istället. För mig är familj allt, men i det här fallet verkar jag ha fel. Någon som har personlig erfarenhet och kan ge er syn på hur jag bör bemöta honom? 

    Vad är det viktigaste att jag säger/gör för att stötta honom? 
    Bör jag peppa honom att förbättra kontakten till sin resterande familj, eller är det bättre att pausa med dem också? 
    Tror ni att relationen till syskonen är förstörd också genom att vi brutit med mamman? 
    Kan man någonsin lappa ihop en relation till någon som vägrar se att hon gör sin son illa? 

    Ursäkta förvirrat inlägg, jag är bara desperat :'(

  • Svar på tråden Vuxna barn från dysfunktionella familjer? Hjälp!
  • Anonym (I know!!!!)

    Hej. Tråkigt att höra att det finns fler som har liknande erfarenhet som mig.

    Jag känner såhär. Då ni nu faktiskt har en familj själva. Så håll er till den. Jag är ptecis lika dan, att jag är nära på att ta självmord i panikattacken som upostår efter kontakt med ena systern eller min äldre släkting. Min mamma har jag inte haft kontakt med sen jag var 16 då hon slängde ut mig när jag sa att man inte slår barn som inte har en möjlighet att försvara sig. Många "tror" att allt ska vara precis som för alla andra. Dom förstår inte hur jävligt det kan vara alltså. Jag säger att det är ÅT HELVETE att din man fortfarande har kontakt med sin mamma. Hon verkar ha väldigt stor makt över honom. Och det kommer sluta förr eller senare att du är ensam med dina barn kvar i livet!!!! Vad sng systrarna, jag har inte heller så stor kontakt med dom idag. Vi klickar inte alls. Dom användes precis som du säger, som vapen emot en. Man har försökt skydda dom, men det spelar ingen roll. Dom bär på sin ångest och sorg också men då killar ska tåla all skit så blir det att vi får extrem skuld i det hela! T ex; det var jag som var den dumma när jag hoppa på syrrans äckliga kille som både bränt henne med cigg och hotat slå ihjäl henne med hammare. Det var jag som var skurken ändå i hennes ögon. Det där ligger så djupt manipulerat så har dom inte kunnat komma över det i vuxen ålder och listat ut vem som är skurken på RIKTIGT så gäller det bara för honom att skydda sig ifrån dom. Det finns inget att reparera som aldrig har varit helt!!!!!

    Det ni borde göra, och jag säger klarspråk rakt ut; Ni borde ta erat pick o pack och bosätta er så långt bort ni bara kan ifrån de övriga familjemedlemmarna och han behöver en beskyddare. Ibland kommer han kunna vara den man du önskar att du jade konstant. Ibland kommer han behöva mer hjälp än era egna barn, tyvärr. Men med några års distans och miljöombyte och inte låta vargarna komma i kontakt på något annat sätt mer än att han själv frivilligt "kollar av läget" med systrarna så man vet att dom är okai kan fungera.

    Men låter ni hams mamma ha sådan kontakt och makt över honom och kanske nu dessutom emellanåt med hans barn, det kommer ta knäcken på han förr eller senare!

    Jag svävar själv mellan liv och död. Jag har tackat nej till tjejer då jag vet att jag sjunker kraftigt. Jag sitter fast i staden hag ville bort ifrån. Kom tillbaka för mina systrars skull.. Det skulle jag aldrig ha gjort!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Jag har tankar flera gånger om dagligen att avsluta mitt liv. Det FUNKAR INTE!

    Att Stötta någon att "lappa ihop" något kan göra det att han till slut exploderar och åker runt och gör illa dom som har skadat han i hans liv. För att sen avsluta sitt egna. Det ända som behövs är att droppen verkligen rinner ur bägaren och han istället för att bli ett "vuxet barn" tar på sig rollen som en vuxen man.. För då lär det smälla kan jag säga ! Tur för honom att han lyckades få familj iallafall. Jag drömmer om det men kommer aldrig skaffa sålänge jag är fast kvar Här !

    Nu gäller det att NI håller ihop. Tjaffsa inte ens med dom andra.. För det leder ingenstans mer än till BITTERHET!

    O klanka inte ner på att han är ett "vuxet barn" för ingen vill se han bli en arg man kan jag säga!!!!!!

    Skrev detta lite snabbt. Fråga om du har mer frågor !

  • Anonym (Dotter)

    Jag har en mamma som är paranoid schizofren, hon försökte mörda min pappa då jag var 12 år. Min pappa har misshandlat mig och mina systrar hela vårt liv, han är alkoholist, har borderline och skulle troligtvis få fler diagnoser om han utreddes.

    För mig är också familjen allt, jag mår lite dåligt då jag hör att du försökt få din partner att ha kontakt med mamman och fortsätta bli misshandlad. Många tyckte jag skulle stanna kvar hos min pappa och bli misshandlad också att deala med dessa människor var lika svårt som att faktiskt säga upp kontakten med pappa.

    Jag tycker du ska lyssna på din kille och stötta honom i det han vill göra. Det är hans val och ingen annans. Med största sannolikhet kommer inget bli bättre, mamman kommer fortsätta manipulera systrarna, så väljer han att ha kontakt tror jag han måste ha en viss distans annars riskerar han att bli medberoende. Början han må så dåligt att han vill ta livet av sig igen måste han bryta. Familjen är inte värd att dö för.

    Statistiskt sätt klarar sig barn som blir misshandlade inte så bra,många bli medberoende, träffar en partner som misshandlar, misshandlar själva eller fastnar i någon form av beroende. Din kille verkar vara ett undantag. Jag ville förklara det här så du vet varför syskonen reagerar som de gör. Läs gärna om medberoende. Vill din kille fortsätta ha kontakt med mamman kommer hon fortsätta misshandla honom, hon kommer inte ändras hon heller.

    Jag valde att bryta med min mammas sida av släkten och då jag bröt med min pappa valde hans sida av släkten att inte ha kontakt med mig. Min ena syster bröt på samma sätt som mig och min andra syster har sporadisk kontakt med pappa och ställer upp för honom påtok för mycket, men hon går inte på hans lögner om mig och andra systern.

  • Anonym (I know!!!!)
    Anonym (Emma) skrev 2017-04-18 20:56:01 följande:

    Jag behöver hjälp med att stötta min man på rätt sätt och söker kontakt med andra vuxna barn från dysfunktionella familjer. 

    Min man kommer från ett trasigt hem. Hans mamma har psykiskt misshandlat hela familjen, men hon har ingen känd diagnos. Jag tror att hon har Narcissistisk personlighetsstörning alternativt emotionellt instabil personlighet (eller både och?), men det är obekräftat. Hon manipulerar, kritiserar och verkar sakna empati fullständigt. 

    Mamman är den som sköter kontakten med alla släktingar och tar sig företräde att föra andras talan såväl inom familjen som utåt. Efter flera år av känslan att min man var hatad av hela släkten insåg vi att det var helt fel, att hon bara ljugit om vad de sagt till henne. Vad hon säger om min man (eller mig) vet vi inte, mer än att syskonen är väldigt vaksamma mot varandra. Hans två syskon har ett tillsynes nära band till varandra, men inte till någon annan. Den ena har en partner men inga nära vänner, den andra har varken partner eller vänner. Min man är inte nära någon av dem, men har alltid skyddat dem med sitt liv, nästan bokstavligt. Han skiljer sig kraftigt från dem då han både har en långvarig partner (mig) och många nära vänner. 

    Mamman har alltid lagt ALL skuld för allt som går fel på min man. Har hon gjort något fel är det hans fel. Har syskonen gjort något fel är det min mans fel. Nu senast beskyllde hon honom för att ha förstört hennes äktenskap till pappan (självklart helt osant). 

    Sedan vi fick barn har allt eskalerat. Det blev så illa att min man efter telefonkontakt med henne övervägde att ta sitt liv. Jag tog då tag i saken och sa upp kontakten med henne (med hans godkännande), åtminstone för en period. Min man mår nu oerhört mycket bättre (han går även i terapi), och han är lättad över hur saker och ting är just nu. 

    Problemet är resten av familjen. Mamman föder dem med lögner om honom, och ingen står upp mot henne. Min man älskar sina systrar och vill så gärna fortsätta skydda dem som han alltid gjort, men nu använder mamman dem som vapen. De är bittra på honom och skuldbelägger honom för att han och mamman inte har kontakt. De skyddar mamman till varje pris. Det hela blir en grym "crazy-making". De påstår att saker och ting som hänt inte har hänt, trots att både jag och maken bevittnat det. De har ändrat hela bilden av deras uppväxt till något den inte var och de beskyller honom för saker han verkligen inte har gjort. 

    Jag kommer från en helt annan värld och förstår det här väldigt dåligt. Jag har tyvärr uppmuntrat honom till att bibehålla kontakten med mamman i många, många år, trots att jag så här i efterhand förstår att jag borde ha stöttat honom i att bryta med henne istället. För mig är familj allt, men i det här fallet verkar jag ha fel. Någon som har personlig erfarenhet och kan ge er syn på hur jag bör bemöta honom? 

    Vad är det viktigaste att jag säger/gör för att stötta honom? 

    Bör jag peppa honom att förbättra kontakten till sin resterande familj, eller är det bättre att pausa med dem också? 

    Tror ni att relationen till syskonen är förstörd också genom att vi brutit med mamman? 

    Kan man någonsin lappa ihop en relation till någon som vägrar se att hon gör sin son illa? 

    Ursäkta förvirrat inlägg, jag är bara desperat :'(


    Du kan vara den som han bollar med INNAN han hör av sig till någon. Så du är medveten. Inte för att bestämma. Du dömmer honom inte när han inte klarar gå utanfö dörren utan ger han kärlel och uppskattning så han börjar fpkusera tankarna på er som familj än på dom som amses vara familj. Dom som snackar runt i familjen ska ni också akta er för. I min "familj" säger man något till 1 så sprids det vidare.. Fast "INGEN" har kontakted dem andra sägs det. Så var väldigt noga med vilken information man ger ut. Jag öever med dolt nummer. Har fortfarande inte bytt adress ifrån förra lägenheten. Men tro mig när jag säger att "mamma" skickar yngsta syrran för att ha koll på mig! Så jag hatar all kontakt med dom för dom fattar inte själva hur manipulerade dom är! Dock hatar min äldsta lillasyster vpran "mamma" också medans den yngsta säger mamma till henne och åker och fikar o umgås med henne. Men hon var inte i närheten utav helvetet jag som äldst var med om. O kontakten med mamman är inte bra för det finns mycket som andra inte förstår som mamman använder för att sänka en totalt. För andra har "mamman" inte gjort något fel och när man blir arg så är man dum i huvudet.

    Tycker synd om dig som hamnat i denna röra. Men din man är vuxen nu och måste förstå att han kan ha ett liv utan kontakt med dom och sluta förbli barnet. Han måste få bli en man i trygghet. Där inget påfrestar på fel sätt ifrån förr som besöker nuet igen!

    Till er andra som läser detta; Det värsta som finns är när andra kommer och säger att man ska fixa det, bli sams med sina syskon, mamma o pappa eller mormor, för ni förstår inte i närheten vad som har hänt innanför väggarna! Det är inte ett vanligt familjegräl!

    Min mamma har försökt få min död att se ut som en olycka under alla år sen jag var 5! Hon har gjort illa mig så jävla mycket och andra har låtit det hända som pappa som sov i bilen i sitt jobb istället och lyssnade inte när jag sa som barn att hon försökte döda mig! Ni vet inte ett skit så att säga att man ska lappa ihop skiten när den dessutom har stulit syskonrelationen för egen vinning tills att det är frustrerad och inbillad hat med otroligt mycket ångest och lögner är förödande!!!!

    Ni som hånar dom som är "vuxna barn" ni vet inte nånting. Ni som säger att man ska växa upp och bli en normal man, ni leker med tändstickorna! Så länge vi tar på oss offerkoftan gör vi ingen illa i allt adrenalin som ligger och trycker under ytan! Så be inte och kräv inget ni verkligen inte klarar av att hantera!

    Polisen svek oss, bupp lämnade oss vind för våg. Släkten är bara ofrivilliga betraktare, utan någon faktiskt vetskap om alla lögner inom detta band. Inte ens närmaste familjen är det knappt o men det brinner som en Tornado! Den psykiska misshandeln som heller inte går att bevisa och lamheten utav rättsväsendet!

    Jag tog till cannabis, det räddade både mitt liv och några inom familjen jag var nära på att slakta! Så döm oss inte, förstå att vi hsr ett djupt stort sår inom oss och som oftast vi aldrig kommer ifrån utan det är alltid getingar lvar och sticker oss där!

    Till dig Ts, jag tycker det är bra att du frågar och försöker och framför allt att du står på din mans sida!!! Han är nog lycklig över att ha dig även om han inte kan visa det alla gånger.. Utan beter sig som ett vuxet..barn.
Svar på tråden Vuxna barn från dysfunktionella familjer? Hjälp!