Första året med barn

Oj.
Ja de är ganska krävande, du kan inte räkna med att hon ska ändra sig. Det är nog snarare du som får ändra inställning. Små barn leker inte själv, det är inte meningen. Människor är flockdjur och att göra saker ensam är något man lär sig med tiden.
Eller så är det inte så, men inget av mina barn har någonsin "lekt själv" innan de är i treårsåldern.

Det är nog alltid jobbigt med barn, på sätt och vis, det blir ju liksom aldrig som det var innan när man kunde sätta sina egna behov främst. Men det är skillnad på jobbigt och jobbigt. Jag hade ett jättetufft första år med min äldsta son, och det var nog först när han var runt året som jag kunde känna att det inte BARA var jobbigt utan roligt också. Sedan har det roliga övervägt det jobbiga mer och mer för varje år.

Ja, jag menar att leka själv: att kunna sitta och plocka med sina leksaker någon minut, kanske undersöka något spännande. Men det kanske är att kräva för mycket. Tycker det är jobbigt att ständigt höra hennes gnäll för jag försöker verkligen, jag sjunger, läser, busar, gullar etc.

Vi hade också en jobbig första tid. Närhetskrävande barn som sov dåligt. Kunde inte somna utan att vara i famnen. Vaknade när man la henne ifrån sig. Jag hade också problem med brösten som gjorde amningen smärtsam.

Vårt barn är sex år nu och har precis samma personlighet. Vill vara nära, var fram till nyligen mycket rädd för främlingar, gillar inte stökiga miljöer, vaknar några ggr per natt.

Det är mycket jobbigare att ha ett sånt barn än ett som är mer självständigt (vi har ett sånt också).

För oss har det hela tiden långsamt blivit lättare. Jag har upplevt en rejäl vändning kring fyra års ålder. Då kom småsyskonet och det har varit otroligt positivt.

Jag tycker det gått i vågor med vår dotter. Vissa utvecklingssteg har varit utmanande och mycket gnäll. Tyckte det blev en rejäl vändning runt 8-9 mån då hon lärde sig sitta själv. Då var hon mycket mer nöjd och kunde sitta långa stunder och leka med sina leksaker. Sen har krypfasen kommit och nu är hon mycket mer rörlig men fortfarande ganska nöjd och i samma veva också börjat sova själv i sin spjälsäng. Men man får väl räkna med att det kommer nya utmaningar men ofta tror jag att ju fler färdigheter barnet lär sig desto mer kan de göra själva och blir därigenom mer nöjda och mindre "gnälliga".

jag tycker att efter första året har dagarna börjat vara mkt mkt roligare. nu när min son är 1,3 år har han igen en surare period, håller på och lär sig gå så då vill han va i famnen mer o mer närhet(mysigt) men så fort han lärt sig helt på egen hand hoppas jag han blir nöjdare igen. håll ut! det är inte dåligt av dig att känna sådär, helt normalt <3

Tack för hoppet ni ger. Jag ser verkligen fram emot framtiden med min dotter och försöker njuta av det som funkar. Just nu är varje dag en kamp, hon skriker så hon nästan kräks när vi ska ta på kläder, byta blöja, åka bil, sätta henne i vagnen osv. Sover uselt. Hon har sen en månad börjat resa sig upp och vill väldigt gärna kunna gå så jag hoppas det gör henne mer nöjd när hon kan det. Men vi fortsätter såklart överösa henne med kärlek och hjälpa henne genom den här fasen.

Vårt första barn var en krävande bebis - född liten och sjuk och hade magknip/omogen tarm de första fyra månaderna, stort närhetsbehov, vägrade vagnen, kunde missnöjt skrika högt och på 2 sekunder, var känslig för klumpar i maten, hade lättväckt kräkreflex, sov oroligt osv. Vi anpassade oss så gott vi kunde, använde bärsjal och bärsele, anpassade och mixade maten, samsov. Idag är hen nästan 3 år och är för det mesta glad, nyfiken och utåtriktad - ett genomtryggt barn säger man på förskolan. Så nej, alla krävande bebisar behöver inte fortsätta vara krävande. Jag tror dels att det blev bättre när hen började gå och sedan hade vi det väldigt bra från cirka 1,5 år, lite skakigt kring 2 års ålder men det är ändå inte så farligt.

Runt ca 7-8 månader var det nog värst ändå: precis innan hen kom på hur man tar sig runt obehindrat. Det var extremt mycket frustration då, matvägran, orolig sömn, ville inte vara själv på golvet, skrek ofta och snabbt.

Det har nu kommit småsyskon. Den bebisen är krävande på sitt sätt, alltså andra vis. Gemensamt är att runt 8 månader så var det extra tufft.

Håll ut! Efter ett tag kommer även minnena av den här krävande tiden som ni går igenom att blekna något!

Angående "leka själv" (dvs sysselsätta sig på egen hand) så kom det en del med ålandet/krypet när de började upptäcka själva, rota i lådor, korgar, byttor och garderober, krångla sig in i hörnen under möbler, kolla in gardinen, hänga i barngrindarna osv. Här är mitt yngsta barn nu. Jag minns att sedan -för äldsta barnet - kom "byggarfasen" då det staplades klossar och därefter byggdes Duplo. Nu är det sandlådan och plocka stenar som gäller.