Knäppa grannar - din story!
När jag precis flyttat ihop med min fästman (jag flyttade in med honom i hans lägenhet i typ 3 mån innan vi flyttade ihop i vår gemensamma nya) så hade vi en riktigt läskig granne!
Om min fästman råkade träffa honom i hissen så kunde han säga saker som "- jag vet att någon sabbat min cykel, när jag får tag på den jäveln ska dag döda honom" och typ stirra på min fästman utan att säga ett ljud till. Kändes olustigt och hotfullt! Han hade alla psykopatvibbar liksom..
Men allra mest skrämde han mig en gång när jag kom hem från jobbet. Vi sprang på varann utanför huset och jag sa snabbt Hej och gick in (han svarade inte). Han gick in i hissen innan mig och jag stannade vid postlådorna för att "hämta posten". Vågade inte åka med honom upp så jag väntade tills hissdörrarna stängdes och gick sen trapporna istället. Bara att se honom gav mig kalla kårar. När jag svängde runt för att gå upp sista trappan SÅ STÅR HAN PÅ TOPPEN AV TRAPPAN TILL VÅRT VÅNINGSPLAN och stirrar på mig. Jag stannar i steget och bara glor tillbaka. Funderar på om jag borde springa i panik nedför trapporna och hoppas att han inte hinner ikapp mig. Efter en evighet så sägen han "- Jag väntar på dig". Jag har typ aldrig varit så rädd i hela mitt liv, men lyckas svara "-Jaha". Sen står vi och glor på varann i vad som känns som en evighet men kanske bara var en minut och så vänder han och går in till sig. När jag hör dörren stänga så bara vräker jag mig upp för trappan och in i vår lägenhet och låser dörren, går in på toaletten och låser den dörren där också och bara sitter på toalocket och gråter av skräck.
Vi flyttade bara någon vecka efter, men jag gick aldrig i trapphuset ensam igen! Är så lycklig över att vi nu bor i ett litet hyreshus med bara mysiga pensionärer till grannar...