Knäppa grannar - din story!

När jag bodde i korridor var jag granne med urstereotypen av en bitter finne. Han var närmare 40, bar kniv, söp jämt och var sur. Tre gånger hade jag ett samtal med honom: en gång om alkohol, en gång om hur han lurade finska staten på studiemedel och en gång om att kvinnor borde skärpa sög och sluta gnälla för så ont gör faktiskt inte förlossningar. Sen slog han sönder köksbordet en kväll utan anledning och blev utkastad.

Första egna lägenheten låg i ett invandrarområde och under oss bodde ett par som satt ute dygnet runt på sin uteplats mars-oktober och lyssnade på vit makt-musik med en gigantisk svensk flagga draperad bakom sig. De var väl rätt harmlösa, de satt mest bara och satt, men de var uppenbart påtända och stirriga när man stötte på dem ute och bidrog knappast till någon trygghetskänsla.

Nästa lägenhet hade vi en gravt alkoholiserad granne som kom och skällde ut oss, fly förbannad, efter att vi satt upp lappar om att vi skulle ha inflyttningsfest. Vi övervägde att ställa in festen, men bara senare samma dag kom han och bad om ursäkt och undrade om vi bjöd på gratis sprit på festen (vi så nej).

Är så glad att jag bor i eget hus på landet nu, haha. Den enda grannen vi har är sambons pappa. Han är väl lite knäpp han också iofs, fast på rätt sätt ;)