Åka på semester ensam - sjävisk?

Känner igen mig så mycket i ditt liv och förhållande. Och tycker självklart du har rätt till egentid!
Däremot vet jag inte om det behöver vara det samma som att åka bort och bo på hotell en vecka...
Hos oss har vi löst det så att vi turas om att åka på kortare resor med barnen på egen hand, och på så sätt ge den andra föräldern egentid och tid för vila på hemmaplan.
På så sätt får den förälder som åker bort en rolig upplevelse med barnen, och den förälder som stannar hemma får tid, lugn och ro. Win-win situationer brukar alltid kännas bättre för båda parter
Tiden hemma brukar jag använda för att sova, slappa, och också för att hinna ett och annat "ego-projekt" som det inte finns utrymme för i vardagen - det ger energi och glädje!

Tycker det är många som dömer TS väldigt hårt nu.

Vad är felet med att dela upp arbetsuppgifterna mellan sig i familjen? Så länge alla bidrar efter sin förmåga och upplägget är OK för alla, så är det väl ingen skillnad på om man tar hand om barnen eller jobbar borta för familjens försörjning?

I mitt fall har maken en funktionsnedsättning som gör att han inte klarar av att jobba lika många timmar som mig, och att han inte kan göra alla sysslor i hemmet. Men han jobbar lika hårt som mig, i den meningen att han är lika trött som mig, trots att han behöver "slappa" framför TV´n ett par timmar medans jag städar och fixar matlådor. Är det "orättvist"? Ska den typen av förhållanden inte få förekomma i det här landet? Varför är vårt sätt att leva fel, bara för att det inte är "rättvist" mätt i arbetade timmar? När jag gör anpassningar i vårt hem eller i vår vardag för att det behövs för att han ska må bra - är det fel gjort av mig? Eller är det rätt att alla ska bidra med det de har möjlighet till, för att hela familjen ska må bra?

Sedan kan alla behöva egentid och avkoppling ibland. TS -  varför inte be mannen och barnen åka bort en helg så du får vara hemma själv ett par dagar och få lite andrum?

Skriver inte att TS har en funktionsnedsättning.

Min poäng är att det viktiga är att alla bidrar med det man kan, inte att alla arbetsuppgifter i livet är delade med millimeterrättvisa...