• youngmother20

    HJÄLP MIG!!! SNÄLLA

    Nu är det såhär att jag bor tillsammans med min kille, vi har en liten 8 månaders bebis tillsammans.

    Mitt problem är: min sambo har ett jobb men han går inte till det, han tar inte hand om våran bebis, han tar mina pengar (har ganska lite föräldrapenning), han hjälper inte till att städa, han kan säga att JAG ska plocka in sakerna i skafferiet och om jag säger att ''jag gör det lite senare'' så säger han ''nej gör det nu istället'', men när jag frågar honom om han till exempel kan plocka undan tallrikarna så säger han ''nej jag gör det sen'' och då har han ju liksom bestämt sig för att inte göra det. Och det slutar ändå med att jag får göra det. Ingen får bestämma över honom, men han ska få bestämma över en. Exakt så är han. Känner nu att jag börjar få slut på ork, för han uppskattar mig inte + att han alltid aka få sin vilja igenom. Så har det var nu sen ett år. Har försökt förklara för honom men han blir så j*vla arg! Vad skulle ni ha gjort??


    Hjälp mig
  • Svar på tråden HJÄLP MIG!!! SNÄLLA
  • Vixen90

    Med all respekt så är det ju lite sent att börja agera först nu, om detta pågått i över ett år. Det skulle ha styrts upp omedelbart.

    Vad händer om du vägrar ge honom pengar och inte tar hand om hemmet? Vad händer om du lämnar honom själv med barnet?

    Ringer inte hans jobb och undrar var han är? Hotar de inte med att sparka honom? Skrämmer den tanken inte honom alls?

    Var han skötsam tidigare? Kan han ha blivit sjuk? Vad säger hans föräldrar/vänner?

  • youngmother20

    Alltså jag ska ju ge honomför hyra, elen osv det vet jag. Men jag ska betala för allt, bebisens mat osv.

    Om jag lämnar honom själv med barnet så tror jag att han tar hand om henne. Han ringer sitt jobb och säger att han är sjuk. Nej tanken skrämmer ej honom för han bryr sig inte.

    Han har typ aldrig varit skötsamm i hela sitt liv, han har tagit lite droger och festat mycket. Hans familj frågar ibland hur det går på jobbet och han säger då att det går bra. Hans vänner undrar inte, dom festar mycket osv. Så dom bryr sig inte.

  • Frontline

    Ta dig en funderare på om du vill leva så i framtiden..
    Du och dottern skulle nog klara er bra mycket bättre utan honom..


    Simsalabim trosorna försvinn :)
  • Anonym (Mama Mia)

    Som man bäddar får man tyvärr ligga.

    Han ville inte ha barnet egentligen, tror jag och nu lider han av allt möjligt.

    Varför ljuger du om honom till andra!?

    Tyvärr finns 100.000-tals liknande tanklösa fall så hur ska myndigheterna hantera all galenskap.

    Kurator, socialsekreterare eller psykolog kan hjälpa er vidare. Ring Hjälplinjen om tips.

  • youngmother20

    Vill inte ha någon hjälp från andra.

    JAG vill ha barnet, som du precis skrev ''som man bäddar får man ligga'', och man har ett ansvar som förälder. Förstår inte riktigt vart du vill komma? Vad är din poäng? Jag vill ha kvar barnet.

    Det jag frågade var vad ni skulle ha gjort? Visst, jag skulle ha sagt något till honom innan allt det här blev som de blev. Men jag var otroligt kär då, och om man känner honom så... alltså ingen får bestämma över honom! Man får inte tjata på honom osv. Det är egentligen helt hopplöst att säga till honom!

  • Frontline
    youngmother20 skrev 2017-04-27 07:14:05 följande:
    Vill inte ha någon hjälp från andra.
    JAG vill ha barnet, som du precis skrev ''som man bäddar får man ligga'', och man har ett ansvar som förälder. Förstår inte riktigt vart du vill komma? Vad är din poäng? Jag vill ha kvar barnet.
    Det jag frågade var vad ni skulle ha gjort? Visst, jag skulle ha sagt något till honom innan allt det här blev som de blev. Men jag var otroligt kär då, och om man känner honom så... alltså ingen får bestämma över honom! Man får inte tjata på honom osv. Det är egentligen helt hopplöst att säga till honom!
    Som jag skrev innan då.
    Vill du leva så i framtiden så stanna, vill du ha det bättre vilket jag tror du och dottern kan få så lämna den skithögen..
    Jag skulle aldrig kunna behandla min älskade fru på detta sättet..
    Simsalabim trosorna försvinn :)
  • youngmother20

    Ja.. Jo jag funderar faktiskt på att lämna honom, för det här funkar inte längre. Orkar inte med att behöva göra allting själv. Och jag vill ha det bättre, både för mig och min dotter.

  • Vixen90

    Du måste verkligen ta dig en rejäl funderare på vilket liv du och ditt barn vill leva.

    Han är ju hopplös om han alltid varit strulig och det inte går att snacka med honom. Hur ska han då ändra sig? Speciellt när han kommer undan med beteendet. Han kommer ju bara fortsätta för han vinner på det.

    Vänta inte för länge, TS. Du och ditt barn förtjänar bättre.

  • Frontline
    youngmother20 skrev 2017-04-27 07:33:25 följande:
    Ja.. Jo jag funderar faktiskt på att lämna honom, för det här funkar inte längre. Orkar inte med att behöva göra allting själv. Och jag vill ha det bättre, både för mig och min dotter.
    Gör det medans du kan, och tveka inte...
    Simsalabim trosorna försvinn :)
  • youngmother20

    Tack för all stöd! Ska verkligen sätta mig ner nu och ta en fundering. För börjar må jävligt dåligt.

  • Anonym (Kille)
    youngmother20 skrev 2017-04-27 08:21:39 följande:

    Tack för all stöd! Ska verkligen sätta mig ner nu och ta en fundering. För börjar må jävligt dåligt.


    Kära nån vännen, hemskt att läsa.

    Vill du ge lite mer fakta så är det ännu lättare att ge tipps.

    Är åldern som ditt Alias?

    Hans ålder?

    Hur länge före barnet har ni varit ett par?

    Hur grovt var/är missbruket?
  • youngmother20

    Ja jag är 20 år, innan vi fick barnet så hade vi hunnit vara tillsammans i ett halv år ungefär. Hans missbruk var inte så jätte grovt, han rökte på (hasch) när jag träffade honom. Sen sluta han när vi träffades, visst han rökte lite då också men inget jag störde mig på. Men innan mig så festade han hela tiden typ. Han är 23 år.

    Har ju pratat med mina föräldrar om det, och dom tycker han är hemsk och att jag borde lämna honom.

    Visst han har adhd, men för det betyder det inte att man ska bete sig hur som helst.

  • Anonym (Kille)

    Nä precis den diagnosen berättigar han inte att bete sig så, tar han medecin för det?

    Ni är unga och han är inte alls mogen för att ha ett barn du däremot har klivit in i mamma rollen och är säkert även betydligt mer mogen.

    Är du rädd för att lämna han? Är han fysisk mot dig?

    Jag vet inte vad du har för relation till dina föräldrar, men jag tycker du ska göra en plan med dom och då är planen att lämna honom så fort som möjligt. Men försök få han förstå att det inte behöver vara slut för gott. Vet inte om du till och med har möjlighet att mellanlanda hemma hos dina föräldrar. Vet inte hur ert boende ser ut idag.

    Som någon skrev, är väl inte det här livet du vill leva och han kommer inte att bättra sig inom snar framtid tro mig.

    Kram tjejen och lycka till !

  • youngmother20

    Jag kan givetvis bo hos mina föräldrar, har väldigt bra kontakt med dom! Alltså jag är inte rädd att lämna honom, han har aldrig slagit mig.

    Han tog medicin för sin Adhd förut men den hjälpte inte och han blev skit seg istället, och som en zombie typ. Så han slutade med dom

  • Anonym (Kille)
    youngmother20 skrev 2017-04-27 11:04:24 följande:

    Jag kan givetvis bo hos mina föräldrar, har väldigt bra kontakt med dom! Alltså jag är inte rädd att lämna honom, han har aldrig slagit mig.

    Han tog medicin för sin Adhd förut men den hjälpte inte och han blev skit seg istället, och som en zombie typ. Så han slutade med dom


    Vad skönt att höra om relationen med föräldrarna och att han inte slagit dig. Då pratar du först med dom om hur ni ska göra. Det jobbiga är lilltjejen vårdnaden hur ni löser det. Ingen vill lämna sitt barn säkert inte han heller när det kommer till kritan. Så räkna i sånt fall med rättssalen för att reda ut det.

    Knäppt att inte ta medecin är meingen att det ska sänka han men kan ju måste anpassas.
Svar på tråden HJÄLP MIG!!! SNÄLLA