Börjar bli trött på att passa sambons barn när han ska gå ut med sina polare.

Jag skäms ju för min gubbe är över 40 och ingen student direkt. Har ditt ex skärpt till sig idag eller har det blivit värre? Jag är bara så trött på att samhället verkar tycka att det är mer okej när män festar i grupp, kvinnor ska vara duktiga, hemma och fnittra lite åt sin busiga karl som dricker öl på tisdagen. Tycker att det är tröttsamt.

Vet inte varför jag stannar, har inget att skylla på egentligen. Tror att jag först och främst är utmattad och på det blivit deprimerad. Jobbet sliter, relationen sliter och på det så försöker jag hålla skenet uppe varannan vecka när barnen är här. Dåligt att skylla på det men är helt slut!

Jag skäms ju för min gubbe är över 40 och ingen student direkt. Har ditt ex skärpt till sig idag eller har det blivit värre? Jag är bara så trött på att samhället verkar tycka att det är mer okej när män festar i grupp, kvinnor ska vara duktiga, hemma och fnittra lite åt sin busiga karl som dricker öl på tisdagen. Tycker att det är tröttsamt.

Vet inte varför jag stannar, har inget att skylla på egentligen. Tror att jag först och främst är utmattad och på det blivit deprimerad. Jobbet sliter, relationen sliter och på det så försöker jag hålla skenet uppe varannan vecka när barnen är här. Dåligt att skylla på det men är helt slut!

Småpojkar och partykillar växer upp och fortsätter vara patetiska vuxna suputer. Patetiskt! Sen skärper vissa till sig när de får barn.

Jag ska kolla det, få med honom på samtalsterapi är helt lönlöst. Jag behöver väl gå till en innan jag blir helt galen. Det är så tungt att gå runt och vara konstant sura på varann. Alla hårda ord man säger till varann fastnar.

Har han inga barn så får han väl fortsätta leva som en buse. Huvudsaken att du är lycklig idag.

Mycket möjligt att det är så. I tanken så fattar jag att jag borde göra så men i praktiken skrämmer det mig. Har så dubbla känslor, är livrädd över att det skulle vara helt över då. Ska försöka dra iväg i helgen nu när han ändå är borta, behöver tänka på annat.

Han bryr sig men han har väldiga problem med att bli ifrågasatt. Nu är det lite åt båda hållen, är mitt fel också. Jag orkar inte sätta mig ner och kommunicera på ett vuxet och sansat sätt, är så arg över hans vidriga stil. Jag ska hålla mig lugn, låta honom åka iväg på sin fylleresa utan att höra av mig. Måste åka iväg och rensa tankarna lite.

Nej men hon kanske inte bryr sig. Min sambos ex brydde sig inte om att han var ute och festa fast de har barn, däremot så kände hon att han inte bekräftade henne. Jag blir bekräftad men tål inte hans partande.

Får väl göra det, frågan är om det ens funkar på honom? Försöker jag gå under jorden och göra mig onåbar så rycker han väl på axlarna och antar att min mobil är trasig eller nåt? Han är trög!

Guuud så hemskt! Kan inte föreställa mig nåt värre än att bli bedragen av både sin partner och sin vän. Har du kommit över det idag eller har det påverkat din tillit? Du får väl se det som så att det är hennes rädsla och dåliga karma som hänger som ett regnigt moln över deras relation idag. Otrohet är ingen bra start på nån ny relation, skulle aldrig vara med en upptagen man för att sen leva ihop med honom. Båda förtjänar varann!

Skulle min vara otrogen med nån så är det på fyllan och villan med en väldigt glad och klämkäck brud, kärringen hemma är bara sur och ställer en massa krav.

Ber om ursäkt för allt gnäll i den här tråden, men effekten blir mindre här än om jag går runt och tjafsar här hemma. Han är förresten knäpptyst, slö och uttråkad som vanligt, längtar väl efter första biran på fredag...

Det är skönt att ventilera här såklart! Speciellt den här helgen när han är iväg. Själv blev jag hemma själv men tänkte bjuda över lite kompisar på fest.

Kändes bra igår när vi kysste varandra hej då, det var på tiden att vi var lite ömma mot varandra. Han lovade dessutom att han skulle vara sofistikerad och lugn i helgen eftersom han ska köra sitt barn imorgon kring lunch.

Vad möts man av sen? Jo förbannade jävla Facebook. Ett gäng rödsprängda fyllbultar som sitter och dricker whisky och Cola på morgonen. Hans ex kommenterade såklart och skrev att ha så himla kul!! Fy fasen va jag typ spyr på alla. Men men, tänker inte tänka på honom idag!

Hans ex körde barnet. Han kom hem hit för en stund sen och däckade på soffan, charmknutte.

Nej jag är faktiskt rätt less på karlskrället just nu, är riktigt trött på honom. Fokuserar på annat istället, får ta itu med våra problem snart när jag orkar. Just nu mår jag bäst av att bara skita i honom.

Vi har alltid varit fysiska och kärleksfulla mot varann, det är sista månaden som vi har börjat gräla och han blir utkastad på soffan. Typ! :)

Nej men det är klart att han inte heller mår bra, det gör han inte. Han är sönderstressad med sitt företag och för honom har alkoholen blivit en sorts napp. Jag och barnen har mer blivit som ett sorts måste och krävande för honom, då är alkoholen en flykt.

Inte riktigt som så att vi krossar glas och slänger ut karln på soffan men det har varit väldigt kyligt oss emellan på sistone. Vi får se om vi löser det, om inte så får väl jag se mig om efter en annan framtid.

Nu har jag fått nog på riktigt! Jag tog upp om att vi borde åka iväg till landet i helgen och bara rå om varann, lite flyktigt så lät det som att han var med på noterna. Sen kröp det fram att det ska vara fint väder till helgen och att nån polare som är gräsänkling då till varje pris vill ut.

Lägger ner det här nu, jag har en gång för alla tröttnat helt. Det är inte en sån här relation jag ville leva i, är så färdig med det här nu.

Jag har ingen vidare lust att prata med barnens mamma om det. Hon och många andra tycker någonstans att allt är lugnt eftersom han inte blir aggressiv när han dricker. Någonstans så sköter han nog sig när barnen är här, händer det nåt kul så ställer hans omgivning upp som barnvakt.

Det är i slutändan inte mitt bekymmer. Jag är bara så ledsen över att jag inte orkar. Jag vill inte ha det så här, jag ville bli gammal med honom. Att han är en rastlös själ som inte vill växa upp tar lite knäcken på mig.

Inte så mycket mer jag kan göra, inte just nu iallafall.

Det är inga hard feelings mellan mig och exet, vi är alltid trevliga mot varann när vi stöter på varann. Men vi är så olika, hon har alltid varit lite som hans mamma och när han gör dumma saker så ser hon honom lite som en stygg liten unge. Har ibland hållit tummarna att hon skulle ta itu med saker när t o m barnen har klagat men det är som att hon ger honom grönt kort. Min tes är att jag tror att han ger henne stålar, har inget belägg för det men vissa indikationer på det (ett helt annat ämne).

Äsch det känns bara så himla ruttet just nu. Sitter och kollar på lägenheter, kommer inte ha råd att köpa något och så himla typiskt att jag sa upp lägenheten. Nu kommer all den panik över en.

För att jag har sett delar av deras konversationer i våra sammankopplade ipads (svårt att undvika), hon skäms inte för sig om man säger så. Hon jobbar endast för fickpengar och inget annat. Vet inte ifall det är därför hon ser mellan fingrarna kring hans leverne men cyniskt nog så drar jag den slutsatsen.

Varit en tuff kväll, vi är båda väldigt ledsna men rörande överens om att vi tappat bort varann helt.

Nu är jag sjukskriven (för posttraumatisk stress, utmattning typ?!). Nog om det!

Hållhakarna är barnen men hon är en sån kvinna som lägger huvudet på sned och vill bli försörjd. Det är klart att jag har stört mig som fan på det där eftersom jag själv aldrig skulle få för mig att göra så. Tror inte att hon är kär i honom eftersom hon har en ny het toyboy. :) Ska tillägga att jag gillar henne ändå, irritationen riktas enbart mot min sambo.

Han är väldigt låg och bedyrar sin kärlek och lovar bättring. Jag ska iaf bo på landet ett tag under min sjukskrivning, måste bort från alla ljud, måsten, människor och negativa energier.

Tack förresten till dig och alla andra i den här tråden som orkar med mig. Har känt mig sur, egoistisk och gnällig i alla inlägg. Värmer att det finns så fina människor som tar sig tid till att skriva till en ångestladdad människa som mig.

Ok. Men då får hon väl utnyttja sin nya toyboy istället då.
Och ta hand om barnen själv tills din sambo inser att han måste tänka om när det gäller hans prioriteringar.

Ja,han lovar säkert bättring och kan kanske hålla det i någon vecka.
Sen är ni tillbaka på ruta ett igen när någon av hans polare ringer och vill gå ut.
Men förhoppningsvis så inser han att han måste prioritera om om han inte ska förlora allt han har pga sitt festande.

Jag tycker du gör rätt som åker ut på landet ett tag och vilar upp dig från din utmattning.
Sen kan du kanske se klarare på allt efter ett tag och bestämma dig för vad du vill göra.

Inga problem! Jag tycker inte du verkar grinig. Snarare vettig.  

Styrkekramar!

Problemet ligger där, hon accepterade allt under deras relation. Han föraktar henne men kan inte hantera en självständig kvinna efter det.

Jag väljer att inte fokusera på honom just nu bara, är sjukskriven och ute på landet. Ska bara slappna av, glo på tv, äta gott, dricka gott och ladda om. Ska komma tillbaks till den jag var.

Han är en simpel man. Han vill väl ha det som han inte har, jag låter bitter men tyvärr så gör livet en något cynisk.

Absolut, jag tänker på mig själv o försöker koppla av. Däremot så måste jag väl erkänna att sitta ensam i en stuga när det börjar bli mörkt kan vara något ångestladdat.