vad hände med mig?

vet du vad? du säger "gift med litet barn, det är allt jag har" som om det vore lite. du har en fru och ett barn, en egen familj som älskar dig mer än npgot annat på jorden. Det är inte då bara.

Dessutom känner jag massor som inte behärskar det svenska språket så bra men lyckas ändå, allt hänger på vad du har innanför skallen och hur du använder det.

och för att kommentera deskriminering osv så sker det åt båda håll hela tiden, det gäller bara att hitta rätt människor, om dom ska kommentera bakom ryggen på dig osv så tänker jag då varför vill du ha kontakt med dom? idioter.

och jag förstår också att det är jobbigt med din pappa och sådär, men ärligt talat.. visst är det din pappa men det finns en gräns på hur långt upp man kan gå i en människas arlse och jag säger att det är dags att krypa ut därifrån för din del faktiskt. du har en ny familj som måste komma i första hand och genom att hålla i alla problem och bekymmer du har så som du gör kommer det inte sluta bra, du måste börja släppa lite på det. ett problem i taget brukar jag säga.

jag är också gift, min son är nu 1år och jag har knappt kontakt med min pappa då han slängde ut mig när jag var gravid. Fick höra aölt.möjligt men jag sket i och nu lever jag ett fantastiskt liv med min man. poängen är att det är väldigt mörkt ibland men man måste försöka lära sig att se ljuset i mörkret, blicka frammåt. Allt blir alltid bra tillslut, och är det inte bra så är det inte slut!