Du behöver inte träffa henne. Barnens pappa får själv bestämma när han tycker det är läge att hon och barnen träffas. Du får styra det där själv när det är du som har en ny partner och jag skulle tvivla på att du kan påverka honom, och jag tycker inte heller att du ska det faktiskt.
Jag är inte trådstartaren men jag förstår inte hur man inte kan tänka sig att presentera en person som är tänkt att finnas regelbundet i barnens liv. Det handlar inte om att godkänna utan att skapa en trygghet hos den andra föräldern, dels genom att den nya inte är en helt okänd person dels genom att låta denne vara delaktig i processen. Observera delaktig i processen att introducera personen för barnen, inte delaktig i den nya relationen.
Genom att skapa trygghet och delaktighet hos den andra föräldern slipper man troligtvis slitningar som uppstår pga att den andra föräldern känner sig överkörd och i en förändringsprocess utan kontroll över sin egen tillvaro. Och jag kan lova att den nya relationen har en bättre chans med en bra relation med eventuella ex.
Om man i ett sådant läge (att pappan träffat en ny) låter en sådan process ta den tid som behövs = tid att smälta och bearbeta INNAN man introducerar barnen ser jag inga problem med det. Men det är klart, har man bråttom och tänker sig att introducera barnen efter ett par månader, ja då är nog risken stor att det blir som du skriver.
Fast givetvis menar jag inte att bioföräldern ska kunna sitta som en bromskloss och att den nya aldrig ska kunna introduceras. Men något år tycker jag är rimligt att vänta om skilsmässan inte är ömsesidig och vänskaplig. Alltså inte med att träffa någon ny men just med att introducera barnen. Men en del verkar ha så bråttom idag. Man förstår inte att förändringsprocesser delvis handlar om tid att vänja sig vid en omställning. Det verkar inte heller som att man bryr sig om att ha bra relationer med sina ex, barnens andra förälder. Och att det där lite går hand i hand.
Jag tror att det är få föräldrar som skulle vara okej med att ens barn ska vara regelbundet med en ny person utan att ens få träffa personen ifråga. Men lätt att säga när man aldrig varit i situationen.
Ja, för den andra FÖRÄLDERNS skull. För att känna delaktighet i vad som händer i relationerna kring hennes barn. Du tycker inte det finns någon anledning att föräldrar träffar kompisars föräldrar, förskolepersonal eller lärare heller?
Du tycker att det verkar helt galet.
Du tycker inte mamman behöver vara involverad.
Du blev ej presenterad.
Du tycker det hade känts patetiskt.
Du har inget intresse av.
Du tycker fokus bör ligga på.
Du tycker förälder får förlika sig med.
Du bestämmer att hon inte blir överkörd.
Du anger en massa saker utifrån ett tyckande i din roll som bonusmamma. Har du försökt sätta din in i biomammans situation ens lite? Läs på lite om förändringsprocesser och socialpsykologi så kan vi prata sen. Att utgå helt från sin egen situation med fokus endast på "jag" blir inte seriöst.