För oss med BIM 1-5 juni
Hej! Jag tänkte ansluta mig här ???? Jag å min man har 2 barn på 4 och 7 år sen innan och har just nu helt olika syn på en 3a. Jag vill inget hellre än att ha en liten till medan maken känner sig totalt tillfreds med livet vi har nu. Jag har varit super deppig förstås och känt en otrolig sorg. Men efter mycket diskussioner fram och tillbaka så kom vi väl halvt om halvt överens om att så länge jag inte har ett + på ÄL test så kan vi köra på. Då får båda lite av sina viljor hörda. Sagt och gjort jag testade ÄL men ingen indikation på att jag hade nån höjning fanns. Så sex 4 dagar i rad blev det och på dag 4 när det redan va för sent...hoppsan! Där va det ett +. Jag har haft jättelätt att bli gravid och nu känns det ju jättedubbelt inför Bim som är den 10/6. Jag hoppas ju verkligen medan jag tycker synd om min man om fallet skulle vara så. Jag har inte sagt nått om + et utan tänker att det kan leda till onödigt tänkande om det inte "biter". Men oj vad det känns jobbigt ändå. Är det nån annan som står inför samma "problem" som jag? Att man vill så olika.
Ja detta blev ju långt ???? sorry! Jag hoppas hoppas hoppas verkligen på ett + i juni och maken har sagt tidigare om det råkar bli en hoppsan så är han helt med på tåget (han vet ju nånstans att risken/chansen finns). Håller alla tummar och tår att ni andra plussar! ????