Utredning autism

Hur gammal är han? Är han normalbegåvad?

Han är 4 år. Dom tycker han är för liten för att göra begåvningstestet men säger att han inte har den värsta varianten av autism. Kan prata, vara social till en viss gräns. Men har inte detdär behovet

Det låter som en helt rimlig tid. Varför vill du att man ska dra ut på det så länge så möjligt? Jag har gjort en utredning som vuxen, den tog fem veckor, sex om man räknar med uppföljningssamtalet. Det låter som att ni inte har fått någon information alls om er sons svårigheter, jag tycker du ska gå tillbaka till de som utredde så de kanberätta mer, begär ut utredningen också.

Jag har atypisk autism och lever ett helt normalt liv.

Ja det ska jag göra. Tack för tipset. Vad är dina symtom Signe? Hur har du haft det genom åren?

Ja, utredningen går oftast ganska fort. Tycker mest att det är väntetiden dit som dröjer!

Allt beror på person men ja en autistisk person kan leva normalt eller nästintill normalt (vad menas med normalt?)

Gå med i gruppen "Låg affektivt bemötande -npf" på fb där kan du få tips om hur bemöta de olika svårigheter i vardagen, få lite pepp, men även möta andra vuxna i samma sits.

Det var en del frågor du hade och det är vanligt att få det efter en utredning. Så först vill jag säga att du kan vända sig till psykologen som gjorde utredningen och fråga, och det är inget konstigt att göra det. Efter en utredning ska det även finnas ett utlåtande som beskriver vad utredningen bestått av och vad som tydde på att din son hade en autismspektrumstörning. Där ska det även finnas rekommendationer om vad som bör göras för att din son ska få en så bra miljö och bra utveckling som möjligt.

Att en utredning går snabbt beror nog snarare på hur momenten i utredningen planeras än på att utredningen är ett hastverk. I BUPs riktlinjer beskriver de att en psykologdelen av utredningen av ett förskolebarn ska innehålla en genomgång av barnets bakgrund, en bedömning av barnets utvecklingsnivå och en bedömning av barnets adaptiva förmåga. Till det så ska det genomföras en klinisk observation och observationer från förskolan ska beaktas. Du kan läsa mer i dem själv, bland annat hur dessa bedömningar genomförs i riktlinjerna här: bup.sidvisning.se/bupriktlinjer2015/ Riktlinjerna för autismspektrumtillstånd börjar på sida 187.

Frågan om en person med autism kan leva ett normalt liv är mångfacetterad. Vad innebär ett normalt liv? Det är många föräldrar vars barn väljer radikalt annorlunda liv än dem. Det viktigaste är kanske att barnet får leva ett liv som är värdefullt och innehållsrikt för just det barnet? Autism är en funktionsnedsättning som inte kan botas. Men symtom kan begränsas och man kan försöka minska risken att problem uppstår med olika behandlingar. Hur pass vanligt liv din son kommer få beror mycket på hur hans autism kommer yttra sig. Det är svårt att sia om när han är så ung. Men att han kan prata och ha ögonkontakt är positivt. En stödjande omgivning som kan hjälpa honom med färdighetsträning och beteendeträning redan i tidig ålder är också ett positivt tecken. Vill du veta mera om detta så står även det mer i detalj i riktlinjerna.

Jag gjorde utredningen när jag var 14-15. Tog 4 och en halv dag. Mellan 9-15 varje dag gjorde jag tester medan mina föräldrar satt i samtal. Hade haft utredningar kring mig under något års tid, så nya uttalanden från lärare fanns redan (vissa frågor togs via telefon). Det var en läkare och en specialutbildad psykolog av något slag.

Min uppväxt var tuff, kände mig ensam, misstrodd, oälskad och som en dålig människa. Jag var fel, defekt. Det var ingen som förstod mig eller försökte, jag ansågs vara ute för att jävlas och ställa till med oreda.

När jag fick diagnosen och dom sa åt mig "Du har autism, vi ska lära dig vad detta innebär, och du ska få lära känna dig själv". Spontant kände jag "bitch please". Diagnosen har aldrig bekommit mig, jag ser inte mig själv som en vandrade diagnos eller förväntar mig att min omgivning ska vika sig efter mina behov. Jag fick vända ut och in på mig själv för att försöka förstå och hantera mina känslor. Däremot var det oerhört skönt att omgivningen fick sig en liten knäpp på näsan, att jag var inget litet elakt barn/tonåring som spelade dum och var uppkäftig när jag bestämt vägrade/inte vågade vissa saker.

Varje dag kämpar jag för att hinna med hur fort jorden snurrar, oftast går det inte. Jag lär mig inte utefter några mallar eller statestik, jag tränar och försöker på de grunder JAG vet att jag kan och mår bra av.

Se ALDRIG din son som en diagnos. Hjälp och träna utefter HANS förutsättningar, inte vad som sägs och lärs ut. Han är samma barn som han var 2 veckor sedan. Han ska inte behöva känna sig annorlunda på ett dåligt sätt eller känna sig autistisk. Han är han. Vill han leka med samma jävla klossar varje dag från morgon till kväll ska han få göra det, vill han ha den där tröjan varje dag så borde han få det.

Det är bra att "kunna" autism som förälder, men glöm inte bort att du kan och förstår ditt barn bakom diagnosen.