Erektil dysfunktion/ impotens vid MS finns det hjälp

dream on skrev 2017-05-09 11:42:53 följande:

Vi har och har haft en hel del andra problem, vilket så klart inverkar psykiskt också. Min egen lust var obefintlig till för ett kort tag sen också, delvis pga det här men även annat. En stor del i våra problem är att han förnekar hur dålig han egentligen är och vägrar då t.ex. rullstol när han behöver med påföljden att han hellre ramlar och gör sig illa. Han har någon konstig stolthet eller förnekelse kring det hela och då kan du ju tänka dig hur långt det sitter inne att be om potenshöjande medel...

Han får till nåt slags semistånd men det går oftast tillbaka är för dåligt för att kunna genomföra samlag på. Han kan ibland komma för egen maskin sas. Jag tror att min närvaro stressar honom mer än den hjälper. Han säger att det inte beror på mig och att han tänder på mig och det upplever jag väl också att han gör men å andra sidan vad ska han säga?

Det som oroar mig mest är nog mina egna reaktioner på det här ofrivilliga celibatet eftersom jag märkt att jag börjat attraheras av andra.

Men det är ju här det hela börjar. Låter mer som att ni har ett stort behov av att samtala kring MS och vad den innebär och vilka effekter den får på er relation, er familj, era barn, ert sex och samliv.

Jag tycker absolut inte att din sambo har "någon konstig stolthet". Det är väl snarare tvärtom väldigt vanligt att man "förnekar" sin (allvarliga) sjukdom så långt det går, och försöker leva så "normalt" som möjligt. Kanske än mer vanligt för män...

Kryddar ni det med att ni har andra problem, din egna lust som försvann (men är återfunnen) så tror jag att ni måste börja med samtalet. De tekniska lösningarna finns där, och har redogjorts för ovan. Men jag tror att det är helt fel väg att gå att börja med att slänga fram en karta med blåa piller, trolla fram en penispump som du gömt under huvudkudden och säga "nu kör vi!". Givet det du skriver ovan.

Erektil dysfunktion kan uppstå hos "vem som helst". Kan bero på en mängd orsaker. Den kan variera i grad, den kan vara tillfällig. Det i sig kan vara en "knäck" för den mest manliga av män.

Som sagt, jag tror på samtalets makt - skapa förutsättningen för en trygghet er sinsemellan, baserat på kärlek och tilltro till varandra.

Manliga egon kan vara knepig business...

dream on skrev 2017-05-12 15:51:23 följande:

Jo jag vet men svårt att samtala om MS med någon som i snart 15 år haft diagnosen och progredierande symptom men blir skogstokig och fly förbannad om den omnämns. :/ Hans sätt att hantera sin sjukdom har skadat mitt förtroende för honom och i förlängningen intimiteten oss emellan.Det känns ofta som att det är viktigare att vi gömmer elefanten i vardagsrummet än att vårt verkliga liv, vardagspussel som samliv funkar. Jag har valt att acceptera och vänta ut till rätt stor del men känner väl att tålamodet börjar tryta. Jag har också bara ett liv. Just nu känns det som det står på standby i väntan på att hans sjukdom ska "bli bra" ( hans egna ord). Men livet pågår ju nu!

Min egen lust till honom har gått väldigt uppochner men - och detta är inget jag är stolt över - har fått en sig ordentlig törn av att behöva se honom så fruktansvärt kraftlös och värnlös. Det är inte roligt att behöva hjälpa även sin sambo med blöja när ungarna drabbats av magsjuka, att alltid vara den som ska hålla ihop och orka vara stark och samtidigt tigande låtsas att det här är helt normala förhållanden...

Aj, det låter onekligen tufft, och du har mina sympatier (för vad det är värt). Förstår även dina känslor i detta - det där med att vara mamma åt barnen och "undersköterska" till sin man. Tufft.

Men jag tror ändock att samtalet är vägen fram här. Han har levt med sjukdomen länge säger du, samt att den är ökande, för mig så är det i sig tecken på att ni skulle behöva samtala om "saker och ting". Kanske inte om MS per se, men om hur livet sett ur, hur det ser ut, hur det kommer att se ut. Det låter ju lätt att skriva så här rätt upp och ned, men givet din/er historia så måste elefanten fram i rummet.

Har en bekant som har MS, hon fick det när hon var lite äldre än din sambo. Det var tufft inledningsvis (även nu) men jag vet att hon har lärt sig att "leva" med sin MS, har kontakt med stödgrupper, åker på "retreats" ibland etc.

Kanske ska ni, du, ta upp samtalet utifrån det du säger "livet pågår ju nu". Det borde även gälla din man. Dvs, inte fokusera på sjukdomsförloppet, hur det påverkar er intimitet, utan hur ska ni få "livet bättre"...

lycka till

Erektil dysfunktion/ impotens vid MS finns det hjälp

INNEHÅLL