Anonym (Vet ej) skrev 2017-05-09 09:08:08 följande:
Jag vill inte skrämmas. Jag vet väldigt lite om MS och inget om hur det påverkar sexlivet, så jag försöker bara resonera lite och relatera till andra impotensfall som jag känner till.
Du skriver väldigt fint om er sexuella gemenskap, så desto jobbigare då att det inte fungerar. Hur tar din man det? Har han inte haft orgasm på två år eller? Har han någon erektion kvar alls? Kan ha få ett visst stånd men det räcker inte till samlag eller är det helt dött på den fronten?.
Skulle det inte vara värt att försöka med Viagra eller något annat medel då? Det kostar en hel del, men det kan det väl vara värt om sex är viktigt för er. Och att kunna ha samlag sällan är väl ändå bättre än att vara utan? Hur ofta brukade ni ha samlag när allt funkade bra då eller hur ofta skulle du vilja nu?
Vi har och har haft en hel del andra problem, vilket så klart inverkar psykiskt också. Min egen lust var obefintlig till för ett kort tag sen också, delvis pga det här men även annat. En stor del i våra problem är att han förnekar hur dålig han egentligen är och vägrar då t.ex. rullstol när han behöver med påföljden att han hellre ramlar och gör sig illa. Han har någon konstig stolthet eller förnekelse kring det hela och då kan du ju tänka dig hur långt det sitter inne att be om potenshöjande medel...
Han får till nåt slags semistånd men det går oftast tillbaka är för dåligt för att kunna genomföra samlag på. Han kan ibland komma för egen maskin sas. Jag tror att min närvaro stressar honom mer än den hjälper. Han säger att det inte beror på mig och att han tänder på mig och det upplever jag väl också att han gör men å andra sidan vad ska han säga?
Det som oroar mig mest är nog mina egna reaktioner på det här ofrivilliga celibatet eftersom jag märkt att jag börjat attraheras av andra. 