Borde jag kontakta socialtjänsten?

Jag delar verkligen inte din uppfattning. Det är jättebra att människor vågar anmäla! Det finns barn som far illa och de barnen behöver hjälp. Förr blundade man för det alldeles för mycket.

Med det inte sagt att jag har fog för att anmäla. Jag har däremot funderat över situationen i två år. Och nu kände jag att jag behövde få någon annans syn på saken, jag vill inte prata med mina vänner om det här då jag inte tycker det känns rätt att hänga ut en familj på det sättet.

Meh tagga ner. Förr anmälde man alldeles för LITE. Barn for illa för att omgivningen inte ville "lägga sig i", eller "blanda in Soc." Det var sköt dig själv och skit i andra som gällde. Vilket skadat MÅNGA barn.

Omgivningen SKA våga lägga sig i. Inte för minsta lilla, eller alltid kontakta myndigheterna. Men misstänker man att ett barn far illa ska man åtminstone överväga att anmäla. Soc tar inte barnet för det, om det inte finns starka skäl. Det enda som händer är att de (eventuellt) startar en utredning.

Däremot tycker jag inte att TS ska anmäla, då hon har alldeles för lite på fötterna för det. Det finns inget konkret som tyder på att flickan far illa. Hon kanske inte trivs hemma av andra skäl, eller tycker att det är roligare hos TS. Hon kanske inte har några andra kompisar? 

TS, är det okej för er att hon är hos er så mycket? I så fall, släpp det och försök lära känna hennes föräldrar lite bättre, även mamman. Fråga flickan lite försiktigt hur hon mår, kanske hur det är hemma. Barn som far illa vågar ibland öppna sig om de känner förtroende för någon annan vuxen.

Om ni tycker att hon är hos er för mycket, begränsa det till när hon leker med er dotter.

Flickan är 7 år. Borde kunna svara om du frågar lite om hur det är hemma. Fråga om allmänna saker som vad de brukar göra då hon är hemma, om föräldrarna brukar leka med henne, läsa, vad de brukar äta till middag mm Öppna frågor som kan verka oskyldiga, men kanske kan få henne att öppna sig lite om sitt hemmaliv. Tala om för henne att om det är något hon vill prata om så kan hon prata med dig, att du kan försöka hjälpa till om det är något speciellt. Låt henne veta att hon kan lita på dig och prata om hon vill.

Och jag tycker det är helt självklart att anmäla. Tror det beror på olika syn på soc-anmälningar. Vissa ser det som ett straff och en kränkning medan andra ser det som en hjälp och ett ansvar för barn i samhället.

Nej en orosanmälning ska göras vid misstanke. Så nej ingen kränkning utan en omtanke. Att människor känner sig kränkta ändå kanske inte går att komna ifrån men det är ju mindre viktigt i sammanhanget. Det är nåt de får jobba med. Barnets välmående är det viktiga och måste komma i första hand.

Nej jag är inte dåligt insatt. Är i kontakt med soc. mycket genom mitt jobb. I mitt jobb ska man då jag har anmälningsplikt men du har rätt i att privatpersoner inte måste anmäla. Det var heller inte min poäng. Poängen vara att det räcker med en misstanke för att göra en anmälan.

Vilket vore väl behövligt och en fruktansvärt bra idé!

Hur kan du avgöra om jag vet för lite med det vi diskuterat här? Jag har andra erfarenheter än du antagligen. Jag är som sagt i kontakt med soc genom mitt jobb, har anmälningsplikt och gör ibland anmälningar. Vad exakt jag jobbar med tänker jag inte redogöra för dig. Du får tro vad du vill. Inget jag bryr mig om.

Du värderar inte personlig integritet särskilt högt?

Jag har bara läst TS inlägg och inte följt diskussionen. Det jag skulle ha gjort är att kontakta flickans lärare i skolan och prata igenom detta med dem. Kanske kan de ge lite klarhet i situationen.