Borde jag kontakta socialtjänsten?

Jag tycker det låter märkligt detta. Nåt är det som inte stämmer och jag förstår att du är orolig. En orosanmälan gör man vid oro och misstanke. Man behöver inte ha bevis. Om inte barnet far illa så kommer det ju fram och utredning behöver inte påbörjas. Om familjen behöver stöd är det ju bra att folk reagerar och bryr sig. Folk tar lite väl allvarligt på anmälningar och tror att soc tar barn. Det händer extremt sällan. Jag tycker det anmäls för lite. Jag tycker väl ändå som de flesta andra att du bör ta mer kontakt för att lära känna dem. Bjud hem dem. Du kan ju försöka prata med flickan också och se om hon berättar nåt. Fortsätter din oro så tycker jag du ska anmäla.

Ja det låter det som.

Jag förstör och krossar familjer? Här drog du på högsta växeln direkt. Trampat på en öm tå?
Jo det ska mycket till innan soc tar barn. Det är extremt viktigt att anmäla vid misstanke. Det är det som rekommenderas och det är därför vi har den funktionen i samhället. Det är inte ts sak att ta reda på hur det står till. Ta kontakt och bry sig, absolut, men utredning och stöd bör överlåtas till myndigheter.

Jag har samma erfarenheter av en grannpojk för många år sedan. Han gick in i vår lägenhet och stal kakor för att han var hungrig. Jag blev förvånad och sa "vad gör du?" Då satte han för armarna över huvudet och frågade om jag skulle slå honom. Ångrade att jag aldrig anmälde. Det var fler grejer. Men familjen fick hjälp sen ändå. Antar att andra tog tag i saken.

Vad menar du? Vi talar om ett barn. Om hon nu berättar att det är dåligt hemma vad ska man göra då tycker du? Tror du inte flickan vill bli hjälpt?

Nej man behöver inte söka efter bevis men vad menar du med personlig oro? Är man orolig så är man och det räcker ju för en orosanmälan. Flickans beteende är ju oroväckande, bara av att läsa det här tycker jag.

Och jag tycker det är helt självklart att anmäla. Tror det beror på olika syn på soc-anmälningar. Vissa ser det som ett straff och en kränkning medan andra ser det som en hjälp och ett ansvar för barn i samhället.

Nej en orosanmälning ska göras vid misstanke. Så nej ingen kränkning utan en omtanke. Att människor känner sig kränkta ändå kanske inte går att komna ifrån men det är ju mindre viktigt i sammanhanget. Det är nåt de får jobba med. Barnets välmående är det viktiga och måste komma i första hand.

Knappast. Däremot möjligtvis vårdnadshavarna en tid. Men det går ju över så fort soc märker att familjen inte är i behov av stöd. I ts fall är det ju inget illvilligt rykte heller. Barn i dysfunktionella familjer mår dåligt. Det kan jag GARANTERA!

Nej så är det ju inte. Det är vårdnadshavarna som känner sig kränkta, inte barnen. Hur kan du få det till det?

Soc utövar endast makt i de fall det är nödvändigt för barnens bästa såklart. Det är därför de behövs. Det är en hjälp och ett skydd för barnen. Trygghet.

Ja de känns väldigt cyniska och fördomsfulla.

För få anmälningar enligt mig. Folk är fega och vill inte trampa andra på tårna. Det är bekvämast att vända ryggen till och bara se om sitt eget. Så många fall man hör om där ingen larmade. Hemskt.

Nej jag är inte dåligt insatt. Är i kontakt med soc. mycket genom mitt jobb. I mitt jobb ska man då jag har anmälningsplikt men du har rätt i att privatpersoner inte måste anmäla. Det var heller inte min poäng. Poängen vara att det räcker med en misstanke för att göra en anmälan.

Hur kan du avgöra om jag vet för lite med det vi diskuterat här? Jag har andra erfarenheter än du antagligen. Jag är som sagt i kontakt med soc genom mitt jobb, har anmälningsplikt och gör ibland anmälningar. Vad exakt jag jobbar med tänker jag inte redogöra för dig. Du får tro vad du vill. Inget jag bryr mig om.

Kommer ju längre ned på listan än barns välmående och trygghet iallafall.

Vad ska dom göra åt saken då tycker du? Skolan har ju sekretess och får inte uttala sig om eleverna. Ska ts lämna över sin oro på skolan istället?

Jag anser endast det jag skrev. Att personlig integritet hamnar längre ned på listan än barns välmående och trygghet.