• Anonym (Tjejen30år)

    hjälp? hur vet jag om jag behöver hjälp?

    Jag ber er, snälla orka läsa och svara!!!!!!!<3

    Jag såg aldrig lastbilen. Jag bara hörde att någon skrek att "någon körde" och vi sprang då alla i panik.
    Jag trodde att han skulle köra rakt in i butiken.
    Sekunder efter gick jag ut på gatan för att leta efter skadade. Jag tror att jag sa "skadade? Skadade?"
    Vid utgången från butiken till Drottninggatan tittade jag ner på mina händer som skakade så mycket och jag sa om igen högt "det är bara adrenalin,det är inget farligt".
    Jag såg inga skadade och kort därefter sprang jag igen in i en butik igen då jag fick för mig att gärningsmannen gick omkring med ett automatvapen.
    Jag tror att jag var den enda (ev en till) i butiken som hade varit "närmast händelsen". Stämningen var rätt lugnt inne på affären men jag var hela tiden rädd för att någon skulle komma in med automatvapen och skjuta ihjäl oss.

    Jag har varit på semester i flera veckor sedan händelsen. En semester som var planerad sedan långt innan.
    Innan jag åkte på semester mådde jag inte alla bra.
    Nu har set ju snart gått en månad och jag har precis kommit tillbaka.

    Alla minnen som jag tryckt undan...alla känslor. Vad hör jag med dem nu??
    Jag har ju trots allt inga minnesbilder från döda kroppar eller svårt skadade.
    Var det verkligen ett trauma som jag var med om???

  • Svar på tråden hjälp? hur vet jag om jag behöver hjälp?
  • Anonym (Tjejen30år)

    Ingen??? :/

  • lidköpings pappan

    Hej!

    Välkommen hem kan vara bra att du åkte på sem få lite miljöombyte m.m

    Det är så fruktansvärt det som hände, bra att det gick bra för dig ?

    Du ska inte gå och fundera OM, du behöver prata med någon ,om det som du har varit med

    Utan ta kontakt istället finns hjälplinjer m.m

    Gör det nu och inte om 10 år.

    Bra att få prata av sig.

    Tror jag har ett par länkar på min blogg.

    Mvh lidköpings pappan.

  • Anonym (nattvandrare)

    Skönt att du var en av de som klarade sig oavsett! Det är många processer som startar i en när man är med om ett trauma. Mycket handlar om bearbetningen av minnena...det är ju då man förstår hur man mår och något  påverkat en. Så hur du mår och hur ditt psyke handskats med dina upplevelser vet du nog bäst inom dig själv. Något så fruktansvärt sätter nog en hel del spår i form av eventuella framtida rädslor, en skärpt beredskapsbenägenhet etc. Det du beskriver från butiken; rädslan att någon skulle komma in och skjuta er och ovissheten det innebar är ju en del av din fruktan som ditt minne kanske kommer hålla fast vid en  tid och påverka saker. Men jag tycker inte du ska oroa dig om inte din kropp ger tydliga signaler på et trauma eller om du utvecklar någon fobi t ex i anslutning.
    Du kan ju alltid ringa någon hjälplinje för katastrofer eller söka hjälp på en vårdcentral och be om att få prata med nån kurator ifall det blir akut.
    Ta hand om dig!

  • Anonym (Tjejen30år)
    lidköpings pappan skrev 2017-05-10 02:06:28 följande:

    Hej!

    Välkommen hem kan vara bra att du åkte på sem få lite miljöombyte m.m

    Det är så fruktansvärt det som hände, bra att det gick bra för dig ?

    Du ska inte gå och fundera OM, du behöver prata med någon ,om det som du har varit med

    Utan ta kontakt istället finns hjälplinjer m.m

    Gör det nu och inte om 10 år.

    Bra att dont prata av sig.

    Tror jag har ett par länkar på min blogg.

    Mvh lidköpings pappan.


    Tack!!! :)

    Ja jag var helt fysiskt oskadd. Det märkligaste är att jag var i en butik väldigt nära åhlens och att jag sprang ut på gatan igen (efter att lastbilen kört) men att jag aldrig så eller uppfattade att det var en lastbil som kört. Än om jag kollade mot åhlens!! Såg himla konstigt, att. ATA mitt i det och ändå inte se och/eller uppfatta det!!

    En del vänner säger "jaa...såg du lastbilen??" Och ne, föraod det inte förrän jag fick rapporter från det av anhöriga på mobilen.

    Ja, jag kanske ska ta kontakt. Men jag har ju inte ptsd..
  • Anonym (Tjejen30år)
    Anonym (nattvandrare) skrev 2017-05-10 02:08:38 följande:

    Skönt att du var en av de som klarade sig oavsett! Det är många processer som startar i en när man är med om ett trauma. Mycket handlar om bearbetningen av minnena...det är ju då man förstår hur man mår och något  påverkat en. Så hur du mår och hur ditt psyke handskats med dina upplevelser vet du nog bäst inom dig själv. Något så fruktansvärt sätter nog en hel del spår i form av eventuella framtida rädslor, en skärpt beredskapsbenägenhet etc. Det du beskriver från butiken; rädslan att någon skulle komma in och skjuta er och ovissheten det innebar är ju en del av din fruktan som ditt minne kanske kommer hålla fast vid en  tid och påverka saker. Men jag tycker inte du ska oroa dig om inte din kropp ger tydliga signaler på et trauma eller om du utvecklar någon fobi t ex i anslutning.

    Du kan ju alltid ringa någon hjälplinje för katastrofer eller söka hjälp på en vårdcentral och be om att få prata med nån kurator ifall det blir akut.

    Ta hand om dig!


    Men var det verkligen ett trauma?? Jag såg inga döda eller skakade liksom!!

    Oh ja, jag var rädd att någon skulle skjuta sig in i butiken och skjuta alla oss. Ett tag tänkte jag specifikt "jaa, nu dör jag här bland alla xx". Men. Efterhand hände ju inget och vi i butiken bar ju aldrig i fara.

    När vi blev utsläppta och jag såg en polis så blev jag så lättad. Jag bara gick och gick och grät mer och mer. Såg ett gäng, kanske 3 st, poliser som stod vid en korsning och jag grät än mer, då gick en polis ifatt mig och jsg fick en panikattack. Det kändes som att jag hade varit gisslan. Så kändes det...
  • Anonym (Tjejen30år)
    lidköpings pappan skrev 2017-05-10 02:06:28 följande:

    Hej!

    Välkommen hem kan vara bra att du åkte på sem få lite miljöombyte m.m

    Det är så fruktansvärt det som hände, bra att det gick bra för dig ?

    Du ska inte gå och fundera OM, du behöver prata med någon ,om det som du har varit med

    Utan ta kontakt istället finns hjälplinjer m.m

    Gör det nu och inte om 10 år.

    Bra att få prata av sig.

    Tror jag har ett par länkar på min blogg.

    Mvh lidköpings pappan.


    Tack igen, men verkar inte kunna komma in på din blogg..
  • Anonym (Tur du överlevde)

    Självklart ska du söka hjälp om du har så starka känslor! Kolla med ditt flrsökringbolag, ofta kan man få hjälp därifrån.

  • lidköpings pappan
    lidköpings pappan skrev 2017-05-10 08:06:56 följande:

    Hej igen

    Du kan ha Ptsd tycker hur som helast du ska kolla upp det. Det kan visa dig på så många sätt.

    Se om du kan komma in på den här

    www.familjeliv.se/blogg/sj%C3%A4lvskadebeteende


    Vet faktiskt inte hur jag ska få till en snabblänk

    Men du får kopiera och klistra ;/
Svar på tråden hjälp? hur vet jag om jag behöver hjälp?