Hur är en bra svärmor?

efter att ha spenderat fyra dagar själv med svärmor förra veckan.. (hon bor på annan ort och jag hade ärenden där att uträtta).... så kan jag verkligen relatera till en kropp uppfylld av uppdämd irritation och frustration pga svärmor.

min svärmor oroar sig för allt och ser problem i allt. hon pratar som om varken jag eller min sambo vore vuxna, som om hon tror att vi är helt oerfarna och inte förstår hur "det hårda livet" kan se ut. hon har negativa kommentar om min sambos livstil (och där med även min), hon vill fortfarande kunna påverka sin sons livsval trots att han är 35. 
hon är överbeskyddande, daltar med mat, kläder, allt möjligt som kan uppkomma. hon var på mig som en igel under fyra dagar och lämnade inte min sida trots att jag sa att jag ville vara på stan själv. "nej, jag kan inte låta dig vara själv på gatan" var hennes svar. jag bad om att få låna hennes bil så att jag kunde uträtta ärenden själv och vara lite mer flexibel och effektiv. men nej, det fick jag inte, hon skulle bestämt först lämna mig och sen hämta mig när det behövdes. men det är en typ av uppassande där en  hela tiden anar och känner att hon förväntar sig en motprestation för omtanken.

en bra svärmor är som en vän, en vuxen kontakt, som gillar att fika/ samtala vid middagsbordet typ, samt som vill passa ens barn ibland, utan att vilja uppfostra dom själv enligt egen agenda. en svärmor ska vara mogen och ha släppt sånt redan för längesen. en bra svärmor kan respektera parets integritet och behov av enskildhet. en bra svärmor kan passa upp på paret utan att vilja ha nånting tillbaka... 

det är en bra fråga ;)

jag själv är väldigt tacksam och artig och säger alltid tack för allt hon gör och försöker insistera på att hon inte ska göra så mycket. det är dock hennes sätt att vissa kärlek så jag låter henne.

det svåra för mig är att jag är så ovan med den "mamma"-stilen. mina föräldrar var tvärtom - och är det fortfarande, de hör inte av sig så ofta, oroar sig sällan och har alltid visat sin omsorg genom att låta mig lista ut saker på egen hand och de har aldrig nånsin sopat gatan framför mig. det är den typen av "mamma"-kärlek jag är van vid och därför blir det väl svårt för mig att "ta emot" så mycket, ha nån så nära. man måste få chans att ge

också i ett förhållande. nu ska jag snart "ge henne" sitt första barnbarn, kanske blir vår relation bättre då... eller så blir det värre!!

huvva.

men såklart respekterar jag henne, hon har uppfostrat min sambo o hans bror som ensamstående och gjort sitt bästa under ett långt liv..

kan däremot inte respektera när hon pratar illa om sin sons yrkesval eller gör sig lustig över honom på annat vis, då går vi i kant och jag måste säga ifrån!

men överlag tror jag att en bra svärdotter försöker knyta an och bygga en egen relation till sin svärmor. för sin egen skull och för sin partnerrelations skull.

det är ju jättecoolt om en kan bonda över hur mycket båda tycker om sonen/partnern