Får soc hantera många onödiga anmälningar?

Skolor har skyldighet att anmäla vid minsta misstanke, och det är ingen skola som gör det "bara för skojs skull" heller... De måste helt enkelt.

Även skolpersonal borde väl ha lite vett och inte anmäla för minsta begängda "oro".

Soc skulle inte ha några som helst problem att hinna med om dom kunde sitt arbete och jobbade istället för att fika och ha allehanda möten dagarna i ända.

Men det anmäls på tok för mycket idag och det är ett stort problem.

Anmälningarna har ökat, dock mestadels från förskolor/skolor. Det är även där jag upplever att de vanligaste "onödiga" anmälningarna kommer ifrån pga anmälningsplikten. Skol/förskolepersonalen vet att de måste anmäla vid minsta misstanke samtidigt har de oftast ingen utbildning att upptäcka barn som far illa och ringa in dessa. Upplever även idag att det saknas resurser i skolorna och då gör man i en del fall hellre en anmälan än att lösa problemet på skolan. Exempel på det är anmälningar där barnet kommer försent ofta, har en misstänkt diagnos osv dvs saker där andra instanser varit mer relevanta. Upplever även i mångt och mycket att kommunikationen mellan skola och henne försämrats och då inte enbart pga "omöjliga curlingföräldrar" som media ofta basunerar ut. "Onödiga anmälningar" kommer mer sällan från privatpersoner, dessa anmäler tyvärr för sällan och anser ofta att de vet för lite eller vill "utreda" lite själva först. Något som är förödande för många barn.

Faktum är att det oftare är från skolorna/förskolorna vi får flest anmälningar där vi inte alls är rätt instans. Ett vanligt scenario är "ett barn med misstänkt diagnos som skolkar och är sen och bråkig,kommunikationen med föräldrarna har inte fungerat eftersom personalen inte har tid med möten och telefonsamtal". Där handlar det snarare om dålig kommunikation mellan hemmet och skolan samt dåliga resurser på skolan för att hjälpa barnet än att barnet far illa och en socanmälan behövs. Förvisso kan vi hänvisa vidare till rätt instans men en anmälan till oss är kanske inte det enklaste sättet att lösa det problemet. Skolorna skjuter problemet över på oss och föräldrarna blir ledsna och har ofta inte ens fått info om allt som skett från skolan.

Men de MÅSTE anmäla vid minsta oro! Spelar ingen roll ifall de tänker "nja, men är lite osäker....." vid minsta lilla oro måste de anmäla, står i skollagen, finns absolut ingenting att diskutera gällande den frågan. 

Men då har de väl varit oroliga för att pojken har skolkat mycket och varit bråkig i skolan? Det låter ju något som de måste anmäla för? 

Men ja, kan tänka mig att tydligare information behöver ges ut, åtminstone tex till nyutbildade lärare exc.

Oroliga är möjligt, men har man som i en del fall inte haft kontakt med föräldrarna så är det inte oss man skall vända sig till i första hand utan inom den egna organisationen. Visst kan barn som bråkar ha det besvärligt hemma, men jag upplever att skolorna i många fall slänger över "problemet" på oss istället för att sätta in egna insatser först. Såsom att prata med föräldrarna, ha möte med dessa, koppla in specialpedagog vid ev problematik, SEDAN om föräldrarna inte bryr sig, är helt oengagerade av att hjälpa sitt barn eller barnet berättar något om hemsituationen som väcker en misstanke- DÅ är det läge för en anmälan. Tyvärr upplever jag att man hellre gör en anmälan och släpper allt istället för att se vad skolan kan göra på plats i första hand och ta den tiden att möta föräldrarna som ofta är ovetande om det som sker. Istället får vi i många fall lägga resurser på att medla mellan skola och föräldrar om varför skolsituationen inte fungerar och där handlar det i de flesta fall inte om att barnet far illa i hemmet. Finns det en resursstark skola som använder sina insatser rätt samt resurstarka föräldrar med engagemang är en anmälan till oss i det läget totalt onödig i det läget eftersom ingen misstanke om att barnet far illa i hemmet inte finns- utan enbart utebliven kommunikation och uteblivna insatser från skolan.

Håller med dig i vad du skriver. Hur många är det som anmäler utan att ha försökt prata med föräldrarna innan?

Jag är själv lärare så ser saker från båda hållen men vår sons skola har gjort anmälningar mot oss 2 ggr, trots att Soc säger att de gjorde fel första gången. Sonen har mått dåligt och haft kontakt med BUP under hela högstadietiden. Trots gott samarbete med skolan och trots att de hela tiden vetat precis vilken hjälp vi fått eftersom vi berättat om det (mediciner, kurator, föräldrastöd) så anmälde skolan. Första gången efter att alla insatser satts in, antagligen för att de ansåg det var för långsamma framsteg och de helt enkelt inte riktigt visste vad de skulle göra härnäst. Den gången la handläggaren ner alltsammans efter att vi pratade i telefonen. Jag ringde för att ändra tid för mötet vi hade fått men då började vi prata om saken och hon insåg att vi hade redan all hjälp, vi hade bra samarbete med skolan och vi var vettiga föräldrar. Då sa hon att skolor ibland anmäler just för att "det är nästa sak på listan" istället för att faktiskt fundera på om en orosanmälan skulle hjälpa barnet. 

Nästa gång var ca ett år senare. Skolan hade ny kurator som var ganska "på" (bra förvisso) och ville orosanmäla för att hon hoppades att Soc skulle kunna bidra med några fler resurser än de vi hade från BUP (oklart vad). Hon tom skrev i anmälan att de inte alls var oroade över oss som föräldrar eller dylikt. Iaf, vi kom på ett möte på soc och kuratorn var med. Efter ca 5 min förstod vi att soc-personalen lite grann undrade vad vi gjorde där. Vi berättade hela historien och hon frågade noga om alla resurser och konstaterade att vi fått mycket och bra hjälp (sonen klarade ändå inte skolan nåt bra eftersom han ff mådde dåligt). Kuratorn frågade då om de kunde stötta upp på något annat sätt men de sa väldigt tydligt att nej, det kan vi inte och ni har redan all hjälp man brukar säga är bra att få, ni är vettiga aktiva föräldrar och ni har bra samarbete med skolan.  Detta var i höstas. Så det ledde ingenstans.

Nu mår sonen ff dåligt och skolan är åt helvete, då får jag mail från rektorn om att de funderar på att göra en tredje anmälan. Why? 
Vår kontakt på BUP blev nästan arg och de på Soc skakade på huvudet.  Denna tredje anmälan har ännu inte gjorts så jag antar han ångrade sig. Man får ju fundera på varför man skriver en orosanmälan. Delvis tror jag det är skolans frustration i vår sons fall, att inget de gjort direkt har fungerat de här åren men att lägga orosanmälningar på hög är knappast lösningen när alla instanser säger att vi är helt vettiga, vanliga, bra föräldrar, vi gör rätt saker och vi har rätt kontakter.  Tror delvis att rektorn vill att det ska synas att de gjort nåt.  
Jag har även frågat rakt ut om de anser att det är något med oss föräldrar som de inte säger, men de har varje gång snarare bedyrat att de hela tiden tyckt vi är vettiga att ha att göra med, vi har hela tiden varit öppna med sonens problem och vi har velat ha ett bra samarbete med skolan.

Jag hade gärna sett att man uppdaterade sig någon gång varje/vartannat år i ämnet som är viktigt och som jag brinner för. I många fall tror man att blåmärken, bråkighet osv är de enda tecknen. I många fall är det extremt "duktiga" barn som far illa, barn som tar ett stort ansvar, är överdrivet ordentliga och ofta beter sig äldre än sina kamrater som har missbrukande föräldrar. Dessa barn har skött sig själva och fått vara förälder åt både föräldrarna och yngre syskon sedan de varit riktigt små- den gruppen talas det väldigt sällan om. Istället uppmuntras dessa av skolan vilket ofta lägger en större börda på barnet som ingen del fall aldrig fått vara barn.