Fler 22-26åringar som planerar barn/syskon?

Hej! 
Jag fyller 22 och min fästman är 25. Vi har några vänner som har barn men inga vi inte umgås med, eftersom dom är upptagna med deras barn ;) Ingen utav våra närmsta vänner har barn men vi vet ett par som försöker men inte fullt ut utan mer "blir det så blir det". 

Jag väntar in BIM nu som ska komma på måndag eller tisdag. Är alltså BIM -5. Testa igår kväll men negativt... tänkte testa imorgonbitti igen med morgonurin 

Vi har en familj vi umgås en del med som har barn men de bor en bra bit bort så det är lite meck att få till en träff. Dessutom har de två barn med 18 månader mellan så de lever ett betydligt mer hektiskt liv än vad vi gör med vår 2,5åring. De har däremot massa vänner med barn som bor nära dem så man känner sig ändå lite ensam. Mammorna på Vincents förskola är dessutom betydligt mycket äldre än jag så där har jag heller inte fått napp.

Hur många månader har ni försökt och är det första barnet? Vad spännande att ni redan börjat försöka!

Jag har inte heller sagt till någon att vi har börjat försöka. Alltså första månaden som vi försökt! Har ventilerat till min kompis som är närmare 30 och har ett barn :) Men vi vill att dem 12 första veckorna ska ha gått sen får man se om man säger tidigare för att man är så stolt! 

Ja vi köpte hus för 2 år sedan så jag ser inte åldern som ett problem då jag känner mig äldre än vad jag egentligen är eftersom jag umgås med bara äldre  om ni förstår vad jag menar

Hur många månader har ni försökt?

Attans jag skrev ett svar som av någon konstig anledning försvann.. försöker igen.

Ja precis vi skall börja försöka i juli men var och tog ut spiralen idag och jag tror att det är rätt bra då jag är betydligt mer nervös inför den här graviditeten än min första. Tror det beror på att det var mycket som var jobbigt och jag har lätt att katastroftänka och inbilla mig att allt kommer att bli jobbigt och tufft. Dessutom har vi vår lilla trio och vardagen är stabil och trygg och det känns som en stor risk att slänga in en fjärde person i ekvationen, tänk om allt bara blir pannkaka?! Däremot så är barnlängtan stor och det skall bli fantastiskt att få bli gravid igen och jag veet ju att det kommer att bli bra i slutändan.

Känner igen mig i det där med att känna sig äldre än vad man är. Känner precis likadant och särskilt efter att jag fick barn. Var ju 21 när jag fick Vincent. Det var några få som visste innan vecka 12 (våra föräldrar och några nära vänner) men annars gick vi ut med det "officiellt" efter vecka 12 (hade väldigt stor mage tidigt så det var svårt att dölja, hehe). Denna gången vill vi nog vänta lite även med de närmsta men vi får se, man kanske inte kan hålla sig ;)

Åh vilken härlig idé! Perfekt med mors dag nu den 28onde men du får ju se nu om det tar sig först ;) För svårföräldrarna berättade vi med t-shirts och de blev jätteglada (jag var dock inte med vid tillfället).

För mina föräldrar var det lite jobbigare att berätta. Jag var otroligt rädd för att de skulle bli besvikna och skrev därför ett mejl och såhär i efterhand var det helt rätt. De fick chansen att i lugn och ro reagera och jag slapp deras första reaktion. De var dock otroligt stöttande från första stund. Jag var student då och är det fortfarande (5,5årig utbildning på universitetet) och min absolut största rädsla är att jag skall få samma reaktion från mina föräldrar igen. Deras åsikter betyder otroligt mycket för mig. Samtidigt vet jag att vi nu sitter i en helt annan sits, jag är äldre och mycket tryggare i mig själv och mitt liv som mamma så oavsett vad kommer det bli kanonbra. Skall bli fantastiskt kul att få bli en familj "på riktigt" med ett litet syskon!

Hur har det gått för dig Lojjjssan??