Kan jag boka kuratorkontakt till min man?

Min man har en trolig aspergerdiagnos. Han är "halvt" utredd. I "samråd" med läkaren avslutade han utredningen eftersom han är välfungerande på sitt ensamarbetande nattarbete, så då tyckte inte läkaren att det fanns behov av en riktig diagnos.

I perioder så har min man den senaste tiden börjat må dåligt och det går ut över oss alla, allra mest över vårt 3-åriga barn. Min man försvinner in i sig själv och vårt barn som tillbringar mycket tid ensam med min man, uttrycker för mig att han upplever att pappa inte svarar. Vårt barn har också börjat ignorera min man när de har en konversation (om jag är hemma) och vänder sig istället till mig och säger att han inte hör eller förstår vad pappa säger, fast han mycket riktigt gör det. Det här gör min man ledsen, och så mår han ännu sämre. Till saken hör att vår son tillbringar nästan dubbelt så mycket tid med min man än vad han gör med mig, så han påverkas i allra högsta grad av min mans mående.

Min man beter sig över huvud taget märkligt (märkligare än tidigare) och har gjort så ett tag. Jag misstänker att han har en depression och har bett honom kontakta vården. Han är extremt konflikträdd och folkskygg och det tog mig 3 månader att förmå honom att söka hjälp efter att jag hade gett honom telefonnumret han skulle ringa.

I vår kommun fungerar det tydligen så här: man ringer till vårdcentralen och får en telefontid, efter att man har stått i telefonkö. Därefter så ringer en sjuksköterska upp senare under dagen och lyssnar på vad man behöver hjälp med. Bara detta är nästan övermäktigt för min man att utföra, men till slut så lyckades han och lyckades också till slut beskriva vad han behövde hjälp med. Sjuksköterskan i sin tur bokade en telefontid till en kurator som skulle ringa upp en vecka senare. När kuratorn ringde upp och lyssnade på vad min man sade, så sade hon att hon personligen inte kan boka in en tid, utan att han måste träffa en läkare först. Hon sade också att han troligen behöver någon form av mediciner, som bara läkaren kan ge. (Jag vet faktiskt inte i vilket skick han var eller hur han uttryckte sig, men han har generellt svårigheter att prata om sina känslor, men det kom som en chock för mig att hon bara vid ett telefonsamtal tog upp att han kanske behövde mediciner.) Därefter sade hon att läkaren troligen kommer att skicka en remiss tillbaka till henne och då kan de träffas på riktigt, om läkaren inte bedömer att det är annan hjälp han behöver.

Och där tog det stopp. Min man fixar inte att ringa till vårdcentralen en gång till, stå i telefonkö och sedan prata med en sjuksköterska som kan boka en tid till en läkare, som sedan kan skicka honom till samma kurator. Min man är högst ovillig att prata med flera personer om samma sak. Han vill heller inte alltid ha hjälp men hela vårt förhållande håller på att gå under över hans mående. I perioder så uttrycker han själv stark önskan kring att han behöver någon att prata med, men prickas det inte rätt in under den perioden, så är det desto svårare att förmå honom att söka hjälp på egen hand.

Kan jag som nära anhörig göra detta? Kan jag ringa vårdcentralen och förklara läget och kan jag då boka en läkartid åt honom? Hur gör man egentligen som anhörig?