Taldyspraxi

Kan hon förstå tal på vanligt sätt eller har hon även svårt att höra/förstå?

Min son har svårt att formulera ord men även svårt att höra dem. Man kan be honom härma ett ord och så säger han det tillbaka helt fel med bokstäverna i fel ordning.

Hon hör bra, och har bra språkförståelse och ett stort ordförråd. Hon har svårt att uttala orden. Hon kan få det rätt en gång för att sedan inte få det att fungera gången efteråt.

Jag har två grabbar som har dyspraxi. De fick tidigt sina diagnoser ( grav verbal dyspraxi) och har nu hunnit bli 7 och 9 år gamla. De behöver fortfarande träna sitt tal men det går åt rätt håll och bådas tal är nu begripligt sen ett tag tillbaka även för utomstående.

Vad kommer ni få för hjälp nu?

Vi ska ha ett behandlingsmöte efter sommaren och sedan blir det regelbundna logopedträffar vad jag förstår.

Hon blir 5 år i september. Vad jag förstår så har hon inte någon grövre form utan är nog någonstans strax under medel. Jag såg en film som jag fick rekommenderad från logopedmottagningen här i Borås där de också visade olika klipp med barn med olika grader av dyspraxi och kände igen henne ordentligt i något av barnen där.

Har otroligt stöd i hennes förskola, hennes ansvarspedagog, är otroligt engagerad och specialpedagogen som är kopplad till förskolan är insatt på henne sedan tidigare.

Hur upplever ni stödet i skolan? Det är sådant som oroar mig mycket, att hon inte ska få stöd hon behöver när hon börjar där och att andra barn ska vara elaka för att hon talar annorlunda

Är hennes tal för det mesta förståeligt även för utomstående? Skönt att ni verkar få bra hjälp. 

När det var dags för den äldre av dem att börja skolan var vi såklart oroliga och efter en del tvekan valde vi att låta honom börja i en vanlig klass. Förutom att det var svårt att förstå honom ordentligt ( även om det började lossna mer några månader innan skolstarten) så har han dessutom andra diagnoser som bl.a gör att han har svårt med den sociala biten. Han kände inte heller nån i klassen.
Trots allt detta så har inte hans klasskompisar varit elaka mot honom. De hjälpte däremot ofta till i början att tolka det han sa till fröknarna då barnen ofta förstod bättre vad han sa än fröknarna. Han har redan från dag ett räckt upp handen och velat säga saker även om han inte alltid blivit förstådd.
Han har tränat med en specialpedagog på skolan som i början hade kontakt med hans logoped för att få råd och tips och numera har kontakt med en logoped som är knuten till skolan. De har hittat varandra på ett bra sätt och han tycker om att gå till henne och träna. De tränar fortfarande ett par ggr i veckan.

När hans yngre bror skulle börja skolan valde skolan att starta upp en språkklass med en specialpedagog och en logoped till den klassen. En mindre grupp barn i olika ålder. Med tanke på att alla barnen i den klassen har språkliga problem i nån form så blev inte han mer annorlunda mot nån annan i klassen och inte heller han har nån gång blivit retat för sitt tal. Nu till hösten ska han helt gå över till en vanlig klass (han har tidigare haft vissa lektioner med vanliga klass, andra med språklassen) Han ska däremot fortsätta att träna med logopeden.

Vet inte om vi bara haft tur att bägge barnen klarat sig undan elakheter från de andra barnen. Visst har några undrat varför de inte kunnat prata som vanligt men när de fått det förklarat så har det inte varit mer med det. Ett barn frågade en gång läraren vilket land sonen kom ifrån då hon trodde att han talade med en brytning.

Vi har nog också haft tur att vår närmaste skola varit beredda att lägga resurserna som behövs på barnen. Det verkar väldigt olika från skola till skola. 

Ni har en hel del jobb framför er. Men min erfarenhet är att det hårda arbetet ger resultat och mycket kan hända med talet på ett år så kanske är din dotters tal inte längre så avvikande när det är dags för skolstarten.

Verkar hon själv tycka att det är jobbigt?

Vi och hennes förskola har nog kommit fram till att hon gör sig förstådd ok under omständigheterna, man kan behöva fråga henne några gånger om det är långa meningar, men kortare meningar tycker åtminstone jag att man förstår.
Är det en helt och hållet utomstående som aldrig träffat henne kan jag behöva tolka. Jag tror en del av det hela också beror på att hon pratar väldigt snabbt, försöker få henne att ta det lugnare när hon pratar.

Hon är en otroligt social tjej som pratar hela tiden och vill samspela med alla hon träffar. Verkligen alla, man kommer knappt genom affären ibland för att hon ska säga hej och fråga alla hur de mår och vad de handlar.

Än verkar hon inte tycka det är så jobbigt, hon kan sucka lite om man ber henne upprepa många gånger (men jag har en hörselskada som gör att jag inte helt hör henne om det är mycket ljud runt omkring.)
Men man ser på henne att energin tar slut fort när hon måste koncentrera sig på sitt uttal, man ser att hjärnan får arbeta hårt.

Vilket bra stöd ni verkar ha i er skola.

Hej.

Jag har en son född 2011 med verbal dyspraxi. Jag följer även dig på Instagram och försöker söka så mycket stöd utifrån som möjligt. Han går i skolan nu och talet går ganska trögt framåt. Har ni några tankar på språkklass? Går talet framåt med talträningen i hemmet? Hur ofta får ni träffa habiliteringen? Jag önskar vi hade mer stöd för stunden.

Det är givande att följa er på instagram och se hur ni tränar.

Mvh Elsa