Måste man spara till barnen?

Jag tycker att man kan ge sina barn ett grundsparande, men undvika alltför stora summor.
Det är exempelvis rimligt att barnen får spara ihop till kontantinsatsen själv (via jobb där de kanske får bo inneboende eller fortfarande hemma medan de jobbar och på så sätt hålla nere kostnaden), men att föräldrar kan hjälpa till att täcka upp för att få bort exempelvis de högsta räntelånen (oftast över ca 75 %) via sparande för barnen eller också via privatlån.

När jag sålde min förra lägenhet var många spekulanter föräldrar som skulle köpa den för sina barn. För mig kändes det lite väl tilltaget att ge sina barn en bostadsrätt. Även om det inte är rimligt att en ung vuxen ska kunna spara ihop till hela summan för en bostad i Sthlm kan man ändå kräva att de ska jobba ihop till en del av den själv.

Jag kan även tycka att det känns lite skevt att en generation unga vuxna får så otroligt olika förutsättningar. Under den tiden då åtminstone de flesta barn bara hade ett grundsparande och resten hängde på dem själva kändes det som om en majoritet åtminstone hade hyfsat likartade chanser i livet.
Idag har en hel del 90 meters försprång i ett 100-mesters lopp, när de får bostad, buffert, körkort och ibland även en del pengar för studielivet av sina föräldrar, medan andra gör hela eller största delen av jobbet själva.

Varför ska man inte spara är min fråga??

Vill man inte underlätta för sina barn när deras liv starta på riktigt!!
Att de ska kunna köpa lite möbler till deras första lägenhet, eller köpa en lägenhet, köpa en bl, finns massor av exempel?

Därimot skulle jag inte tillåta att de resde jordenrunt för de sparade pengarna.

Varför göra det vårare för sina barn än vad det behöver vara??
Ett startkapital är aldrig fel!!