Seven Costanza skrev 2017-05-21 08:08:00 följande:
Exakt samma för min son som är jämngammal och också är tvåspråkig i svenska och engelska. Mamma, dada och bye bye har han sagt länge men allt annat är bara ljudande som vi inte kan tolka som exakta ord. Han pratar jättemycket men som sagt inga tydliga ord mer än de tre. Jag är hemma med honom så jag tillgodoser ju hans behov och erbjuder saker tills det blir rätt så han behöver inte kunna säga mycket, men om jag frågar om han t ex vill bada så går han in till badbaljan i ett annat rum och om jag säger att nu ska vi borsta tänderna så går han och gömmer sig för det gillar han inte .
Tvåspråkiga barn är ofta lite senare med talet och en del menar även att barn som varit rätt tidiga motoriskt (vilket vår son är) är senare med talet och tvärtom. Samt har jag hört att pojkar ofta är senare med riktiga ord än flickor. Vårt barn ska börja trespråkig förskola i augusti och då lossnar det säkert när han måste göra sig förstådd. Vi är inte oroliga i alla fall för vi märker ju att han förstår jättebra och kan många ord även om han inte kan säga dem själv ännu.
Jag har också hört det att två-(eller fler)-språkiga barn ofta kan vara något sena i talet. Det tycker vår BVC-sköterska är skitsnack, och menar på att dessa barn börjar prata samtidigt men brukar upplevas ha ett mindre ordförråd eftersom de lär sig ord på två språk (och att de då bara kan få plats med en visa mängd ord i hjärnan vid en viss ålder liksom). Men jag märker ju hos honom att han klurar en hel del på det där, och förstår olika saker på de olika språken. Oroar mig lite för vad BVC ska säga nu då, hon får typ en bekymrad rynka i pannan när sonen är lite sen och säger bekymrat "oj oj oj" när han inte "klarar" allt på "testerna".
Jag förstår inte varför det ska vara sån hets på i alla fall vår BVC. Om vår unge nu är utvecklingsstörd (det tror jag inte alls att han är) så märks det ju ändå tids nog - det är ju knappast avgörande om han sa 8-10 ord vid 1,5 år eller inte...
