Ett av barnbarnen är svarta fåret

Tycker att du verkar vara en bra mormor! Du verkar verkligen försöka umgås med barnen! Jag förstår att det är jobbigt. Har inget bra svar.. har han uttryckt det till dig att han får mindre tid? Förstår han att han gör fel när han är olydig, och tex sparkar djur osv? Alltså skulle det gå att förklara att han måste ändra beteende för att du ska ta med honom på längre turer?

Vet inte om han riktigt fattar när han gör dumt. När han blir frustrerad så gör han dumt. Börjar kasta saker omkring, söndrar syskonens saker med flit, kan börja spotta omkring sig, skrattar när han gör det. Om man blir arg och ställer ultimatum så kan han lova att vara snäll. Men han verkar inte förstå vad det betyder. Han har också svårt att uttrycka sig, kan oftast inte själv förklara sitt beteende. Han har säkert nån typ av asperger eller nåt.

Som tur så tar hans morfar och hans sambo honom ibland. Tror morfar lite har tagit honom som projekt eftersom ingen annan orkar.

Testa att gå igenom allting innan med honom, vad ni ska göra, tidsplan och vad som förväntas av honom.

Hej,

Jag fick lite tankar... Tycker oxå ni verkar vara bra far- eller morföräldrar. Känns spontant som att det är viktigt att han får lika mycket tid som de övriga barnbarnen för att han inte ska känna sig åtsidosatt. Kan ni ta med både honom och hunden ut på vandring över dagen? Hunden springer snabbt undan när den är lös, pojken blir av med energi och kan få utlopp för nyfikenhet över insekter mm och klättra på stenar mm. Han kan inte skada någon annan om det inte finns andra i närheten heller och ni kan slappna av på ett annat sätt. 

Funderade oxå lite på om han inte kan vara ett "bortglömt" syskon. Mitt mittenbarn var ganska stökig av sig och en kompis påpekade att det ofta är så med mittenbarn pga att de är "bortglömda". Jag höll inte med eftersom det var han som "tog plats" och ofta fick både saker och uppmärksamhet. Men det var liksom inte det som det handlade om fick jag mig berättat. Som nyfödd bebis blev han satt i babysitter lr lagd på en filt när storebror behövde hjälp. Sedan kom ytterligare ett syskon som fick mycket uppmärksamhet eftersom det förmodligen var vår sista. Omedvetet fick den mittersta klara sig mycket själv som både nyfödd och sen som 3-4 åring. Är tydligen väldigt vanligt i familjer med flera barn att det blir så och därför brukar ofta "mittenbarn" bli stökiga. Lika omedvetet som familjen i övrigt har agerat söker de uppmärksamhet på sitt sätt. 

Ett barn är inte elakt. Han vill kanske ha mer reaktioner än att faktiskt skada/såra. Uppenbarligen har han det jobbigt (och även ni), men han är inte elak trots sitt beteende.

Tycker tipset ovan var bra, om att släppa barn och hund lös. Kämpa på för att han inte ska hamna utanför, ni gör ett utomordentligt jobb som morföräldrar.

Instämmer med föregående. Ni verkar vara fina morföräldrar.

Låt inte barnet hamna utanför, med negativa förväntningar redan. Han är så liten ännu. Sänk ambitionerna och gör sådant han klarar av. Det viktigaste är ju relationen till er, inte att göra "häftiga" aktiviteter. Många barn blir lugna i skogen. Barn behöver många erfarenheter av att "lyckas" och av positivt samspel och att andra tycker om dem.

Barn som har lite svårare med impulskontroll kan lätt fastna i ett fack i andras ögon o stämplas som bråkiga, det blir en självuppfyllande profetia. Rekommenderar varmt att läsa "Barn som bråkar" av Bo Hejlskov!

Vad har utredningen givit för svar då? Du skriver "asperger eller nåt". För mig som har ett barn med asperger låter det ganska dumt att skriva så. Mitt barn har heller aldrig betett sig som du beskriver så det behöver inte vara asperger alls. Men om det finns en utredning verkar det inte som du fått info?

Han har inte fått någon diagnos än i allafall. Annat än att han är högsensitiv och reagerar starkt på stimulin. Han har svårt med att sätta sig in i andras känslor och utgår alltid från sig själv. Klarar inga förändringar. Jag ser likheter med Asperger.

Sa inte att han är elak utan att han gör elaka saker.

Bra tips. Ska göra det nästa gång jag har honom.

Intressant teori men han var ju yngsta barnet i 4,5 år, och inget mellanbarn ännu då och svårigheterna syntes redan när han var 1.

När jag haft honom så har jag ofta just över dagen. Natten är iofs inget problem heller. Grejen är att han har börjat fatta att syskonen fått mer än så. Har varit på hotellresor och veckolånga resor med dem. Detta vill jag inte göra ensam med honom. Jo, skogen är bra, han är en liten Emil och borde ha natur omkring sig , träd att klättra i, och en liten snickarboa