Slogs med min pappa

Eller så kanske du bara ska börja lyssna på vad din pappa säga.

Om din pappa säger åt dig lyd.

Enkelt va.

Du verkar ha svårt med ilska och impulskontroll... Tur du skall på utredning, då kanske du kan få hjälp. Däremot måste du själv ta dig samman. Lyssna på din pappa. Säger han åt dig att gå in så plockar du ihop och går in, göra klart får du göra imorgon istället. Så enkelt är det! 

Du är den som gjort fel i alla steg här. Du kommer behöva mogna och växa till dig. Dags att börja med det redan nu!

Ok ni behöver jobba med problemlösning. När han kom ut och sa till dig att komma in så skulle du ha sagt att du hade uppskattat några minuters förvarning så att du skulle få tid att avsluta det du höll på med. En fullkomligt resonlig och rimlig förfrågan som din pappa säkert kan gå med på eller i alla fall borde kunna ge dig en väldigt god anledning till att inte gå med på (Typ att det brinner eller att sufflén väntar).
Nu kan du fortfarande be honom om att i framtiden förvarna lite eller i förväg komma överens om en tid som du själv håller reda på, men först måste du be om ursäkt för din del av bråket. Det verkar som om du förlorade humöret och både uppförde dig och uttryckte dig oacceptabelt. Be om ursäkt för det, säg att du jobbar med att behålla kontrollen och lugnet och att du skulle uppskatta att han stöttade och hjälpte dig med det.
Klart! Kramas eller skaka hand och move on.

OMG väx upp och lyssna på vad din pappa säger. Så länge du bor i hans hem ska du fan lyda. Du låter som en skitunge. Han gjorde helt rätt som tog dina nycklar. Hade du varit mitt barn hade jag sålt moppen för beter man sig som du beskriver att du gjorde samt hotat att död någon så förtjänar man ingen moppe.

Han gör fel och du gör likadant som honom. Kanske behöver din pappa också utredas?

Men du kan inte ändra honom eller säga vad han ska göra, bara fundera på om du vill bli likadan som honom och ta ansvar för ditt eget uppförande.

ni har nog adhd båda två. är ju ärftligt.

Ni verkar båda två behöva gå på utredning och familjeterapi. 

Det är inte normalt att reagera som du gör och det är inte heller normalt att hantera sin tonåring som din pappa gör. MEN - det kan bli bättre om ni får hjälp. 

Börja med att räkna till 10 och försök lugna ner dig innan du säger eller gör något som du senare kommer att ångra. 

Om du slutar att provocera honom går det nog bättre!
Att be snällt om saker och förklara varför man vill vissa saker brukar funka mycket bättre än att kalla folk för fula ord. Du skriver att det är han som bråkar hela tiden, men vi som läser din berättelse ser ju att det var du som började, och sedan fortsatte ni två att göra och säga dumma saker.

Jag hoppas att du lär dig förstå hur man hanterar besvikelser, planerar sin tid, förhandlar med andra och löser konflikter. Din pappa kan också få tips på hur han kan hjälpa dig att göra dessa saker.