Barnen vill inte vara med pappan pga ny fru.

Tänk dig själv att få en extramorsa/extrafarsa som du själv inte valt. Och som du kanske inte gillar. Kemin funkar inte. Men du är ändå tvingad att umgås med henne/honom, vara trevlig, artig och DESSUTOM bo hos henne/honom en vecka i taget. Eller bo överhuvudtaget?

Ja stackars din kompis! Här kommer hon och är trevligt och allt och så har ungarna mage att inte vara supertacksamma över den nya situationen.

Synd att du som kompis måste må illa över sånt här. Du som inte ens är inblandad. Eller är det kanske så att det dig det handlar om?

Jag tycker att vuxna som har barn som inte trivs hos dem borde fundera rejält över situationen som deras barn är i och vad de som vuxna kan göra åt den. Inte lägga över ansvaret på barnen. Pappan borde fundera över sitt eget beteende, hur han introducerat den nya, hur snabbt på det kom en ny bebis i familjen. Han borde ägna sig åt självrannsakan istället för att bli "jättebesviken och ledsen".

Tänk dig själv att få nya "föräldrar" lite hit och dit. Nån ny som ska flytta in, ett nytt barn som ska vara "syskon". Och hoppsan, en ny bebis. Bara att tugga i sig. Sånt kan få barn att slå bakut, och det är som det ska, barn är också människor och borde få ha något att säga till om i sin egen tillvaro.  

När mina föräldrar hade skilt sig blev jag introducerad till inte mindre än 7 nya kvinnor som min pappa var tillsammans med. Och var och en av de kvinnorna krävde att jag skulle behandla dem som den drottning de tyckte att de var. 

Då kan man tala om att må illa! 

Så för att hon är snäll ska barnen lägga son vilja åt sidan? Var hon orsaken till separationen? I så fall förstår man barnen.

Som vanligt i dessa frågor bryr sig ingen om att barnen vid en separation gör den största uppoffringen. De ska bara acceptera att bli ett VV paket och ta emot nya syskon och föräldrar med öppna armar.

Att barn på sikt mår bättre av att föräldrar med problem (attraktion borta) separerar är en myt.

Så för att hon är snäll ska barnen lägga son vilja åt sidan? Var hon orsaken till separationen? I så fall förstår man barnen.

Som vanligt i dessa frågor bryr sig ingen om att barnen vid en separation gör den största uppoffringen. De ska bara acceptera att bli ett VV paket och ta emot nya syskon och föräldrar med öppna armar.

Att barn på sikt mår bättre av att föräldrar med problem (attraktion borta) separerar är en myt.

Din inställning gör mig mörkrädd. Vet du att barn är människor? Med känslor och behov?

Om det går snett mellan förälder och nya partners måste föräldrarna reda ut det med sina barn. Och tänka noga efter innan de skaffar nya ungar på löpande band. 

Och vad i hela friden har mamman med detta att göra? Det här handlar väl om pappan och hans  nya fru? Då är det väl pappan och den nya som får ta tag i situationen och hitta en lösning? Är det mamman som är egoistisk för att pappan har hittat en ny som ungarna inte gillar och även skaffat nya barn med henne? 

Varför ska barn foga sig i allt som vuxna hittar på? Det finns tyvärr gott om omogna, egoistiska vuxna som gör allt möjligt dumt mot barn. Varför ska barnen inte få protestera mot en situation de inte trivs i?

Du verkar ta väldigt personligt illa vid dig av den här situationen. Och du skriver så aggiterat och känslomässigt.

Barn har nästan ingen kontroll alls över sin tillvaro så det minsta man kan göra är att som vuxen vara hänsynsfull och mogen i de beslut man tar som påverkar barnen på olika sätt. 

Det är helt okej för mig att du mår illa. Det finns mycket att må illa över här i världen. Bland annat föräldrar och styvföräldrar som inte bryr sig om att göra barnens tillvaro dräglig under deras uppväxt.

Nä och vad vet du?

Man gillar inte alla. Du kanske inte skulle bli överlycklig om jag flyttade in hos dig och boade in mig. Vi skulle förmodligen inte gilla varandra särskilt. Så vi kan låtsas att du är barnet och jag är din nya styvmamma. Härligt och mysigt va?

Låter mer som du är hans nya, som vän finns det liksom ingen anledning att engagera sig till den milda grad att man "mår illa". Dessutom har du som "vän" garanterat inte all information eftersom du så tydligt valt att stå på en sida.

Du fyller på lite efter hand här när du får mothugg. Och du är ju väldigt insatt i historien för att inte ens vara en av parterna.

Jag fattar inte ens vad du skriver där på slutet, du hamnar in nåt slags känslomässig återvändsgränd i ditt resonemang. Ta ett par djupa andetag och tänk efter hur mycket energi du ska lägga på att uppröras över din väninnas självvalda situation. 

Jag tycker att alla föräldrar har ett ansvar för barnens väl och ve och detta ansvar går rätt långt utöver deras egna behov. Det innebär att de måste tänka efter noggrannare innan de tar beslut som påverkar barnen, dvs flyttar ihop med någon ny, skaffar nya barn, flyttar långt bort från barnen. Alla såna beslut som tas kommer att få konsekvenser för barnen och i slutänden för hur relationen med barnen utvecklas.