Min 11-åring gillar inte min nya man

Du kan inte tvinga dina barn att umgås med dig om de är vuxna. Det är upp till dina barn om de vill umgås med dig.

Behandlar du dina barn illa som barn vill de kanske inte se dig oavsett vad du vill.

Bor du hos TS ?

Vi har bara hört hennes version.

Man blir också mörkrädd av människor som du som alltid tar för givet att det är barnen som är fel på och föräldrar / bonusföräldrar har alltid rätt.

Ja men exakt! "Får inte jag som vill så tänker inte jag bo med er!" Undrar just hur de barnen som får som de vill känner det i vuxen ålder? Typ "du brydde dig inte mer om ditt eget barn än att du lät mig flytta bara sådär. Tyckte du att det var skönt att bli av med mig eller?"

Det gör jag / vi inte.

Jag och flera har kritiserat TS eftersom hon avfärdar dottern och hennes känslor med " Själv tycker jag det inte är en giltig orsak till att inte vilja bo - att man inte tycker om någon. " osv.

Istället av att lyssna på henne och försöka ta reda på varför hon mår dåligt och inte trivs...

Det finns fina och trevliga bonusföräldrar , och det finns vidriga sådana , men det sist nämda oftast låtsas vara fina och trevliga när föräldern är med...

Men beter sig helt annorlunda när hen är ensam med barnet.

Inte undra på att psykologer pratar om den söndercurlade generationen som inte klarar någonting..

Ja och ÄNDÅ vill dottern inte bo där. Det måste finnas en anledning. Barnet är 11 år (!).

Nej men du vet det finns andra saker som barn kan råka illa ut av. Det behöver inte vara så extremt för att det enligt er, vuxna människor, ska vara en godkänd anledning. Kränkningar, otillräckligt med bekräftelse, skäll, klagomål mer än beröm, dömande blickar, utanförskap, en känsla av "de vill egentligen inte ha mig här, är till besvär" = dålig självkänsla.. men också vanvård, missbruk, glåpord, slag. Vi vet ju egentligen ingenting. Det vi vet är att det finns en 11åring som inte vill bo hos sin mamma längre och skyller på reglerna. Även ett syskon som "hakar på". Mamman tycker inte att de ska dra så fort de inte passar.. något är det. Jag gissar på något av det jag skrev.

Något som dessutom är fascinerande med samhället är följande; när ett barn inte vill bo med sin pappa så skriker alla att han MÅSTE ju utsätta barnet för något hemskt som gör att dom inte vill dit, alternativt att det finns en av omgivningen stämplad elak styvmamma som hatar sina bonusar...

När ett barn inte vill bo med sin mamma.. då beror detta fortfarande på pappan, då heter det att han projicerar sitt olyckliga liv han fick när kvinnan och mamman i hans liv valde att lämna och gå vidare. Buhu.. klart pappan då förvandlas till en bitter projicerande manipulerande idiot mot sina barn- för att straffa mamman!!

Och så undrar vi också i dagens "jämställdhetssamhälle" varför det är så lätt som kvinna i vårdnadstvister idag att kunna hävda misshandel och övergrepp från sin fd partner och på så sätt vinna vårdnaden :) OT men ändå, fundera på det en stund.

Mor är inte alltid rar.

Jag gissar att dottern har funnit att det är ett vinnande koncept att tala illa om mamman och hennes nya man och deras regler osv,vilket gör att pappan och hans nya kvinna inte vill sätta upp några regler för att på så sätt framstå som bättre föräldrar.
Tyvärr har dessa nya familjekonstellationer gjort att skilda föräldrar ofta tävlar mot varandra om barnens gunst och föräldrarnas dåliga samvete blir en extra sträng att spela på,vilket inte alltför sällan leder till ett osunt curlande där föräldrarna inte längre vill framstå som en sträng förälder,utan hellre vill vara en snäll kompis.

Jag skulle inte släppa in personen i mitt hem tills jag visste att han klickade med barnen!

Då skulle han åka ut! Barnen går först och det är främst deras hem.

Instämmer!

Ja det blir väl bra! Då kan alla självutnämnda familjeexperter på FL ta ledigt samtidigt som antalet separationer skulle minska kraftigt då en skilsmässa inte är lika happy happy om man inte får träffa andra. Och barnen slipper vv-boende. Lysande förslag, verkligen för barnens bästa!

Jag känner många barn som är alldeles för ouppfostrade och föräldrarna behöver ta tag i deras fostran. Det gör jag, absolut. Det är inte alls ovanligt att barn i Sverige (och i andra delar av världen) är söndercurlade så inte ens lärarna kan säga åt dem i skolan utan att få föräldrarna på sig.

Det spelar väl ingen roll om vissa lägger in sina egna känsloliv i svaren. De som har erfarenheter av ouppfostrade barn kan ju dela med sig av dem.

Kan man skylla på mannen i detta fall, så kan man även skylla på 11 åringen. En del här i tråden är snabba med och skriva att det är mannen som är elak eller liknande. Det framgår inte heller någonstans i ts inlägg att mannen är elak mot henne eller liknande, likaväl som du säger att det inte framgår att ts dotter är ouppfostrad. Det är egna gissningar man tar till och det bör väl vara ok.

Nej, bonuspappa har ingen skyldighet att uppfostran dottern. Det är ts och den riktiga pappans ansvar, det håller jag med om.

Nu vet inte jag om det är så att ts barn är ouppfostrat och stöter bort ts man med flit eller om mannen är elak, men man får ju utgå ifrån det som skrivs. Det står i ts inlägg att hon har sagt åt mannen att han inte får säga åt hennes dotter om städning osv längre. Det låter ju ganska... märkligt. Klart att man ska kunna säga åt ett barn som beter sig illa eller liknande, men nu vill inte ts att någon ska säga åt henne. Det ger mig vibbar av att 11 åringen är ganska ouppfostrad och inte tål att man säger åt henne. Det kanske är så det ligger till, att mannen försöker uppfostra henne och därför säger åt henne när hon gör fel. Klart att han ska kunna säga åt henne.

Jag tror att de måste diskutera detta och komma fram till en lösning. Jag får inga vibbar av att bonuspappan är dålig gentemot ts dotter. Tvärtom, faktiskt.

Varför får man skylla på mannen men inte på ts dotter? Du skriver att det inte framgår någonstans i ts inlägg att dottern är bortskämd. Berätta då för mig var det framgår att mannen är elak mot henne? För det framgår inte heller! Det blir ju såhär i vissa trådar, att man får olika vibbar och att man har olika teorier. Acceptera att vissa tror att dottern inte ger mannen en chans och att hon är bortskämd. Det finns ändå inget rätt eller fel här eftersom att vi inte får såpass mycket information.

Personligen tycker jag att utifrån det ts skriver så framgår det mer att dottern är bortskämd än att det är mannen det är fel på. Det är inte ovanligt att man som barn inte ens försöker gilla förälderns nya partner. Självklart kan man inte bara separera för att ens barn inte gillar partnen. Man får ju försöka lösa det.

I den mån jag skyller på någon så skyller jag på de vuxna.

Det finns för få detaljer i den här berättelsen för att det ska vara möjligt att veta vad som egentligen gått snett. Dessutom påstås det också att tråden bara är en kopia på en annan tråd med skillnaden att styvföräldern i den är kvinna.

Det senare innebär att det blir mindre intressant att diskutera skuldfrågan, men i den mån det går att ge någon skulden så föredrar jag att lägga den på ts i så fall.

Mest intressant är att tråden väcker så oerhört starka reaktioner. Det verkar som det finns en och annan vuxen som har fått finna sig i att bli bortvald när hon försökt konkurrera med ett barn om uppmärksamhet och fortfarande drabbas av ställföreträdande svartsjuka gentemot barnet i den här tråden.

För mig som förälder skulle jag i ts fall känna en bottenlös förtvivlan. Mitt barn vill inte dela sitt liv med mig på grund av mina egna val.

Det är inte barn som väljer att föräldrar separerar och bildar nya familjekonstellationer.

Självklart ska inte en förälder stanna i ett förhållande som inte fungerar, men om man väljer att gå in i ett nytt förhållande så skadar det inte att man är medveten om att detta inte är barnens val och att man då resonerar kring hur man ska samarbeta för att styvföräldern ska få så goda förutsättningar som möjligt att skapa en fungerande relation till bonusbarnet, en relation som också har potential att fördjupas.

Och framförallt så ska man inte inbilla sig att den man har barn tillsammans med försvinner vid en skilsmässa.

Skulle samarbetet mellan ts och hennes före detta ha präglats av samsyn om vad som gäller för barnen skulle i det här fallet förmodligen styvpappan haft betydligt bättre förutsättningar att lyckas i sin roll.

Att den här tråden vibrerar av övertoner där en "bortskämd snorunge" ges skulden för en misslyckad familjebildning är nedslående. Det finns inget i ts som indikerar att barnet skulle vara bortskämt.