Något du skulle ha tänkt på innan du gifte dig med mannen.
Aldrig att jag skulle tvinga mina barn att bo under samma tak som någon de inte tyckte om. Aldrig att jag heller skulle fatta tycker för någon de inte tyckte om!
Haha så du skulle fråga dina barn om lov först innan du blev kär i nån.
Käre tid...
Öh? Det är knepigare än så, det är ungefär samma sak som i förälskelsefasen. I början så klickar man med barnen och allt är som att gå på cirkus, men vad händer se när folk börjar lära känna varann, flyttar ihop och blir trygga med varandra i hemmiljön? Jo per automatik kommer friktionen. Så är det väldigt ofta med folk (inte bara med barn) som lever tillsammans. Inte svårare än så.
Fast med ditt resonemang så tycker jag faktiskt att vi lika gärna kan bestämma att frånskilda föräldrar ska ge fan i att inleda nya relationer med folk fram tills att barnen fyllt 18 år. Och till folk som börjar dejta någon med barn, ge fan i det. Ingen idé att gå in i en relation där man konstant ska behöva gå på äggskal och vara på sin vakt. Så......punkt!!!
Kanske skulle du testa att uppfostra dina ungar först så att de inte blir bortskämda, söndercurlade snorungar som ts unge verkar vara!
Varför får man skylla på mannen men inte på ts dotter? Du skriver att det inte framgår någonstans i ts inlägg att dottern är bortskämd. Berätta då för mig var det framgår att mannen är elak mot henne? För det framgår inte heller! Det blir ju såhär i vissa trådar, att man får olika vibbar och att man har olika teorier. Acceptera att vissa tror att dottern inte ger mannen en chans och att hon är bortskämd. Det finns ändå inget rätt eller fel här eftersom att vi inte får såpass mycket information.
Personligen tycker jag att utifrån det ts skriver så framgår det mer att dottern är bortskämd än att det är mannen det är fel på. Det är inte ovanligt att man som barn inte ens försöker gilla förälderns nya partner. Självklart kan man inte bara separera för att ens barn inte gillar partnen. Man får ju försöka lösa det.
Och? Knappast mannens fel att detta hem inte är tryggt och trivsamt. Jag får starka vibbar av att dottern protesterar med flit och att hon blir sur för att mannen säger åt henne om enkla saker såsom städning och dylikt. Tyder starkt på ouppfostran som ts måste ta tag i.
Så man får inte säga åt andras barn, menar du?
Jag skiter väl i vad hon säger. Hon låter som en curlad, bortskämd unge som skulle behöva gå en kurs i uppfostran. Hon trivs inte i hemmet för att mannen är elak mot henne (det är han troligtvis inte ens), hon trivs inte i hemmet för att han säger åt henne om självklara saker.
Han uppfostrar inte ts barn. Han säger åt henne om enkla saker som städning. Men antar att det inte är ok att säga åt era små änglar.
Jag utgår ifrån de vibbar jag får av ts inlägg, precis som du gör. Mannen är boven. Blablabla.
Precis som jag gör, alltså.
Jeeeeez.
Om barnen får bestämma kärlekslivet så blir det nog inte något alls. Lol.
Härligt att du vet saker om mig och mitt liv.