Min 11-åring gillar inte min nya man

Jag tycker att ni som skriver i tråden och skyller på mannen ska sluta upp med det. Det finns inget i ts inlägg som tyder på att han är elak mot 11 åringen. Däremot finns det saker (som folk redan har tagit upp), som tyder på att 11 åringen är ouppfostrad och surar när hon blir tillsagd. Det står i ts startinlägg att de har mycket regler hemma. Jaha, då kan man ju ganska snabbt utgå ifrån att det är därför dottern inte vill vara där, bland annat.

För mycket regler och att bli tillsagd tål hon inte. Hmmm.

Och sjävklart ska man kunna säga åt andras barn. Något annat är väldigt konstigt. Enbart en curlingförälder går lös om man pikar ens barn. Det är stort skillnad på att säga ifrån och vara elak.

Så jag tror att dottern inte vill vara hemma hos ts och mannen därför att de har hårdare regler än vad pappan har. Mannen säger åt dottern att hon måste plocka undan efter sig och så. Det är helt okej! Klart att han får säga åt henne eftersom att ts uppenbarligen inte gör det. Vad händer med alla dessa barn som inte tål att bli tillsagda? Det är ju skrämmande. För övrigt är det inte att uppfostra någon annans barn bara för att man säger till hen. Korkat påstående.

Vad kan då ts göra åt detta? Prata med dottern, givetvis. Ta reda på varför hon inte vill vara hemma hos henne (även fast ts själv verkar ha svaret framför sig), sedan får de komma fram till en lösning. Ska dottern bara bo hos pappan där hon kan leva livet med slappa regler eller ska hon även kunna vara hemma hos ts och acceptera att hon kanske blir tillsagd att plocka undan efter sig lite då och då? En familj kan ju ha 0 regler medan den andra har många regler. Då blir det lite obalans.

Ja, och jag har flera gånger förklarat hur mycket av egna känslor och erfarenheter du och andra lägger in i flickans uppförande. Att ni vill att hon ska vara bortskämd är inte detsamma som att det framgår av texten att hon är det.

Hon har funnit sig i styvpappans regler, följt dem men hon har berättat för sin riktiga pappa att hon inte trivs med styvpappans regler eller hans försök att komma nära henne.

Det går inte att avgöra om flickan är bortskämd, något som i sig också är ett relativt begrepp. Om du menar att hon är bortskämd för att hon berättar för sin pappa att hon vill bo hos honom på heltid eftersom hon inte trivs i sitt andra hem är det du som är bortskämd, du menar att en barn ska tiga och lida av lojalitet till en förälders val under alla omständigheter.

Berättelsen är alldeles för tunn för att det ska vara möjligt att veta den egentliga orsaken till att flickan inte vill bo kvar hos mamman. Jag anser att de som väljer att utgå från att flickan är bortskämd är just bortskämda - söndercurlade vuxna som inte begriper att man som förälder inte jämt och ständigt kan vara huvudpersonen i sitt eget liv.

Tycker du.

Sjäv tycker jag att det är jobbigt med vuxna som frånsäger sig sitt ansvar som vuxna för att i stället skylla på ett barn.

Jag har för övrigt inte lagt någon skuld på styvpappan, bara konstaterat att han verkar vara klumpig. Han tycks inte förmå att känna av barnet.

Men i första hand är det ju ts som uttrycker sig märkligt med kommentarer som att barn ska finna sig i att bo tillsammans med personer som de ogillar och att barnet "gnäller" - när hon berättar för sin riktiga pappa hur hon upplever situationen.

Barn är inga accessoarer man tar med sig när man vill verka vara chict föräldrarollsagerande.