• Mullvaden

    Hur fan överlever man missfall nummer 2??

    Är gravid i vecka 5+3 och har de sista två dagarna haft en känsla av att något är fel. Molvärken är inte som den brukar, den är mer stickande och kommer och går väldigt hastigt. Påminner om kramperna jag hade vid sista missfallet, när allt skulle ut, men inte alls lika kraftigt. Och idag kom dom satans jävla bruna flytningarna.

    Så i min hjärna finns det inte längre några tvivel, den är död.

    Hur fan överlever jag det här? Snubben har jag någon slags relation till, men vi är inte tillsammans (det var tänkt att jag skulle bli planerat ensamstående till barnet), så där har jag inte så mycket stöd.

    Jag är på riktigt rädd för vad som ska hända nu. Kommer jag att ta mig levande ur det här? Just nu känns det jävligt treksamt. Jag vill fan inte leva, all min livslust är som bortblåst. Jag kan inte alls se hur i helvete jag ska ta mig ur det här? Och kommer jag någonsin våga försöka igen?

    Hjälp.

  • Svar på tråden Hur fan överlever man missfall nummer 2??
  • Tino

    Hej! Jag har aldrig haft missfall (hoppas jag slipper) men är gravid (v9) efter många års försök själva och med assisterad befruktning. Under alla dessa år har jag periodvis känt att jag inte kommer överleva. Att sorgen är så stor att jag aldrig kommer bli glad. Men det har varit ljusa stunder ibland. Sorgen har alltid funnits där men ibland är sorgen hanterbar. På något sätt.överlever man. Tror att det känslan är lite samma som vid missfall. Nu i v 5-6 fick jag en blödning som dock avstannade efter några dagar. Så det behöver inte vara kört för dig. Har ni haft svårt att bli gravida också? Låt dig själv sörja så länge du behöver. Kom sedan igen och försök igen. På något sätt är längtan större än sorgen och man försöker igen och igen och igen. Att få upprepade missfall, alltså 3 st är ovanligt. Får man det kan man göra utredning. Kanske det kan skänka lite hopp? Ta hand om dumig och låt dig själv vara ledsen!

  • Snuttis2

    Skulle så vara fallet- så kommer du att klara det!

    Helt enkelt för att du måste.

    Jag har förlorat två graviditeter den första tidigt i v 5-6! Även om vi var ledsna så tänkte jag att det fanns någon form av mening med det hela! Den andra efter kämpande o tillslut ivf. Lyckan var total när + kom och när vi passerar några veckor tänkte vi att denna gång skulle allt gå bra.

    Men på ett tidigt ultraljud i v 10-11 så fick vi veta att fostret var dött. Så där satt jag med illamående , svullna bröst o alla andra symtom o var totalt lurad. Fick gå igenom en jobbig cytotec behandling och fick sedan en svår livmoder infektion , sjukskrivning , Depp och tusen frågor från omgivningen !!!!

    Var en super jobbig tid men vi valde att vara öppna med allt o ventilera med våra anhöriga o vänner ! Det tror jag både gav oss möjlighet till god bearbetning och skapade förståelse hos dem!

    Tog en paus från planerandet innan vi gav oss in i barn karusellen igen. Nu väntar vi barn : ) för tredje gången !

    Är äntligen i v 31!

    Känslan i kropp o själ har varit en annan denna gång, Kan inte förklara!!

    Visst kan det hända saker men det är utanför min/vår kontroll! Jag vet att vi kommer nå vårt mål om en utökad familj -tillslut på ett eller annat sätt. Så ta hand om dig, försök att fokusera på annat i den mån det går och se till att ha någon att dela dina tankar, önskningar o farhågor med!

  • Mullvaden
    Tino skrev 2017-05-27 21:24:53 följande:

    Hej! Jag har aldrig haft missfall (hoppas jag slipper) men är gravid (v9) efter många års försök själva och med assisterad befruktning. Under alla dessa år har jag periodvis känt att jag inte kommer överleva. Att sorgen är så stor att jag aldrig kommer bli glad. Men det har varit ljusa stunder ibland. Sorgen har alltid funnits där men ibland är sorgen hanterbar. På något sätt.överlever man. Tror att det känslan är lite samma som vid missfall. Nu i v 5-6 fick jag en blödning som dock avstannade efter några dagar. Så det behöver inte vara kört för dig. Har ni haft svårt att bli gravida också? Låt dig själv sörja så länge du behöver. Kom sedan igen och försök igen. På något sätt är längtan större än sorgen och man försöker igen och igen och igen. Att få upprepade missfall, alltså 3 st är ovanligt. Får man det kan man göra utredning. Kanske det kan skänka lite hopp? Ta hand om dumig och låt dig själv vara ledsen!


    Vilken lycka för er att vara gravida! Hoppas det går bra med allt!

    Vi har inte haft några problem att bli gravida. Första gången var det oplanerat och kom som en chock. Men när den väl lagt sig var jag helt inställd på att behålla den, vilket han också ville. Och allt verkade bra. Men i vecka 8+2 märkte jag att något var fel. Fick tid för VUL dagen efter och då upptäcktes det att den hade stannat i vecka 6+0. Och sen tog det ytterligare några dagar innan den kom ut.

    Någonstans försöker jag tänka att längtan är större än sorgen, att det på något sätt får vara det som driver mig till att kanske klara detta. Av någon anledning känns det mer hoppfullt idag, som att jag mer har landat i insikten att den förmodligen är död. Molvärken fortsätter kännas som vid förra missfallet, om än i mycket svag styrka. Lite brunt idag igen.

    Jag känner en tjej som genomgick mer än 5 missfall under förra året. Och på något sätt känns det som att jag borde ha statistiken på min sida, hur vanligt är det att två personer med upprepade missfall känner varandra?

    Jag hoppas att jag orkar härda ut till mitt planerade besök på Familjecentralen på onsdag, för då ska jag kräva ett tidigt VUL. Finns inte en chans att jag kan vänta till vecka 12 för att få veta om den lever eller inte. Om det nu inte händer något drastiskt innan onsdag, dvs riktigt kraftiga blödningar eller mycket smärta. Då åker jag fasen in akut till gyn...
  • Mullvaden
    Snuttis2 skrev 2017-05-27 21:33:36 följande:

    Skulle så vara fallet- så kommer du att klara det!

    Helt enkelt för att du måste.

    Jag har förlorat två graviditeter den första tidigt i v 5-6! Även om vi var ledsna så tänkte jag att det fanns någon form av mening med det hela! Den andra efter kämpande o tillslut ivf. Lyckan var total när + kom och när vi passerar några veckor tänkte vi att denna gång skulle allt gå bra.

    Men på ett tidigt ultraljud i v 10-11 så fick vi veta att fostret var dött. Så där satt jag med illamående , svullna bröst o alla andra symtom o var totalt lurad. Fick gå igenom en jobbig cytotec behandling och fick sedan en svår livmoder infektion , sjukskrivning , Depp och tusen frågor från omgivningen !!!!

    Var en super jobbig tid men vi valde att vara öppna med allt o ventilera med våra anhöriga o vänner ! Det tror jag både gav oss möjlighet till god bearbetning och skapade förståelse hos dem!

    Tog en paus från planerandet innan vi gav oss in i barn karusellen igen. Nu väntar vi barn : ) för tredje gången !

    Är äntligen i v 31!

    Känslan i kropp o själ har varit en annan denna gång, Kan inte förklara!!

    Visst kan det hända saker men det är utanför min/vår kontroll! Jag vet att vi kommer nå vårt mål om en utökad familj -tillslut på ett eller annat sätt. Så ta hand om dig, försök att fokusera på annat i den mån det går och se till att ha någon att dela dina tankar, önskningar o farhågor med!


    Av någon anledning lyckades jag hitta en mening med förra missfallet, jag började plugga igen för att göra klart mina studier. Och det var som för dig, allt var problemfritt fram till vecka 8+2 då jag märkte att något var fel. Vid VUL dagen efter upptäcktes att den hade stannat i vecka 6+0. Och som du skriver, jag kände mig så jävla lurad. Dock hade jag inte särskilt kraftiga graviditetssymtom, och jag tycker att dom har börjat avta nu också. Förutom molvärken.

    Och jag känner hela tiden att jag inte har tid att vänta hur länge som helst, är 33 så jag har tyvärr inte all tid i världen på mig. Känner mig så sjukt ensam i det här också, även om jag har en vän med gedigen erfarenhet av missfall, så har jag inte riktigt någon jag känner att jag kan gråta ut hos. Kuratorn jag träffade efter förra missfallet tyckte jag inte alls om, så jag bävar inför att behöva träffa henne igen. Det gav mig inget.

    Men jag hoppas samtidigt att jag har statistiken på min sida, flera missfall är ovanligt, dock inte omöjligt...

    Sen försöker jag hela tiden nu att hitta på fördelar med att inte ha barn, typ att tonårstiden kommer att vara ett helvete ???? Men det är ju bara ett sätt att försöka 'rädda' mig själv just nu...
  • Tino
    Mullvaden skrev 2017-05-28 10:27:52 följande:

    Vilken lycka för er att vara gravida! Hoppas det går bra med allt!

    Vi har inte haft några problem att bli gravida. Första gången var det oplanerat och kom som en chock. Men när den väl lagt sig var jag helt inställd på att behålla den, vilket han också ville. Och allt verkade bra. Men i vecka 8+2 märkte jag att något var fel. Fick tid för VUL dagen efter och då upptäcktes det att den hade stannat i vecka 6+0. Och sen tog det ytterligare några dagar innan den kom ut.

    Någonstans försöker jag tänka att längtan är större än sorgen, att det på något sätt får vara det som driver mig till att kanske klara detta. Av någon anledning känns det mer hoppfullt idag, som att jag mer har landat i insikten att den förmodligen är död. Molvärken fortsätter kännas som vid förra missfallet, om än i mycket svag styrka. Lite brunt idag igen.

    Jag känner en tjej som genomgick mer än 5 missfall under förra året. Och på något sätt känns det som att jag borde ha statistiken på min sida, hur vanligt är det att två personer med upprepade missfall känner varandra?

    Jag hoppas att jag orkar härda ut till mitt planerade besök på Familjecentralen på onsdag, för då ska jag kräva ett tidigt VUL. Finns inte en chans att jag kan vänta till vecka 12 för att få veta om den lever eller inte. Om det nu inte händer något drastiskt innan onsdag, dvs riktigt kraftiga blödningar eller mycket smärta. Då åker jag fasen in akut till gyn...


    Bra att du mår lite bättre idag. Statistiken fungerar inte på det sättet. Jag har flera vänner som varit eller är ofrivilligt barnlösa som vi. Och flera som upplevt missfall. Har även vänner som förlorat barn sent i graviditeten. Jag har inte en speciellt konstig vänskapskrets. Det sägs att en av fem par (!) någon gång i livet har svårt att få barn. Ni är inte ensamma. Vissa lyckas tillslut själva, andra behöver hjälp. Ur läkares ögon har ni mycket goda förutsättningar. Ni vet att ni kan bli gravida och det är så bra. Stort lycka till, jag håller tummarna.

    Jag hoppas också det går bra med min graviditet. Vi kan inte riktigt glädja oss. Längtan har varit lång och tuff men nu känns det så skört. Vi kan inte bli gravida själva så vi är beroende av läkares hjälp.
  • GrönaDruvan

    Man överlever. Det som är positivt är att ni faktiskt blir gravida! Det är inte så ovanligt att få 2 missfall, men när man är mitt i det så känns det för jävligt.
    Skulle det vara så att ni inte kan få barn, så accepterar man det tillslut även om man är ledsen. Man bearbetar varje misslyckat försök på nåt sätt.
    Det kanske inte funkar så för alla, men jag tror det.

    Vi försökte få våran lilla i över 1 år...gjorde sen ett uppehåll på 3 månader, och sedan på försök 13 blev jag gravid. Slutade i missfall i vecka 9. Blev sedan gravid på försök 17 igen, vilket blev ett tidigt missfall i vecka 5.
    Hade redan kontaktat privat klinik för att få hjälp, men var inte så jättesugen på att slänga ut över 60.000 ändå.
    Vi har ju även 2 barn sen innan, så jag började acceptera att det aldrig skulle bli en trea.
    Tänkte att vi provar en gång till, för jag kan ju bli gravid!!! Där kom plusset och det plusset kommer ut om ca.3 veckor. Blev gravid med tvillingar dessutom, men tyvärr dog en av tvillingarna i början på vecka 18...
    Så det tog nästan 2 år för oss.
    Nu vet jag att sorgen inte är desamma som om man inte har nåt barn sedan innan, men för oss blev det ju en sorg ändå.
    Man tänker ju att det är nåt fel på en och blir ju så ledsen och kan inte tänka på annat.

    Jag tror att ni kommer få en liten snart!! Jag håller tummarna!!

Svar på tråden Hur fan överlever man missfall nummer 2??