Biomamma som förstör (långt!)

Stackars dig. Du har hamnat med en usel pappa och usel partner! Varför går du med på att rodda allt? Exfrun är nog inte alls avundsjuk. Hon är nog glad över att hon blivit av med en sådan dålig man. Däremot hade jag också blivit orolig om mina barn varannan vecka bodde hos en pappa som inte kunde ta ansvar över sina egna barn och som lägger över allt på en 24 åring som flyttar in och ut och förlovar sig när man nyss varit separerade ( hur kan man gifta sig med någon man har en så dålig relation med? Speciellt när det finns barn inblandade) osv. Känns som en ostabil relation och en osäker vardag för barnen :( Du känner dig säkert supermogen osv men en tjej i din ålder har inte samma förmåga till långsiktigt tänkande. Men det är ok. I din ålder så ska man prova olika relationer, göra misstag osv men då är man oftast också barnlös.

Du måste förså att det troligtvis ligger en hund begraven här. Om hon nu är så genomdålig, varför gifte sig din sambo med henne, skaffade flera barn med henne och levde med henne så länge? Har han en extremt dålig smak när det kommer till kvinnor eller är han ett förståndshandikappat mähä? Varför gråter han över vad hon tycker om honom? Han bryr sig självklart väldigt mycket om henne.

Och Är det så underligt att hon ville att barnen skulle bo med henne efter skilsmässan? Han klarar ju inte ens av att ta hand om ungarna själv! Du som är så ung måste sköta hela familjen och försörja barnen!

Och det du skriver om barnens kommentarer. Dom kommer säker inte från mamman. Väldigt många barn till skilda föräldrar fantiserar om att mamma och pappa ska leva ihop igen. Det är väl inte så underligt? Kan du själv tänka dig att pendla mellan två hem? Ha de två du älskar mest på olika platser? Det är ett oerhört trauma när ens föräldrar skiljer sig och det är inte lätt att få en styvmamma. Speciellt när denne är ovan vid jobbet som krävs och pappan gärna skiter i att ta ansvaret själv.

Och ser du inte vilken sits du sitter i? Du tackar nej till en ansvarslös ungdomstid. Du sitter fast med en gammal gubbe som inte kan ta ansvar och du kommer aldrig någonsin uppleva en kärnfamilj eller ett barnlöst förhållande. Ni kan aldrig flytta, du kommer aldrig bli nummer ett och du kommer aldrig uppleva den spännande tiden som två nyblivna förstagångsföräldrar. Allt han gör med dig har han redan gjort med någon annan.

Hur mycket kan han egentligen älska dig när han kastar så mycket jobb och ansvar på dig?!

Det är INTE biomamman som förstör. Du gräver en djup grop åt dig själv...

Lev du ditt liv som du vill. Du vet ju precis hur deras relation har varit. Den stackars mannen blev utnyttjad och uppenbarligen våldtagen av en hemsk kvinna som han aldrig har älskat.

Du vet hur det kommer gå. All statistik säger att det sannolikt går åt ett håll.

Om några år så kommer en ny kvinna. Då ska du lämna dina barn vv till en ny 20årig styvmamma som tycker att hon är en så mycket bättre mamma än du. Hon (och barnen) kommer självklart få höra hur hemsk du var, att han aldrig älskade dig och att alla (till och med personalen i kassan) hatar dig. Om du försvara dig så är du en galen biomamma.

När du startar en tråd om hur jobbigt det är att ditt ex blev gubbsjuk (igen) och en 20 åring tar hand om dina barn vv. Ja, tillåt mig att i förväg säga "vad var det jag sa"

För din egna skull. Hitta en vettig man. Någon du kan få en trygg kärnfamilj med. Någon som inte är gubbe med tvivelaktig kvinnosmak. Dina framtida barn kommer få det riktigt dåligt om du får dom med denna gubben.

Jag tycker definitivt inte att biomamman ska leva med honom! Han har ju sagt så otroligt mycket hemska saker om deras relation till dig så dom bör verkligen inte utsätta varandra för skitsnack mer.

Det är så naivt av dig att tro på det han säger och bara svälja allt med hull och hår. "Ingen har ett gott ord att säga om henne", "hon söker konflikt med alla" osv. Han tog omsorgsfullt hand om henne, barnen osv och slavade för henne medan hon låtsades vara sjuk... osv. Du missar att dom haft ett väldigt långt förhållande bakom sig. Bara 4 år innan du blev tillsammans med honom så älskade han henne så mycket och tyckte att deras relation var så bra och att hon var en så bra mamma att han gjorde henne gravid igen. Det säger en hel del om antingen honom ( som tänder på och vill ha fler barn med någon som ingen tycker om, bara söker konflikter, är en dålig mamma och han har ett kärlekslöst förhållande med) eller om henne ( hon kanske inte är djävulens högra hand). Han levde med henne så länge och hon är mamman till hans barn och han säger så hemska saker om henne. Hemskt gubbigt.

Vad som kommer hända om ni skaffar barn? Ja uppenbarligen har ni en väldigt dålig relation. Och du skriver: "Jag har inga egna barn och roddar denna familj med bakverk, tvättning och läxläsning så gott jag bara kan! Jag ansvarar och kontrollerar att saker kommer med dit dom ska. Gör allt för att det sla vara trivsamt och tryggt. Jag tar hand om och försörjer hennes barn varannan vecka och allt man får är skit och hat. Blir så jävla ledsen. Hur kan man vara så elak? " Han ÄR gubbsjuk och en dålig pappa! Han tog in en 20 åring och la på detta ansvar! Vem fan låter en 20 åring som knappt hunnit ens bli vuxen själv försörja ens barn?! Ansvarar för att saker kommer dit dom ska osv?

Du har inte ens fått bli vuxen själv innan du fick ta över rollen som han bör bära själv. Du har redan flyttat ut och in och du mår dåligt redan vid morgonkaffet skriver du. Du mår dåligt av saker som barnen säger, inte saker som biomamman säger.

Och ja, just nu så är hans barn viktigare än dina eventuella barn. Ni bör inte skaffa barn så länge som det påverkar hans barn negativt. Dom har inte kommit över separationen ännu och mår inte bra med dig ( uppenbarligen då dom så ofta säger såna saker. ) Deras bästa går först eftersom att dom redan finns här. Barnen kommer före både dig och eventuella fantasibarn. Det borde dom göra om han är en pappa.

En 20 årings hjärna och en 30 årings hjärna skiljer sig enormt åt. Det är inte bara det att 20 åringen inte hunnit bara vuxen speciellt länge, hjärnan har inte blivit vuxen. Vissa bitar är inte klara ännu. Så är det bara. Det är större skillnad på en 20 åring och en 30 åring än det är på en 30 åring och en 60 åring om man ser till de kognitiva förmågorna.

Att man som vuxen man med barn och livserfarenhet väljer en 20 åring som inte har någon vuxen livserfarenhet, en omognad och låter denna ta så stort ansvar för ens egna barn är gubbsjukt. Han har noll förståelse för hur ung du var och är. Är han själv omogen? Lågbegåvad?

Enligt statistiken så skiljer sig oftast par om någon av dom varit gift innan. En stor ålderskillnad är också ett statistiskt recept till skilsmässa. Bonusbarn är spiken i kistan. Man behöver inte se framtiden för att kunna läsa statistik. Lägg till det faktum att ni redan, så tidigt i relationen, separerat en gång. Du mår dåligt väldigt ofta, barnen inte vill att du ska vara där och att du får ta för mycket ansvar. Vad tror du själv? Är du verkligen så naiv?

Jag är inte speciellt gammal. 34 år. Men jag har gjort bra val i livet. Valt en bra man som jag faktiskt mår bra med. Har skapat ett liv jag mår bra av. Våra barn har ett tryggt och bra liv. Dom ser bara kärlek och behöver aldrig oroa sig för vem som bor här, om mamma eller pappa ska försvinna eller behöva vara tysta om sin kärlek till en förälder av rädsla för att såra någon.