• Äldre 30 May 11:01
    3077 visningar
    4 svar
    4
    3077

    snälla hjälp mig!

    har en ganska nybliven 7åring som har helt galna aggressiva utbrott.. han slåss, kastar saker, skriker så mina trumhinnor vill gå och dö, säger en massa fula elaka saker.. till allt och alla! :O


    han har ALLTID varit "lillgammal", umgicks hellre med personalen på förskolan än barnen..  på förskolan fick han nästan dagligen vredesutbrott när jag lämnade honom pga att han inte ville vara där... 


    nåväl, nu går han i skolan och där funkar det jättebra. inga utbrott eller något alls där och han har nu såhär i slutet av förskoleklassåret börjat få lite vänner..


    efter skolan är han ute och leker med sin 1år äldre bror hela eftermiddagarna, de cyklar mycket. 


    är han inne så blir han frustrerad, provocerande och elak.. drar sig inte för att slå sin 4åriga lillasyster, kasta saker på henne eller säga fula saker.. han rör dock inte sin lillebror som snart är 2år men har börjat skrika på honom.... :/ 


    inte på oss föräldrar heller för den delen. Minsta småsak får honom att bli JÄTTEAAAARG! det slår slint i huvudet på honom och fort går det! han exploderar alltså i en handvändning! han slår oss, kastar saker på oss och beter sig som ja jag vet inte vad.. helt Galen!


     


    han tål inte för mycket socker då blir han aggressiv.
    han måste äta med 2.5h mellanrum annars blir han aggressiv.
    han måste i säng i tid och sova x antal timmar annars blir han aggressiv, han vaknar oftast 6 på morgonen oavsett när han somnat på kvällen..... 


    han säger OFTA dumma/elaka saker utan en tanke på att det kan såra andra..... verkar inte ha någon direkt empatisk förmåga? 


    det är som att gå på ett minfält med honom...


    han skojas gärna med andra men kan inte tåla leken själv. alls. och är han mot förmodan med i leken så slår det alltid över där med och plötsligt är han JÄTTEARG gapar skriker och slåss! :O 


    vi vet inte alls Hur vi ska hantera honom,hur bemöta honom.. 


    skulle han få bestämma så skulle vi aldrig åka någonstans, vi skulle heller aldrig ha besök, han gillar INTE höga ljud och blir aggressiv av det med.... är vi hemma hos någon annan så tjatar han konstant "när ska vi åka hem?" .. 


    i övrigt är han en väldigt smart kille, ligger före de andra i sin klass. han började prata jättetidigt som liten men var sen motoriskt. 
    han är Enormt charmig när han lägger den sidan till! 


    vi har kontaktat barn&ungdomshälsan för hjälp men tänkte fråga här vad ni tror också...? kan han ha någon diagnos? och i så fall vad?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-05-30 11:03
    han är även väldigt självdestruktiv, slår sig själv med.. säger att han är tjock och värdelös.. att han likagärna kan dö för ingen vill ha honom?! :O att ingen tycker om honom.. varför ska han finnas?

    när hans farmor säger att hon älskar honom så får han också tokspel! kan börja gapa och skrika åt henne...... (de drar inte riktigt jämt ... och han vill helst inte ha henne här alls! :O ) :(
  • Svar på tråden snälla hjälp mig!
  • Äldre 30 May 11:10
    #1

    Hej,
    vänd er till BUP, ni behöver ju lite mera konkret hjälp än vad folk på forum kan göra. Jag har ganska mycket erfarenhet av barn och ungdomar med problem, och om jag nu ska säga vad det SKULLE KUNNA vara så skulle jag säga ADHD med trotssyndrom. Du kan ju läsa på lite om det och se om du känner igen det.

    Pojken behöver hjälp. Kan hända att han är frustrerad för att han har problem med uppmärksamhet och en del annat. Och empati är viktigt att utveckla, det kan de på BUP råda er, hur man bäst ska behandla det. Han är ju ganska liten fortfarande, då finns det ju bäst chans att ändå utveckla empatin. Jag har sett såna tonåringar och där är det svårare. Så, vänta inte, försök få en tid på BUP.

  • Äldre 30 May 11:15
    #2
    AndreaBD skrev 2017-05-30 11:10:56 följande:

    Hej,
    vänd er till BUP, ni behöver ju lite mera konkret hjälp än vad folk på forum kan göra. Jag har ganska mycket erfarenhet av barn och ungdomar med problem, och om jag nu ska säga vad det SKULLE KUNNA vara så skulle jag säga ADHD med trotssyndrom. Du kan ju läsa på lite om det och se om du känner igen det.

    Pojken behöver hjälp. Kan hända att han är frustrerad för att han har problem med uppmärksamhet och en del annat. Och empati är viktigt att utveckla, det kan de på BUP råda er, hur man bäst ska behandla det. Han är ju ganska liten fortfarande, då finns det ju bäst chans att ändå utveckla empatin. Jag har sett såna tonåringar och där är det svårare. Så, vänta inte, försök få en tid på BUP.


    här måste man gå via barn&ungdomshälsan först. de bedömer om man får komma till bup :) 


    ja det är adhd men han har inga koncentrationssvårigheter dock..... däremot verkar han bli orolig av lediga dagar utan rutiner...(vi brukar ta dagen som den kommer och när han som han alltid gör, frågar konstant vad vi ska göra och när och jag säger jag vet inte så blir det helt tokigt för honom...)


    i skolan fungerar det helt problemfritt ännu. han kan sitta i timmar och pyssla med saker.. han kommer hem varje dag med konstverk han pysslat ihop :) 

  • Äldre 31 May 09:54
    #3

    Det låter exakt som våran pojke, han blir 6 år nu i Augusti. Precis som du beskriver blir han också aggressiv vid minsta lilla motgång eller om han blir för hungrig. Vardagar fungerar bäst när han är i förskolan och vet vad som händer när. Helger och annan ledighet är värst!! Han blir otålig och tycker att vi inte gör något och frågar hela tiden vad vi ska hitta på. Egentligen ingen skillnad om vi ha program eller tar dagen som den kommer för oftast är "programmet" inte något vad han tänkt sig. 
    Vi fick diagnosen ADHD i December och beslöt då att vänta med medicinering eftersom vi ville ha det som en sista utväg. Kan tillägga att vi har testat massor av annat under åren som gått. SI terapi har varit positivt (Sinnes Interagtion, en slags ergoterapi) och den har hjälpt honom lite med impulskontrollen. Men ännu finns det mycket kvar att jobba på. I februari ändrades mycket och han blev våldsammare och mera ohanterlig så vi valde att testa medicin. Nu är han nog mera "inom ramarna" och inte lika våldsam mot lillebror, oss föräldrar eller kompisar på dagis. Visst förekommer ännu bråk men i mindre utsträckning. Han förstår inte heller att ord kan såra.. eller egentligen empati. Det är något vi försöker lära honom nu att vara empatisk mot andra. Ibland kan det kännas hopplöst och man undrar hur det ska gå med kompisar och så längre fram. Men jag försöker att tänka i nuet. Socker har jag också märkt att har inverkan så inte mycket godis och sötsaker. Istället äter vi mycket frukt och det har fungerat bra. Mellanmål...han får inte bli för hungrig då blir det kaos. Att röra på sig kroppsligt är också jättebra! Vår kille tycker också om att cykla så det blir det en hel del. För har märkt att han är lugnare om han får ta ut sig fysiskt och riktat den enorma mängd energi han har på något positivt! 

    Men det är knepigt som förälder  och att själv hitta energi att orka.
    Hör bara av dig om du vill fråga något eller om du undrar över något... :)

    h. Sofia

  • Äldre 31 May 13:42
    #4

    Förresten, enligt nyaste forskningen har språkutvecklingen stor betydelse för empatin. Kolla det här:

    kurera.se/forskning-brist-pa-empati-beror-pa-tillstandet-alexitymi-inte-autism/

Svar på tråden snälla hjälp mig!