Anonym (BlackWidow)

Äldre 30 May 13:39

17 svar

Frågor till andra i dött äktenskap

Jag lever i ett väldigt dött äktenskap... Vi har varit ihop i många år, har två barn och successivt har förhållandet dött mer och mer. Tror varken maken eller jag skulle bli förvånade om nån av oss tog upp skilsmässa men likväl gör vi inte det. För min del handlar det om barnens tillgång till båda föräldrarna först och främst och därefter ekonomi. Makens anledningar kan jag så klart inte veta, men jag misstänker att nåt/några av följande anledningar gäller separat eller i kombination... Barnen skulle mest troligt vilja bo med mig, ekonomi, han skulle få svårt att få ihop livet praktiskt. Det är rätt många år kvar tills yngsta barnet lär flytta hemifrån, men jag misstänker att skulle vi hålla ihop tills dess så blir det starten på separationen.

Jag är nu nyfiken på andra som är i liknande sits... Vad är er anledning till att hålla ihop? Skulle nåt speciellt kunna få dig att ta steget till separation?

MR Human

Äldre 30 May 13:45

#1

Håller ihop av rädsla för ensamhet mer än av kärlek. Barnen först! Säljer vi huset kommer vi att göra det med förlust och ingen har råd att bo kvar ensam.
Skitliv!

Anonym (BlackWidow) Trådstartaren

Äldre 30 May 13:59

#2

MR Human skrev 2017-05-30 13:45:08 följande:

Håller ihop av rädsla för ensamhet mer än av kärlek. Barnen först! Säljer vi huset kommer vi att göra det med förlust och ingen har råd att bo kvar ensam.
Skitliv!

Menar du ensamhet som att du inte har en partner eller ensamhet för du förväntar dig varannan vecka utan barnen?

Är det verkligen möjligt att sälja med förlust i dessa tider? Låter som extrem otur om så är fallet. Skulle vi sälja huset till den värdering som mäklare gjort skulle vi få gemensam vinst på drygt 2 mkr plus att vi slängde in en tidigare vinst på 1 mille när vi köpte så man skulle ha 1,5 mkr (- den roliga flyttskatten), men bor man i storstan så kommer man inte speciellt långt på det ändå.

MR Human

Äldre 30 May 14:06

#3

Anonym (BlackWidow) skrev 2017-05-30 13:59:26 följande:

Menar du ensamhet som att du inte har en partner eller ensamhet för du förväntar dig varannan vecka utan barnen?

Är det verkligen möjligt att sälja med förlust i dessa tider? Låter som extrem otur om så är fallet. Skulle vi sälja huset till den värdering som mäklare gjort skulle vi få gemensam vinst på drygt 2 mkr plus att vi slängde in en tidigare vinst på 1 mille när vi köpte så man skulle ha 1,5 mkr (- den roliga flyttskatten), men bor man i storstan så kommer man inte speciellt långt på det ändå.

Jag menar att att vi varit tillsammans i 20 år och är över 40 år. Rädslan är att bli ensam som i ensam i en tråkig lägenhet när man inte har barnen.
Vi har renoverat kåken för väldigt mycket pengar och det är tveksamt att vi får ut det vi lagt ut. När vi började renovera för 2 år sen ( innan livet gick sönder) var det meningen att vi skulle bo där tills vi dog och att vi hellre hade lite mer lån men ett snyggare kök och större hus.
Det är bara att hålla ut och lida. Ska väl egentligen inte klaga. Det är dom som har det värre.

Anonym (ensam)

Äldre 30 May 14:43

#4

Man vet vad man har, men inte vad man får

Det är väl mest tryggheten som gör att man stannar. Man vet vart man har varandra och man har det bra ekonomiskt.
Skulle jag gå skulle jag bli väldigt ensam och jag skulle inte fixa att vara utan mina barn varannan vecka. Jag skulle gräva ned mig totalt både fysiskt och psykiskt.

Är 40+ och vet vem jag är och hur jag ser ut så sannolikheten att det skulle finnas någon annan som skulle vilja ha mig är faktiskt minimal. Typ obefintlig och då kan jag lika gärna stanna kvar här där jag har tryggheten än att sitta ensam i ett hus för mig själv i 40 år framåt.
Gick med på att vara med den jag är gift med då ingen annan ville ha mig. Ett resonemangsäktenskap och inte av kärlek. Han har en hushållerska och jag har två fina barn.

Det enda som skulle kunna få mig att lämna är om jag skulle träffa någon och bli kär/förälskad för första gången i mitt liv...
Fast som jag skrivit tidigare så har jag inga som helst sådana förhoppningar, så jag kommer inte att lämna.

Anonym (BlackWidow) Trådstartaren

Äldre 30 May 14:46

#5

MR Human skrev 2017-05-30 14:06:00 följande:

Jag menar att att vi varit tillsammans i 20 år och är över 40 år. Rädslan är att bli ensam som i ensam i en tråkig lägenhet när man inte har barnen.
Vi har renoverat kåken för väldigt mycket pengar och det är tveksamt att vi får ut det vi lagt ut. När vi började renovera för 2 år sen ( innan livet gick sönder) var det meningen att vi skulle bo där tills vi dog och att vi hellre hade lite mer lån men ett snyggare kök och större hus.
Det är bara att hålla ut och lida. Ska väl egentligen inte klaga. Det är dom som har det värre.

Tror du att ni kommer hålla ihop även när barnen flyttat ut?

Anonym (BlackWidow) Trådstartaren

Äldre 30 May 14:53

#6

Anonym (ensam) skrev 2017-05-30 14:43:49 följande:

Man vet vad man har, men inte vad man får

Det är väl mest tryggheten som gör att man stannar. Man vet vart man har varandra och man har det bra ekonomiskt.
Skulle jag gå skulle jag bli väldigt ensam och jag skulle inte fixa att vara utan mina barn varannan vecka. Jag skulle gräva ned mig totalt både fysiskt och psykiskt.

Är 40+ och vet vem jag är och hur jag ser ut så sannolikheten att det skulle finnas någon annan som skulle vilja ha mig är faktiskt minimal. Typ obefintlig och då kan jag lika gärna stanna kvar här där jag har tryggheten än att sitta ensam i ett hus för mig själv i 40 år framåt.
Gick med på att vara med den jag är gift med då ingen annan ville ha mig. Ett resonemangsäktenskap och inte av kärlek. Han har en hushållerska och jag har två fina barn.

Det enda som skulle kunna få mig att lämna är om jag skulle träffa någon och bli kär/förälskad för första gången i mitt liv...
Fast som jag skrivit tidigare så har jag inga som helst sådana förhoppningar, så jag kommer inte att lämna.

Nu tror jag du snackar ner dig själv lite väl mycket. Tror säkert att det finns andra som skulle falla för dig. Frågan är väl kanske snarare finns möjligheten att träffa nån av dom medan du är gift? Jag har i alla fall tre som gärna skulle dejta mig om jag gav dom chansen, men jag vet liksom du, vad jag har. Och dessutom tror jag inte att jag skulle orka vara flörtig och tillgänglig direkt. Blev jag singel skulle jag självklart sakna barnen ofantligt, men vad gäller partnerdelen så skulle jag njuta av ensamheten ett bra tag innan nåt sånt var aktuellt igen.

Måste få fråga... Kom ni överens vid giftermålet att det var ett resonemangsäktenskap eller är det så du kallar det idag snarare?

Anonym (Ja)

Äldre 30 May 14:57

#7

Men.. Vi säger nu att det går 20 år och era barn har satt sig i samma sits som er. I ett kärlekslöst förhållande. De ber er om råd. Hade ni sagt åt dem att stanna?

Barn ska ju ha trygghet men ni lär dem att bara hålla ut i livet.

De måste ju få se riktig kärlek mellan två föräldrar eller två självständiga föräldrar som faktiskt lever sitt liv.

MR Human

Äldre 30 May 15:04

#8

Anonym (BlackWidow) skrev 2017-05-30 14:46:41 följande:

Tror du att ni kommer hålla ihop även när barnen flyttat ut?

Eftersom man kan vara ärlig på ett forum så kan jag ju säga att jag hoppas på att träffa en annan kvinna och att bli kär! När jag blivit det ska jag lämna..
Låter egoistiskt och svinaktigt - ja, men inget som min fru inte redan gjort mot mig bakom ryggen. Skillnaden är att hon valde bort sin älskare till förmån för mig..

Det lilla problemet är väl att allt skedde utan min vetskap! Hade ju varit trevligt att få vara med och ha nåt att säga till om liksom.

Anonym (BlackWidow) Trådstartaren

Äldre 30 May 15:17

#9

MR Human skrev 2017-05-30 15:04:35 följande:

Eftersom man kan vara ärlig på ett forum så kan jag ju säga att jag hoppas på att träffa en annan kvinna och att bli kär! När jag blivit det ska jag lämna..
Låter egoistiskt och svinaktigt - ja, men inget som min fru inte redan gjort mot mig bakom ryggen. Skillnaden är att hon valde bort sin älskare till förmån för mig..

Det lilla problemet är väl att allt skedde utan min vetskap! Hade ju varit trevligt att få vara med och ha nåt att säga till om liksom.

Så kan man så klart göra, men du tycker inte det kräver en hel del att bli kär? Jag menar först ska man träffa nån som man blir intresserad av (ev. inte så svårt) MEN sen måste man ju klura ut om det finns nåt mer där än bara en första attraktion och sånt tar ju tid. Fast du kanske mer behöver den där första pushen för att lämna och därefter så är behovet av den nya förälskelsen inte lika viktig. Personligen skulle jag tycka det var nog med stök med en separation att jag skulle ha svårt att engagera mig i nåt nytt, men självklart är det individuellt. Har du många potentiella förälskelser tillgängliga?

Du vet ju uppenbarligen om din frus snedsteg nu så vill du har du ju alltid den anledningen om du vill använda en.

MR Human

Äldre 30 May 15:31

#10

Anonym (BlackWidow) skrev 2017-05-30 15:17:55 följande:

Så kan man så klart göra, men du tycker inte det kräver en hel del att bli kär? Jag menar först ska man träffa nån som man blir intresserad av (ev. inte så svårt) MEN sen måste man ju klura ut om det finns nåt mer där än bara en första attraktion och sånt tar ju tid. Fast du kanske mer behöver den där första pushen för att lämna och därefter så är behovet av den nya förälskelsen inte lika viktig. Personligen skulle jag tycka det var nog med stök med en separation att jag skulle ha svårt att engagera mig i nåt nytt, men självklart är det individuellt. Har du många potentiella förälskelser tillgängliga?

Du vet ju uppenbarligen om din frus snedsteg nu så vill du har du ju alltid den anledningen om du vill använda en.

Ja jag vet inte. Känns bara så orättvist att en del människor bara tar från andra som vilken självklarhet som helst och förväntar sig att den andra alltid ska vara likadan.
Jag skulle vilja uppleva känslan av att vara kär i en annan person igen. Att få uppslukas av kärlek till en annan och känna den där speciella känslan av längtan som man bara kan känna då.
Nä jag har inga potentiella och kommer väl aldrig att få det heller. Är sällan ute i svängen nu så att säga och de vi umgås med är gemensamma bekanta.
Det stoppade iofs inte min fru som inledde ett förhållande med min "kompis" men personligen skulle jag inte kunna svika en vän så.
jag har lite mer empati för mina vänner och medmänniskor än att börja stöta på deras fruar.

MR Human

Äldre 30 May 15:32

#11

Får jag fråga hur ofta ni har sex med varandra? Är det lika stendött där också?

Anonym (BlackWidow) Trådstartaren

Äldre 30 May 15:44

#12

MR Human skrev 2017-05-30 15:31:12 följande:

Ja jag vet inte. Känns bara så orättvist att en del människor bara tar från andra som vilken självklarhet som helst och förväntar sig att den andra alltid ska vara likadan.
Jag skulle vilja uppleva känslan av att vara kär i en annan person igen. Att få uppslukas av kärlek till en annan och känna den där speciella känslan av längtan som man bara kan känna då.
Nä jag har inga potentiella och kommer väl aldrig att få det heller. Är sällan ute i svängen nu så att säga och de vi umgås med är gemensamma bekanta.
Det stoppade iofs inte min fru som inledde ett förhållande med min "kompis" men personligen skulle jag inte kunna svika en vän så.
jag har lite mer empati för mina vänner och medmänniskor än att börja stöta på deras fruar.

Du blir kär vid första ögonkastet? I annat fall måste det ändå vara nån i din närhet som du har viss kontakt med. Dom som gladeligen skulle dejta mig är folk jag ser via jobbet och en jag känner från förr. Eller tja, dejta, nåt vill dom uppenbarligen med tanke på vissa närgångna försök tidigare under alkoholpåverkan. *asg*

Jag och maken har inte sex alls längre. Inte tänder min kropp på nån som inte tänder min hjärna först. Saknar det inte heller med honom. Been there, done that.

MR Human

Äldre 30 May 15:51

#13

Anonym (BlackWidow) skrev 2017-05-30 15:44:25 följande:

Du blir kär vid första ögonkastet? I annat fall måste det ändå vara nån i din närhet som du har viss kontakt med. Dom som gladeligen skulle dejta mig är folk jag ser via jobbet och en jag känner från förr. Eller tja, dejta, nåt vill dom uppenbarligen med tanke på vissa närgångna försök tidigare under alkoholpåverkan. *asg*

Jag och maken har inte sex alls längre. Inte tänder min kropp på nån som inte tänder min hjärna först. Saknar det inte heller med honom. Been there, done that.

Nä det blir jag inte. Vet inte ens om jag kan bli kär i någon längre! Vet inte ens hur man "stöter" på nån annan. Man lever patetiskt nog på hoppet även om man vet att det aldrig någonsin kommer att ske.

Även det här med att skaffa ett ONS är i praktiken omöjligt. En tjej kan komma in i en morgonrock med ett par gummistövlar på en krog och få med sig flera ragg.
En kille är det bra mycket svårare för, även om man ser rätt bra ut!

Funderar på att åka till min polare i Oslo och köpa sex. Enklast så.

Anonym (BlackWidow) Trådstartaren

Äldre 30 May 15:58

#14

MR Human skrev 2017-05-30 15:51:24 följande:

Nä det blir jag inte. Vet inte ens om jag kan bli kär i någon längre! Vet inte ens hur man "stöter" på nån annan. Man lever patetiskt nog på hoppet även om man vet att det aldrig någonsin kommer att ske.

Även det här med att skaffa ett ONS är i praktiken omöjligt. En tjej kan komma in i en morgonrock med ett par gummistövlar på en krog och få med sig flera ragg.
En kille är det bra mycket svårare för, även om man ser rätt bra ut!

Funderar på att åka till min polare i Oslo och köpa sex. Enklast så.

Vem vet, en dag kanske den sexiga kvinnliga brevbäraren råkar komma förbi just den dagen du jobbar hemma.

Victoria Milan finns väl för gifta som vill begå snedsteg. Har ingen aning om hur effektivt det är dock.

Det där med krogragg kan ju inte stämma... Tjejerna som blir uppraggade blir väl det mest troligt av en kille så lika många tjejer som killar får sig ett ONS. Sen kan det så klart finnas betydligt fler killar på stället. Är sexköp lagligt i Oslo? Så... Det är alltså sex du är ute efter och inte att bli kär.

Anonym (Tjena)

Äldre 30 May 16:30

#15

Jag lever i en relation sedan många, många år och inte f*n har det sprudlat av liv alla gånger. Vi har haft flera svåra kriser, även otrohet, samt åratal av tristess och parallella liv.
Vad jag inte fattar är hur ni som skriver här kan gå med på att se så Ior-aktigt på era liv?! Nog finns det mer konstruktiva känslor än självömkan?
Livet är ju här och nu, just det, här och nu. Vill man inte bryta upp får man väl kavla upp ärmarna och gräva där man står. Se det ni har istället för att stirra tomt på det som saknas. Tänk på vad ni har att vara tacksamma för just nu - det finns alltid något.
Att hoppas att någon annan ska komma svepande på en vit springare och rädda en är inte realistiskt. Att byta man/fru är liksom inte som att byta bil eller köpa sommarstuga.
Skilsmässa är heller ingen genväg till lycka, även om det ändå är det rätta att göra ibland. Men det blir man klarare över när man blir mer aktiv och offensiv.
Kom igen nu!

Anonym (BlackWidow) Trådstartaren

Äldre 30 May 17:55

#16

Anonym (Tjena) skrev 2017-05-30 16:30:17 följande:

Jag lever i en relation sedan många, många år och inte f*n har det sprudlat av liv alla gånger. Vi har haft flera svåra kriser, även otrohet, samt åratal av tristess och parallella liv.

Vad jag inte fattar är hur ni som skriver här kan gå med på att se så Ior-aktigt på era liv?! Nog finns det mer konstruktiva känslor än självömkan?

Livet är ju här och nu, just det, här och nu. Vill man inte bryta upp får man väl kavla upp ärmarna och gräva där man står. Se det ni har istället för att stirra tomt på det som saknas. Tänk på vad ni har att vara tacksamma för just nu - det finns alltid något.

Att hoppas att någon annan ska komma svepande på en vit springare och rädda en är inte realistiskt. Att byta man/fru är liksom inte som att byta bil eller köpa sommarstuga.

Skilsmässa är heller ingen genväg till lycka, även om det ändå är det rätta att göra ibland. Men det blir man klarare över när man blir mer aktiv och offensiv.

Kom igen nu!

Kan inte tala för nån annan men i mitt fall trivs jag ändå rätt nöjd med tillvaron även om mitt förhållande gått i stå. Vi lever som du nämner rätt parallella liv men jag är rätt duktig på att köra på självständigt så för min del funkar det. Jag ser det som alldeles för mycket jobb att skaffa nån ny.

Anonym (Förstår jag rätt?)

Äldre 30 May 19:38

#17

MR Human skrev 2017-05-30 15:51:24 följande:

Nä det blir jag inte. Vet inte ens om jag kan bli kär i någon längre! Vet inte ens hur man "stöter" på nån annan. Man lever patetiskt nog på hoppet även om man vet att det aldrig någonsin kommer att ske.

Även det här med att skaffa ett ONS är i praktiken omöjligt. En tjej kan komma in i en morgonrock med ett par gummistövlar på en krog och få med sig flera ragg.

En kille är det bra mycket svårare för, även om man ser rätt bra ut!

Funderar på att åka till min polare i Oslo och köpa sex. Enklast så.

Din fru var otrogen med din kompis. Hon väljer dig och du får inte ha sex med henne?

Förstår du hur dött ditt förhållande är? Hon ser dig som en försörjare bara. Kan lova att hon kommer hitta någon annan vid sidan av igen.

Ta tag i ditt liv. Sälj huset med förlust, dela på skulden och starta om igen. Den misären du livet i kommer bara sluta med depression eller snaran. Inre fan är det ett bättre alternativ.

Svårt att hitta nytt är det inte. Läs här inne om alla olyckliga kvinnor. Lära sig att ragga igen är inget svårt om du bara ger det tid.

Frågor till andra i dött äktenskap

INNEHÅLL