Barnen får ej träffa mormor

Har mer eller mindre brutit med min pappa. Omgivningen förstår mycket väl varför även mitt syskon har begränsad kontakt. Tycker själv det är trist men kommit till en punkt att jag inte orkar kämpa längre. Men har i flera år försökt kämpa för att han ska förstå. Dels har han samlarmani och alldeles för mycket saker samt kommer med förmycket mängder i presenter som inte alls uppskattas. Mycket åker ut direkt efter han varit här. Sen kan han undra varför vi inte har kvar det han kommit med och det finns jäkligt bra anledningar som han inte fattar eller vill fatta. Samt tycka att man är otacksam, jag är mer tacksam att slippa presenterna helt ifrån honom då dessa endast leder till ångest vid varje sådant tillfälle. Även min man har full förståelse.

Samt att han tar för givet att jag ska stå och laga mat vid hans födelsedag och andra tillfällen och tycker jag ska göra det även mitt i veckan när jag inte orkar, blir för sent för småbarn osv. istället för någon helg innan eller efter. Lägger sig och sover i barnets säng när han ska hjälpa oss med något och allt tar en himla tid och fixa. Till och med vårt barn klagar över sin morfar och knappt ens vill träffa honom. 

Min mamma däremot är här ofta och mitt barn älskar och träffa henne och göra saker. Visst hon kan ha sina sidor men det är inom det acceptabla. De är skilda sen ett antal år tillbaka och på sätt och vis rätt skönt.