Barnen får ej träffa mormor

Jag som har god kontakt med min mor och således inte bli personligt provocerad, tycker faktiskt att "tja jodå" faktiskt har en tydlig balanserad berättelse. 

Det är ju givet att det finns andra versioner på storyn "dum förälder, ledsen barn, barn säger upp kontakten, förälder får lida".

Vid en tidpunkt måste man också få lov att acceptera, gå vidare, befria sig från skuld etc, utan att bli sedd som en känslokall maskin. Det gäller föräldrar likväl som barn.

Hoppas ni alla med era olika bakgrunder och oläkta sår landar i acceptans och förlåtelse på ert unika sätt.